tisdag 27 december 2011

Godmorgon


Har varit lite tyst, för att jag haft mycket att bearbeta på hemmaplan nu ett tag. J och jag går in i ett nytt skede,  julen är alltid lite jobbig och så har jag gått igenom en hel del......ja, insikter (?) om mig själv sedan jag fick testosteron på flaska. Jag har verkligen inte varit rolig att ha att göra med de senaste månaderna. Och undrar lite grann när min hypofys slutade att funka egentligen? För tittar jag bakåt så, ja....spåren eller tecknen leder rätt långt  bak i tiden om man tänker efter.

Stormen drog förbi och lämnade lite kvistar och träd efter sig på vägen. Soptumman hade hon petat ned med. Men vi har både ström och telefon i behåll. Vilket vi tackar för. Plus åtta grader. Det är i alla fall inte svårt att hålla stugan varm denna vinter.

Jahapp, så har man motvilligt julat sig. Men jultemat var starkt nedtonat och det var trevligt att se familjen. Eller ja, två av dom i alla fall :-) Jag M och T för en trevlig kväll!

Idag är jag uppe tidigt för att inventera i garnhyllan för att se vad jag kan åstadkomma i strumpväg till englandsresan nu i Januari. Tänkte ta med dom i resväskan och posta dom på plats för att spara på ev. porto. Vem vet, kanske någon hämtar dom på plats och får sig en fikastund på båten?

Alla behandlingar (HIV, smärta & hormoner) funkar kalasbra! Inga mätbara virus, komplikationer eller biverkningar. Eller ja, inga värda att nämna i alla fall. Lite yrsel och dåsighet står man faktiskt ut med om man slipper ha ont. Och så länge jag får rå om min tid själv kan jag ju bara lägga ned det jag har för händerna och blunda en stund när tröttheten kommer. Jag är uppe i full dos av värkmedicinen nu enligt shemat. Och även om värken inte är borta, så är den i alla fall starkt avtrubbad. Och faktiskt, så går det att stå ut med.

Och just ja, det ser ut som om jag kan få gratis KBT. Tack EU och Noaks Ark! Måste bara pussla ihop transporterna till Norrköping först. Och ja, förresten......jag går ner i vikt! Jag antar att det bara är för att jag fått kraft att göra mer saker nu. För jag har minsan inte gjort något aktivt för att uppnå det. Jag ser det som en liten vinterbonus.





fredag 2 december 2011

Ngaaaa.......

Ok, den fjortonde Nov. var jag på smärtkliniken. Och då ordinerades Lyrica. Som redan skulle finnas i systemet. Nepp. Utvärderingen 14 dagar efter fick alltså framskjutas och nytt recept skulle skrivas ut. BUMS! Kollade innan helgen. Nepp. Kollade mitt i veckan. Nepp. Kollade nu på Fredagen. Nepp. Trots att systern tyckte det var tokigt och skulle ordna med doktorn GENAST. Utvärderingstiden nummer 2, den som framflyttades är nu om sex dagar och jag har ännu ingen medicin.....som ju ska utvärderas efter 14 dagar.

Tostrex (manlighet på tub) funkar ju asbra! En sån totalomvändning på hur jag känner och ser saker hade jag INTE räknat mig! Jag börjar undra om inte jag haft knas med det hormoniella långt tidigare än jag trodde först. För så här har jag inte varit eller kännt mig sen....tja, gissningsvis 15-20 år tillbaka! Och nu pratar jag inte funktion. Utan psykiskt, mentalt.....hur jaget ter sig. Hur jag och andra upplever mig som person. Och hur jag ser på livet och er andra som individer. Precis den önskan jag hade innan......att "känna igen mig själv igen" har slagit in. Och det är så JÄKLA befriande!

Jag har tagit tag i saker som jag skulle ha gjort för länge sen. Ser möjligheter istället för hinder. Och hej vilket motstånd jag får från vissa som inte ser samma sak :-) Men visst, stå där med stövlarna fast i leran ni. Jag räcker er handen men om ni inte VILL, så har jag inte tid att stå kvar och älta samma saker om och om igen. Jag har sett att tiden är begränsad på nära håll och har insett att jag måste i alla fall själv ha viljan till förändring. Och den, är det ingen annan än jag själv som kan ge mig. Lite sällskap på vägen dock, hjälper ju till så klart. (Du vet vem du är och pöss på daj!)

