onsdag 28 januari 2009

Mörk morgon.

På väg ner till lagårn hör jag *duns krash knak* alldeles nära mig. Hoppade högt! Kanske en älg? Vet inte, ljuskäglan från ficklampan avslöjade inget. Men adrenalin kicken höll i sig bra länge i alla fall. Klockan är ungefär 04.30 och detta brukar vara de tysta timmarna annars. Här är så tyst att man hör blodet i huvudet. Något som tog ett tag att vänja sig vid. Blodtinitus. I stan var det ständigt något som överröstade det.

Jag kliver in i lagårn och hör det finaste ljudet jag vet. Det lågmälda "n-nn-n" från en mammaget till sin nya killing. Paloma hade fött en jättebebis, fortfarande blöt och lite blodig. Det syns att den har haft all näring och utrymme i mammas mage för sig själv. Paloma verkade vaksam och då allt såg ok ut, avlägsnade jag mig tyst. Katten Quasi var alldeles uppspelt "Titta husse, en ny!" sa han ivrigt när han strök sig kring benen på mig och var i vägen så mycket som möjligt så att jag säkert skulle märka honom. Nu har det kommit sju killingar och det är bara två mammor kvar som ska föda. Snart är vakandet över. Men det är kärt besvär. Mornarna i lagårn är bäst. Hömums, en mus som kilar, hönsskrock, en tupp som gal, duvornas kurrande och näsan inborrad i ny killingfluff. Luktar så gott! Nytt liv. Oj, har det redan gått en timme? Tiden raderas när man står så där och bara tar in allt. Lustigt att vi litar till och låter oss styras så hårt av något så flyktigt som tid. Den tar ständigt slut och väger ingenting. Summan av ens gärningar och upplevelser är mer bestående och borde väga tyngre.

12 kommentarer:

  1. Kan känna stämningen i lagårn....mysigt!

    SvaraRadera
  2. Min mest magiska stund på dygnet är just morgonstunden i stallet. Tystnaden, tuggandet, dofterna och hästtagel, ett fortfarande hönevarmt ägg att plocka ur redet. Jag hör vad du skriver och håller med.

    SvaraRadera
  3. Starkast är den vid elavbrott med en stallykta i handen.

    SvaraRadera
  4. låter mysigt dedär :)
    måtte du väl ha läst "den siste bonden på tämmesboda"? den är såå fin.

    SvaraRadera
  5. Töhö, mitt favoritcitat är det han säger till fotografen. "Jasså, du har pängajobb, din stackare!"

    SvaraRadera
  6. Jag är lite kär i sista meningen. Tack för den.

    SvaraRadera
  7. Har det blivit några flickor:-)? Snart får du lägga ut getbebisbilder!

    SvaraRadera
  8. 5 get och 2 bockkillingar, än så länge :-) Bild kommer när jag har möjlighet.

    SvaraRadera
  9. Så vackert att jag fick en klump i halsen när jag läste det...


    (Storlyckans)Anna

    SvaraRadera
  10. Hej Storlyckans, roligt att du hittat hit. Så, jag lyckades förmedla klumpen till dig? Bra, för det är det jag får där nere ibland. Man kan bara inte värja sig. Allt är ju så förbaskat fint ibland.

    /C

    SvaraRadera
  11. Jodå, jag har hittat hit, jag med.

    Ibland får man så många skönhetsklumpar att man knappt hinner hämta andan. Andra perioder börjar man tro att man lever ett klumpfritt liv. Ibland är det bra att bli påmind om att man nog skulle må bra av att stanna upp och känna efter om där finns en klump. tack för påminnelsen!

    Storlyckans

    SvaraRadera