Kompisar från förr.....

Vi har äldre fd. boendes möbler och sånt. För oss känns det bra. Som att vi förvaltar något och tillför något eget samtidigt. Mjölkbonden var förtryckt i huset, så han är bara i lagårn. Han har inte visat sig för mina ögon, men gett ett klart "intryck" av hur han ser ut. Blundar jag så ser jag. Han har svarta gummistövlar, blåbyxor med en skärp som blivit för långt så att det hänger. I bältet hänger en morakniv med unikaslida. Han bär en urtvättad kortärmad terylenskjorta, gräddvit m. bruna rutor och har reklamkeps med pappskärm. Han har lämnat över lagårn till mig, och ler åt allt tokigt jag hittar på. Men är rätt nöjd med att det mjölkas där igen. Så fort man går ut över tröskeln, så upphör han att existera. Han är som en glödlampa med rörelsevakt.

Pigan med 1800-talskläder har jag sett med ögonen tre gånger. Hon är inte nöjd. Eller snarare, sliten. Hon går barfota och bär ett par bruna snörkängor som hon liksom likgiltigt slänger med när hon går. Jag får intrycket av "Ingen idé att göra sig fin. Ingen karl tittar ändå åt mig" Jag vet inte vart hon ska, men hon ser ut att ha ett mål.

Flickan är inte min bekantskap. Jimmi säger att hon står och tittar i vardagsrummet och på kallvinden. Han får inget intryck av tid eller ärende. Hon bara tittar.

Katten som Jimmi's syster känt, springer rätt igenom vardagsrummet som om huset inte fanns. Vilket jag tolkar som att den levde innan detta huset flyttades hit 1900 och byggdes rätt över kattens vanliga stråk.

Jag är rätt glad över det lilla jag har sett och kännt här. När jag bodde i Stockholm, hade jag en episod i gamla stan. Och sen dess har det varit tyst, tills nu. Jag trodde det var borta innan. Jag har ingen aaaaning om vad jag ska kalla det. Eller vad det är. Dom bara finns.