På tal om nya vägar. En god vän till mig är nysingel och har köpt hus. Åkte en sväng till henne igår med "J" och jääääklar vad fint det var! Hon har ägt stället i en månad och bott där en vecka nu bara. Och det känns redan liksom inbott och som ett riktigt hem. Elen är omdragen, ny brunn är borrad, vattnet är indraget, fixat åt djuren, styrt om i bodarna......ja, sånt som tar många flera år att ordna har hon fått till på jättekort tid! Så roligt att se och SÅ inspirerande! Och som alltid hos henne, hemystad getost och hembakt leverpastej, denna gång på älg. Grattis kära vän! Det där har du klarat asbra! Jag tror nog att bodnissen är nöjd att ha ordnig och lite nya djur att pyssla om också.

EDIT: Ringde till smärtklinikens röstbrevlåda och efter kanske en timma ringde en syster och berätttade att någon hade "glömt" lägga ut den elektroniskt och att den hade legat i korgen. Så det vart en tur till Boxholm för att köpa medicin och hushållet är nu 467.50 fattigare. Synd egentligen att mina bromsmediciner är gratis. För får jag något annat så börjar jag genast från noll i högkostnadsskyddet. Utvärderingstid nummer tre är nu på väg med posten.

måndag 28 november 2011

Katt och fladdermös får besök



Nu så, är allt på plats så pass att vi (mamma och jag) är bokade och klara till sista veckan i Januari. Först en kväll hos "B" som bor i Chelmsford nära flygplatsen. Och sen åka till Brentford förmiddagen därpå. För att presentera sig, få nycklarna, gå igenom allt med båten och vinka av ägarna "R & C" som ska till Tunisien. "B" följer med och så går vi till Kew Gardens det första vi gör. Ska bli hur kul som helst. Har inte ens sett bild på båten ännu! :-)

Hormonbehandlingen funkar fortfarande fint! Inga obehagliga biverkningar. Men vilken liten mental/känslomässig resa det har varit hittills! Börjar faktiskt känna igen mig själv igen.

tisdag 15 november 2011

Update

Jahapp, magnetröntgen var ju intressant. Fick inte titta på något (buuuu) och har inte fått några svar ännu. Men själva undersökningen var ju....ja, intressant är det enda ordet jag kommer på för det. Ok, nu är jag en rätt stor kille (på bredden). Men, hur får de som är ännu större plats där inne? Jag hade 5 cm till taket och gudskelov, behövde jag inte klia mig på näsan under de 25 minutrarna undersökningen pågick. Och i början av undersökningen, bytte P3 program från bra musikprogram till ett av sina urjobbiga babbelprogram. Det vara bara till att blunda och bege sig till ett tyst och tryggt ställe långt utanför kroppen. Nåväl, nu är jag nyfiken på vad den läkaren har att säga.

Smärtkliniken var också rätt intressant. En "viss" nedsatt nervfunktion påvisades. (vad det nu innebär) Mycket glädjande var i alla fall beskedet att mina nackproblem inte sitter i själva kotorna. Som jag ju alltid trott tidigare. Utan det är mer muskulära smärtor. Piller och uppföljning följer. Fast, jag lämnade stället med känslan "och nu då?"

