Gubbdjävulen tittar tillbaka i spegeln.

Men, inför mig själv är jag mest ett stort barn. Jag hoppar till och med i vattenpölar ;D Lyssnar på techno och dödsmetall, spelar wow och travian.....bloggar och chattar hit och dit. Man ska ha roligt så länge man kan. Snart kanske man blir en sån där arg och bitter gubbe med käpp, vem vet.

En bloggvän *vinkar* skrev idag om vad som var lyx i hennes familj när hon var barn. Så föddes frågan, vad var lyx för mig när jag var barn på Östermalm och i London då? Oboj och ostmackor på skogaholmsbröd, hemma hos vanliga barn med vanliga mammor kanske? I England var det nog skolans treacle pudding och läderartade ungspotatisar i ister :) Eller när mor, far och jag åkte till den indiska restaurangen. Eller tiden pappa och jag byggde balsaflygplan ihop och klädde vingarna med silkespapper som vi lackade med shellack. Dom skilde sig 1974 och efter det och fram till nu kan man nästan säga att jag inte hade någon pappa. Jo, han fanns. Men inte där, fysiskt.

Jag skulle ju åka tunnelnana hela livet. Trodde jag. Jag körde upp för ganska precis ett år sen, den 9:e Januari. Och växte med det att jag tog både teorin och uppkörningen på en gång. Som det svarta lilla får jag är, har jag alltid fått intrycket av (inte alltid med ord) att jag är korkad och att det aldrig blev något utav mig. Då när jag lyckas, är jag den första att bli förvånad. Jag borde sluta med det någon gång.