söndag 4 januari 2009

Ljus.

Jag nämnde idag i en kommentar en strindbergslampa jag hittat foten till i en container för många år sedan. Titta så fint någon annans sopor kan bli med rätt ögon! Den leder oss genom vardagsrummet varje dag. Det skulle den usla lampkastaren veta! Det tog kanske 20 år, men den fick sin nya kupa och levde upp till slut. Det var väl det jag sa, den VAR "bra att ha"

Det som skrämmer mig mer är att många även ser de levande som skräp. En granne har en ardenner som var "omöjlig" och har idag stor glädje av den. En annan familj har en "lågmjölkande" get och har glädje av den goda men dock enda litern getmjölk dom får varje dag. Någonstans, finns alltid någonting eller någon....som passar för någon. Man måste bara föra dom samman. Man måste inte alltid köpa nytt, om någon annan sitter och klämmer exakt på det du behöver i en skrubb. Allt måste kanske inte gå omvägen via en container. Ge bort det, till någon som behöver......

1 kommentar:

  1. Yeah! Jag är en kronisk sakletare, eller om det är grejerna som hittar mig..
    Är man en ekorre måste man se till att få igång flödet utåt också, så att sakerna flödar vidare till någon som bättre behöver dem.
    Grattis för lampan, 20 år att vänta på sin skärm är tålamod det, så vacker den är!
    Ekorren

    SvaraRadera