Resan till London och båtsittningen är framflyttad till sista veckan i Januari. Ägarna till båten fick inte biljetter till rätt pris dit dom ville förrän dess. Vilket ju om jag tänker efter bara är bra. Jag vill ju testa båtlivet under dom allra värsta förhållanden möjligt.

onsdag 9 november 2011

Kanske inte Von Oben

.....men väl lite från ovan. Kliver ur mig själv och försöker se lite klarare, vem jag har blivit. Och ärligt, jag tycker inte om mig längre. Eller jo, kärnan. Kärnan tycker jag om. Min inre röst, den jag umgås med mest är helt ok. Men uttrycket? Den jag orkar vara för och inför andra, är inte så trevlig att se på. Nä, han är inte så trevlig alls. I alla fall inte i mina egna ögon. För jag har kärnan att jämföra med och dom stämmer inte överens alls! Jag är fet, grinig och har ont. Jag kämpar ständigt för mitt egenvärde i överkant och är därför skitsvår att ha att göra med. Allt blir liksom lite overkill, om jag känner mig trängd av någon/något. Hela jag liksom, stretar åt annat håll än vad livet....eller....nä, inte livet. Men verkligheten jag lever i leder mig. Eller, är det så att jag befinner mig i fel verklighet? Bör jag själv förändra verkligheten så att den passar mitt inre lite bättre? Det är ju SKITSVÅRT att se saker för vad dom är med tjurigt ihop knipna ögon. "Slappna av för fan!" vill jag säga.

Idag påbörjar jag min hormonbehandling och imorgon ska jag på magnetröntgen. Inte för att någon "tror" det är något fysiskt fel. Utan jag får det till att det är mest för att kunna utesluta att det inte är det. Och det är ju egentligen det jag vill med allting som jag undrar över i min kropp. Jag vill kunna koncentrera mig på en eller ett fåtal saker istället för allt det "kan vara" Oron i sig, känns liksom inte så konstruktiv om man nu ska se till att må så gott man kan utifrån sina förutsättningar.

Jag kom på mig själv med att titta på nya stickbeskrivningar igår. Vilket ju är ett gott tecken. Och idag är det en makalöst vacker dag här ute. Alla katterna sitter ute på baksidan och solar. Förståndiga djur! Undrar vad dom pratar om? Hade dom varit människor, hade dom väl skvallrat om grannar eller bara pratat skit. Sånt man pratar om när man sitter på en ljugarbänk i solen.

Ps. Bilden är tagen i April förra året. Men det ser exakt likadant ut idag :-)

måndag 7 november 2011

Man på flaska?

Nä, men tydligen så kan man få manlighet på tub numera. Pratade just med en trevlig doktor och lösningen på mina hormonproblem kan vara testosteronsalva. Att smörjas på utvärtes. Fascinerande! Men dessa nya utvärtes läkemedel som nämnda salva, Zon, Panodil, nikotinplåster o.s.v får mig att fundera på vad mer vi tar upp av vår närmiljö. Vad tvättar vi oss i? Vad finns det i handkrämen? Tandkrämen? (som man ju spottar ut men kanske tar upp något ur genom slemhinnorna) Sköljmedel? (som jag aldrig använder för att det stinker) Och när man har varit en dag på stan? Då känner man sig ju alldeles grå, smutsig och avgasig på huden! Örrk....vill inte tänka mer på't. Inte just nu.... Nu hoppas jag på, att jag blir jag igen. Eller i alla fall känner igen mig själv "lite" mer än jag gör nu. För nu är det ingen ordning på torpet alls!

måndag 31 oktober 2011

Igen, dröm hårt! Så går det i uppfyllelse.

Tar mig en liten paus. En av hundra, minst. Det är inte klokt så mycket pyssel det är att installera en mulltoa! I alla fall med alla pauser man måste ta för att den ska komma dit över huvud taget. Men i övermorgon kan vi nog använda den. Någon sa om Svenskarna: "Dom äter ute och skiter inne!" Och jag är benägen att hålla med. "Lite" tokigt är det.... Jag tycker i alla fall det är ett steg tillbaka i utvecklingen. Kacka i eget bo! Örrk!

Men det var inte det som var drömmen, denna gången. Någonstans bland båtarna där framme, bor det en katt. Kattens tjänare behöver semester och då "Tadaaaa!" *Enter Caprifool* Som både båt och kattvakt. Och till råga på allt smack mitt i området där jag bodde som barn. Med gångavstånd till Kew Gardens, 5 pubar och två indiska restauranger. M nämnde möjligheten house sitting som billigt boende några dagar i London. Och jag tänkte, hmmmm......om man skulle försöka med boat sitting istället!? Jag skrev en annons på ett kanalforum och, ja.....det tog bara 1 timme och 35 minuter innan jag fick napp från en ung familj i behov av lite semester. Så i slutet av November drar jag tillsammans med M till Brentford, om allt går vägen *peppar peppar* M vill titta på våra gamla trakter och husen vi bodde i. Och jag får chansen att bo på narrowboat på vintern för att se hur det är.

