fredag 9 januari 2009

Jag har pratat i telefon.

Finns det skavsårsplåster för örat? Det är sällan jag pratar i telefon. Vi har nog en av sveriges lågsta telefonräknngar numera, sen bredbandet kom till gården. Men när jag gör det gör jag det med besked. Hej mamma! *vinkevink* Jag ser också att min vän Ninna har hittat hit. *vinkevink* Du och lelle har ju träffats en gång också. När jag bodde i fryshuset. Jahapp, det var dagens träningspass det. Alldeles slut! Var är min nattmacka?

3 kommentarer:

  1. ... uuhuuh... telefoner som är så läskiga... och så blir man varm och mjuk i örat och efteråt kommer man inte ihåg någonting... och inte kan man ta paus heller, för då kommer det en massa "hallå... hallå... är du där"... (ja, jag är här, men jag måste ju få TÄNKA lite)... hua...

    Vår telefon har varit trasig i snart två månader. Det är alldeles underbart.

    SvaraRadera
  2. Telefoner är läskiga sekunden innan man inte vet vem som ringer. Ja, örat blir som en Wetex. När första snön kom var vi utan telefon i 29 dagar. Jätteskönt, bara dator! Svara när man vill och kunna ta tid på sig.

    SvaraRadera
  3. Dator och internetuppkoppling är högre makters gåva till oss som inte är så bra på att socialisera irl.

    SvaraRadera