tisdag 29 september 2009

Hon är här nu


Lilla fröken Legare 47 behagade komma fram till slut. Hon har levt rullan på en hylla i franska tullen sen den 27:e Juli. Paketet liknade papie mashe på ena sidan, var indränkt i lönnsirap och inslagen i 3-4 lager plast. Helt tillknökad, som om någon hade suttit på henne. Kanterna veckade som bälgen på ett dragspel. Men tack vara bubbelplast, frigolit, dubbla kartonger med stoppning emellan.......så KLARADE hon sig!

torsdag 24 september 2009

Värsta ilskan......

....har lagt sig nu. Förstår bara inte varför det ska vara så mkt. krångel. Men det är långt ifrån färdigt.

Idag revs det första av det som ska bytas ut (läs lappas) utav taket. Vindskivor och annat hängde bokstavligen i en rostig spik på sina ställen. Nu ska väl människor, fladdermöss och getingar få sova vinter torrt och ombonat i alla fall.

måndag 21 september 2009

Jag hatar databaser


Kan ingen komma och installera en webshop åt mig? Nu har jag kräkts i databasen och slängt skiten 5 gånger. *sur*

Arbetsplats


Jag har fått en arbetsplats. Varför sitta på en pall när man kan bre ut sej i en hel soffa? Det verkar som om mormors soffa inte hamnar på Sinkan ändå. Dinglar med benen och lyssnar på musik som betytt massor, men som jag hade glömt tills nu. Erika With The Windy Yello Hair fick idag en annan innebörd. Du var vacker Mary Travers. R.I.P.

Ett paket innehållande en Legare 47 som varit spårlöst försvunnen i Frankrike i två månader, dök plötsligt upp i Malmö i Torsdags. Vart i helsike har det varit? Och nu idag, är paketet i Jönköping. En bra dag för stora kliv i soliga handfärgade, handvevade sockor. Varst det slutar, vet ingen.

onsdag 16 september 2009

Mormor är på besök

Eller ja, hon känns i alla fall väldigt närvarande. En del ifrån hennes dödsbo kom i ikväll. Det lilla som var kvar efter hennes textilslöjd har liksom droppat ned till mig, då jag är den som är mest textilintresserad i familjen. Eller jaaa...jo....asså, jag är väl den som är den mest utövande då. Intresset lever hos fler av oss. Men det är liksom dessa grejer som är mest "mormor" för mig. Bandvävstolarna, den stora grunkan med bobbiner för att nysta upp stora härvor med. Perfekt för mina färgningar av självrandande garn. En stor Lazy Kate. Och kökssoffan. Hur många sommarlov har jag förstrött dinglat med benen från den och ätit filbunke med ingefära och knäckebröd, lyssnandes på sommarlovsföljetongen? Och mormors pottskåp. Den som alltid luktade potta och Idominsalva. Men så, ser jag mormors bandkniv i mässing och jag minns de trubbiga tummarna. Mormors tummar! De mest ändamålsenliga verktyg för textil man kan tänka sig. Hon knöt raskt ihop varptrådar med en knyck på tummen mot pekfingret. För snabbt för att kunna se hur hon gjorde. Hon pressade isär sömsmåner med tumnageln. Och tog spjärn med tummen mot bandkniven när hon slog in varpen. *tjong* Det är egentligen underligt att hon var så duktig på allt, med såna tummar som mest liknade en trädgårdsmästare eller snickares tummetotter. Vid det här laget står jag och håller i kniven och tjuter. Jag måste ha haft ögonen i perfekt höjd för att denna kniven skulle inpräntas så hårt i barnasinnet när hon vävde, att det lever kvar så pass. Tur att alla har gått och lagt sig. Bilden suger, men det är natt.

Och Yeay! Mina sock blockers kom idag! Nu ska sockorna inte bara vara sköna. Nu ska som bli presentabla också!

måndag 7 september 2009

Tvättdag


I väntan på färgburkar får man veva fram vita enkla sockor med stickmaskinen. Ett par ankelsockor, ett par långa med fåll och och två långa med fuskresår hela vägen längs ovansidan och i skaftet. Garnet är under utprovning. Men jag "tror" att jag gillar det. Vi får se hur det tar färgen sen. Någon skrev om att färga halva färdiga sockor efter tvätt och skölj i ättika, genom att bara doppa hälften och fästa resten i grytkanten med en klädnypa. Då hela sockan är betad, sugs färgen upp en aning så att (om man har tur) man får en gradvis färgning av sockan. Jag tänkte också se ifall jag inte kan få till camoflagesockor på CSM (circlular sock machine) med hjälp av tuber färgade till sockblanks i micron. Citycamo, någon? Eller woodlands?

torsdag 3 september 2009

Känslor är fantastiska


Något ordlöst som ändå går att förmedla på alla möjliga och omöjliga sätt. Jag sitter och lyssnar på Insubordiknit's podcast episode 8 och tar del av och lever mig in i individers känslor och tankar som bor på andra sidan atlanten. Och jag känner med dom. Genom mikrofoner, hårddiskar, servrar, glasfiber, koppar, NMT master och slutligen via luften, når andra människors liv mig här ute i skogen och berör mig.