Nu måste jag väl kolla om det finns någon bra LYS (local yarn store) som man kan titta på? Stickcaféer, garnaffärer eller utställningar inne i city? Eller bara promenera längs kanalen och mata ankor? Denna gången tar jag i alla fall bara trubbiga björkstickor och lite raggsocksgarn med mig på planet. Jag vill inte behöva bevisa att det faktiskt är jag som stickar i tullen som förra gången. Vart för fanken nästan förhörd om varför jag hade dessa "vapen" (bambustickor nr. 2½) med mig i kabinväskan. Det var i och för sig efter att dom hade beslagtagit den 500 grams Marmite-bomb jag hade i väskan.

torsdag 27 oktober 2011

Va?! Känner inte igen mig!



Hm, tidig morgon (för mig) och jag är skeptisk. J behövde skjuts ner till Sommen för att hinna med en tidigare buss. Hade i.o.f.s tänkt gå lägga mig igen när jag kom hem. Men det står en grävskopa nedanför huset och gör sånt grävskopor brukar. Så jag väntar tills den har hunnit en bit bort och blivit lite tystare.

Idag är det en månad sedan jag skrev sist. Jag känner inte igen mig alls här där man skriver. Och om jag ska vara ärlig, så......tja, jag har väl inte haft så mycket att säga egentligen. Huvudet har varit fullt av annat. Processer har startats upp och allt hänger lite i luften. Eller ja.....vakuum. Jag håller andan och väntar på systemets kugghjul. Tagit en massa prover. Väntar på psyk, magnetröntgen av hypofysen, smärtklinik, ser till att jag kommer upp på morgonen......och så le samtidigt. En utmaning! Det kom ett skov som det alltid gör om hösten och jag har svårt att tänka och hålla trådar, i dubbel bemärkelse. Så det blir inte så mycket stickat eller annat gjort heller. Sitter i skogen och tittar på världen utanför och är rätt nöjd med att inte delta så mycket just nu. Var till stan, ja.....den riktiga staden Linköping för två veckor sedan och vart alldeles matt. Kul att fika med far. Men jobbigt att stå still i kaffekön på Berget när armar och ben domnar bort.

Den här bloggen har ju blivit lite av en periodisk klagomur. Så jag kan väl säga att det inte är lätt att vara jag just nu. Det går upp och ned. Och nu är det definitivt ned. Saker funkar så dåligt när hjärnan är upptagen med en ond kropp. Och på det så blir folk besvikna på en när man inte räcker till. Det är det där eviga att ens nära och kära (och vissa mindre kära) glömmer bort hur det faktiskt är. Man ser det man vill se, antar jag. Och det är lättare kanske att se det man hoppas på. Istället för att fråga från gång till gång hur det är just i detta nu.

Det känns i alla fall jättebra att få ta reda på hur det ligger till nu. Spelar egentligen inte så stor roll, vad dom hittar eller ej. För varje grej som dom inte hittar, kan jag lägga bakom mig. Och om dom hittar något, så kan jag lägga all energi på det istället för tusen möjliga åkommor.

Men så, har man verklighetsflykten. Och fan, tur är väl det! I förrgår drömde jag att en avlägsen släkting hade testamenterat en kanalbåt till mig. Hjärnan funkar lite kul tycker jag. Hittar på en massa skoj när man sover. Och låter en komma ihåg bara så mycket att man håller sig intresserad. Det är i alla fall mycket verkligt! Jag kan känna vattnet, höra anknäbbar i skrovet som knackar efter bröd och jag håller en varm temugg i handen och myyyyyyser! Kanske en dag.......

Nej, nu hör jag inte grävskopan längre. Undrar om kissen hållit min kudde varm?

onsdag 28 september 2011

Varför ska vi bry oss om varandra?

Så där lite lagom trist

Varit hos doktorn. Och på vägen dit trodde jag nästan att jag skulle blåsa av vägen. Så jag åker gamla vägen hem via Vikingstad och Mantorp. Och äntligen, tittade jag in på Sjögestad Motell. Och jag blir lite fnissig för stämningen är lite som en av Roy Andersson's reklamfilmer (Varför ska vi bry oss om varandra?) för socialdemokraterna. Elaka tanten med tuperat hår och streck till ögonbryn, tjocka byggjobbare och små små farbröder. Det enda som låter är en kvinnas glas som klirrar genom tristessen. För ingen pratar med varandra och ingen tittar varandra. Jag skulle kunna gogodansa naken i buffén utan att någon reser ett målat ögonbryn. Bäst jag går här ifrån innan frestelsen blir för stor.

Söndagsfrukost

Don Pedro har puttrat färdigt.
Ägget, tre minuter………pling.
Pyro står på bordet, allt är klart.
Perfekt, det luktar som ett hem.
Söndagsfrukost, kom och ljug!

lördag 24 september 2011

Vad är inspiration?



Jag ställde frågan "Vad är inspiration?" rakt ut i luften på Facebook för några dagar sedan och fick svar från några vänner, vad som hade inspirerat dom. Men frågan gällde egentligen, vad är själva inspirationen? Inte vad som inspirerar oss. Och nu tänker jag alltså mest på konstnärlig, kreativ inspiration. Jag har gått och grubblat på det sedan dess och nä.....jag får ingen rätsida på det. Förutom kanske, att det är när vi ställs inför något vi inte kan beskriva med vanligt tal och MÅSTE uttrycka oss inifrån genom egna uttryck.

Jag knåpar vidare för att försöka få ihop till en båtkurs i Gnosall, Staffordshire. Jag har fastnat för Terry's tredagarskurs. För att man bor på båten i två nätter och verkligen får känna efter, hur det är på en narrowboat. Men det går trögt på grund av bristen på just den ovannämnda inspirationen. Ngaaa! Ställ mig inför något jag inte kan beskriva, någon? Överraska mig! Eller ja, en spark i baken kanske skulle funka med. *suck*

torsdag 15 september 2011

Ljus



Fått så goda nyheter idag, att jag inte ens vågar uttala dom högt.

fredag 12 augusti 2011

Hoppas kan man ju alltid

Om man kniper ihop ögonen, hårt....och hoppas så mycket man bara kan. Så "kan" det hända att man får det man vill. Jag tror gårdagens inlägg och förhoppningar räckte ända till UK. För på kvällen sen fick jag mail där ifrån om att garn jag hade lämnat kvar i Wales till "påseende" hade sålts. Nog för en tur och returbiljett.

torsdag 11 augusti 2011

Jag fryser om fötterna!

Vad är det man säger om bagarbarn? Gäller samma för strumpstickare tro? Men längst ned i klädhögen hittade jag ett par i alla fall. Första gången i sommar dom har behövts. Trivs ju bäst barfota egentligen. Men det är kallt i stugan.

Befinner mig inte helt och hållet hemma. En del av mig går fortfarande och pratar med näbbmöss i the welsh hegderows. Smyger på hägrar längs the Rochdale. Jag vet inte ens om det finns hägrar där, Men i min värld gör det, det. Jag lyssnar på ankor som näbbar alger på andra sidan av 10 mm stål, medans jag vaggas och somnar. Utan klockor och måsten. Vandrar genom fårlandskap och spinner ull från taggtråd. Utan mål, framme först när jag har stickat en tröja, där varje varv står för något på vägen. Tunna fibrer av upplevelser som får bilda en slags helhet. En varm och trygg minneskarta som jag kan peka på och för mig själv tänka, där..... Nä, en del av mig är inte hemma.


söndag 7 augusti 2011

Banbrytande upptäckt

"Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år - en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia." /Gunnar Nordenstam - Läkare.

onsdag 27 juli 2011

Mer Storlom?



Vad är det som är långt, svart och vackert med små pliriga ögon? Och VAR är min Lottovinst?!

Nytt utseende

Inte bara jag ändras med tiden. Så även min blogg. Efter att ha fått några synpunkter på kontraster och läsbarhet, väljer jag nu ett annat utseende. Det vita är vitare och blandas inte lika lätt med bakgrunden. Hoppas det blir lättare nu. Tänk om det var lika lätt vad det gäller en själv! Bara gå in på en sida och välja. Hm, platt mage...ja tack! Skostorlek 42 istället för 41, så att man kan hitta fler skor på rea...ja tack! Lite tätare skäggväxt så att jag faktiskt kunde göra något av det utan att se ut som en 46 årig fjunis om jag låter det växa lite.....ja tack! Och så lite nya kläder......hepp! Annars är jag rätt nöjd nu. Både med mig och bloggen. Ska bara städa bort lite länkar och annat som blivit out of date.

tisdag 19 juli 2011

Men vad gör jag?

Jag stickar igen! Gick förbi garnhyllan och ut hoppar ett nystan som drar mig i byxbenet och säger "Sticka med mig!" Ja, då kan man ju inte göra annat än att lyda, eller hur? Inte när dom ber så snällt. Dödergöks Mitred ser ut att passa. Får räkna om lite bara för att garnet är en aningens tjockare än sock yarn. Hoppas bara garnet räcker! För jag har ingen aaaaning om vad det är för garn.

fredag 8 juli 2011

Jag är inte glad!

(Ett öppet brev, om man så vill. De som tar åt sig, är förmodligen de som det är riktat till. Och alltså, ingen speciellt utpekad. Du känner själv vart du står. De som inte tar åt sig, har min fulla respekt; Live long and prosper!) 

Titeln "Jag är inte glad!" är något jag upprepat gång på gång. Tillsammans med "Jag orkar inte" och "Jag reder inte ut det här själv!" till det mer direkta "Jag behöver hjälp!" Var i dom meningarna finns det något som helst utrymme för tolkning? Var i orden finns instruktionerna till tystnad? Till neglegence? Till att inte göra sitt jobb? Jag ser det då rakt inte! Mer tydligt än så kan man väl inte uttrycka det?

Och var, i hela friden finns antydningen till att jag är kapabel att själv resa mig upp och ta itu med livet?

Jag är inte ens kapabel att ta till mig välmenande svar som inleds med "Kan du inte..." eller "Varför har du inte...." eller "Borde du inte....." Alla uppslag och enkla lösningar som inleds med ordet "inte" får hela mig att bli en enda stor muskelknut. Smärtan i kroppen och själen blir till brus och resten av det ni säger blir just bara "......" i mina öron. Det är inget jag väljer själv. Och jag skiter fullständigt i om det är fysiskt, psykiskt eller båda delarna! Eller om jag bara är galen! För mig är smärtan påtaglig, kännbar och förödande trots avsaknaden av diagnos. Fråga mig hellre vad jag vill uppnå och vad jag behöver hjälp med för att nå dit... Jag är fullkomligt kapabel att avgöra och uttrycka det, om jag får bara får frågan.

Och NEJ, jag vill inte ha lyckopiller! Jag vill ha en strategi till överlevnad! Nej, jag vill INTE HA alvedon! Jag vill VETA vad som gör så ont! Så att jag vet om man kan göra något åt det, eller anpassa min vardag så att den fungerar. Och NEJ, jag vill inte se dina himlande ögon eller få din förringande klapp på axeln. Och det jag vill ha allra minst, är din tystnad. Din frånvaro. Och din likgiltighet. Varken som vän eller som professionell. De som är allra, allra värst. Är de som får betalt för sin likgiltighet! Gör ditt jobb för fan, du som har ett!

Ok.....nu känner jag att min egen nivå börjar sänkas av ren ilska. *andas, ett, två, tre* Men orden är rätt enkla. Och borde kunna besvaras på ett lika enkelt sätt. Eller vadå.....med en kram bara! En liten kram som säger "Jag ser dig"

Jag kan idag fullständigt förstå mekanismerna som gör att man blir hemlös och utslagen. Utslagen förresten, säger inte riktigt det jag känner att det handlar om. Utslagen, innebär att det finns någon som ser en, siktar och slår. Sedd, är det sista jag känner mig just nu. Nä, utelämnad är ett bättre ord för det jag vill åt. Tystnad, ryggtavlor och tomma ord som säger att man egentligen inte bryr sig ett skit om de närmast oss. Men det är inte "fint" att säga så. Det är fint att skicka Facebook anmaningar om hemlösa hundar i Timbuktu, om orättvisor i Långtbortistan, och förfasa sig över fattigdom någonstans vi i väst egentligen i själva lagt grunden till. Vad fan spelar det dom för roll hur mycket vi lajkar vad andra lajkar? Får dom mer i magen kanske? Påverkar det hela regimer? Världekonomin? Någonstans läste jag om hur mkt. ett musklick kostade världen. "Ett klick för de fattiga" kostar mer än vad själva klicket ger just till de fattiga. Bara för att andra ska se ATT vi klickar! Vi visar oss fina på framsidan, med ryggen åt våra närmaste, åt grannen och åt fyllot utanför systemet som tigger växelpengar. Vi ger hellre offentligt så att alla ser det eller om man har chans att vinna miljoner än att lite diskret sticka en tjuga i handen på någon som behöver det.

Och om det är otydligt, fråga mig för guds skull inte hur jag mår om du inte vill ha eller klarar av svaret! Mitt mantra för idag är "Jag ska inte säga "Tack bra!" som svar på "Hur mår du!" Så anse dig härmed varnad för ärligt svar!

Jag är trött på att skydda andra för att "dom har nog med sitt" Det hjälper inte mig. Ja, ni ser......jag har till och med svårt att hjälpa mig själv :-) Ja, en smiley..... Dom känns bra att skriva. Små leenden som tittar tillbaka på mig. Ibland de enda leenden jag ser på flera veckor. Äsch, jag tror jag skriver en till ;-)

onsdag 22 juni 2011

Fixat

Nu har jag mail igen. Så då är det väl slut på friden ;-)

tisdag 21 juni 2011

Sist kvar

Leker ibland med tanken på om världen skulle gå under och man vart sist kvar. Haha, nu vet jag i alla fall hur det känns.......nästan. Forfarande ingen telefon! Ingen ringer eller SMS'ar till mobilen. Glömt att betala för mailservern, så den är avstängd tills BG fått iväg betalningen. Nya bromsrör till bilen är beställda och kommer på Torsdag och jag ska "helst" inte köra innan det är bytt. Och det är KNÄPPTYST i skogen just nu. Tror skogarbetarna har semester eller något. Det borde vara riktigt skönt!

Och fan, jag som stör mig så mkt. på ungar som inte kan ta sig för något som inte kostar pengar eller är elektriskt. "Gå ut och lek med kottar! Eller tälj en sälgpipa!" brukar det låta från mig. Hah, JAG....sitter och är så där larvigt uttråååååkad! Du vet, så där när inget man har hemma är kul. Och inget i skafferiet är gott. När man klappar katten med en suck och ett "Hej kisse....." och längtar efter fikasällskap.

Nej, det här duger inte. Nu går jag ut och "plinkar" ölburkar med slangbella och kikärtor.

tisdag 14 juni 2011

Vart tog jag vägen?

Undrar jag också. Bilen står still. Och Telia verkar inte bry sig nämnvärt över att vi inte har haft telefon i 10-11 dagar nu. Så jag varken syns eller hörs så värst mycket IRL just nu. Sommaren lunkar på och dagens stora händelse kan vara att mata katten. Vifta bort mygg från vita shortsben på utedasset. Eller räkna "1001,1002,1003" när åskan går.

Stickar fortfarande på historiens mest trååååkiga tröja. Jag vill ha den just så tråkig som den är i modellen. Och i just så tråkigt garn. En vardagströja att gå omkring och tråka i. Men ÖRRK så tråkig att sticka!!!!! Nu undrar jag varför jag inte använde flatbädden istället? Försökte pigga upp stickeriet genom att prova på att sticka Leslie's Double Rose Leaf Lace i Konsums 20/6 virkgarn med stickor nr. 2. Tror bestämt jag behöver nya glasögon. Missar tråden med 3 mm hela tiden :-) Jag är inte så himla förtjust i spetsmönster med både aviga och räta maskor på båda sidor. Det blir liksom inte flyt. Men den är vacker.

Klarade mig ner till brevlådan och tillbaka utan att stanna eller trilla med cykeln här om dagen. Det går i alla fall frammåt, även om det går lite långsammare än jag trodde det skulle göra. Det är faktiskt som att lära sig cykla på nytt. Längtar efter den dagen jag känner mig säker nog att ge mig ut på stora vägen. Traktens loppisar lever då farligt!

torsdag 26 maj 2011

Nu är min tid på Sinkan slut.

Dags för någon annan att ta vid. Kika här och maila mig på bengt(snabela)caprifool.se vid frågor eller intresse. Så ska jag svara så gott jag kan eller förmedlar till hyresvärden.

tisdag 24 maj 2011

Aaah..

Badar fötterna i Varamon. Man skulle "nästan" kunna bada hela sig. Men, nä....*badkruka*

torsdag 19 maj 2011

Vad är detta? Sa reptilhjärnan.

"Det är som att cykla" heter det ju. Intressant hur reptilhjärnan reagerar på att cykla på rygg :-) Den vill göra saker "som vanligt" och så blir det totaltokigt. Ja, det vart en sån där konstig cykel till slut. En vänlig själ som känner mig väl och vet hur mkt. cyklandet betytt för mig innan jag fick mina nervskador (eller vad det nu är) såg behovet och erbjöd hjälp. Idag gick det i alla fall hyfsat. Ändrade fjädringen till en lite mer upprätt ställning och det gick genast bättre. Ner till brevlådan och upp igen utan att fara i backen.

Någon bild har jag inte lyckats få till ännu. Jag har mest skruvat på den :-)

måndag 9 maj 2011

Snart är det alldeles sant

Fick just email ifrån speditionsbolaget att en "viss" stor kartong har registrerats. UPS denna gången. Inte DHL! THANK GOD!

tisdag 19 april 2011

Hemliga lådan


Ja, inte precis den HÄR lådan. Men en exakt likadan. Nu säger jag inget mer. Utan tittar glatt vidare efter cykelklockor.

måndag 18 april 2011

My rabbit stew

I have a wood fired stove and lots of time on my hands. You can do the first part after a late breakfast. I did mine after milking while the milk was cooling, but before lunch. Well, before the goats moved that is....

Go get a rabbit from the hutches. Dress it and put the pelt in the freezer for future tanning. If you get yours from the shop, thats fine. Put it in a large pot and add a carrot cut in big chunks, a onion cut in half with the peel still on it, a few black pepper corns, a few bay leaves, parsley stems, salt and just enough water to cover it. Boil until tender enough to debone. Lift out the rabbit, strain the broth and keep it. Cut as many chipotle as you dare into pieces and soak in some of the hot broth. Discard the carrot and onion. The chickens will love you for it. Debone the rabbit, setting the meat aside and putting the bones back into the pot. Add the saved broth and boil the bones until half the liquid is reduced. Strain and save the broth again. You now have a plate of tender meat, a pitcher of rich broth, bones for the compost heap and happy chickens.

Go about your daily chores. If that also means cheesemaking, save a few deciliters of milk for the stew. Do some crafts, taste the wine and have a good lay down on the sofa. (before the rest come home and all hell breaks loose)

When it gets to about time for dinner. (someone will normaly let you know when that is by pulling the fridge door or complaining about something) Put a pot of good washed spuds on the stove to boil. Any ugly spuds are saved for later. I don't peel spuds. To much work! :-) Peel and cut quite a few onions in eighths. Peel and chop as many garlic cloves as you dare. Strain the chipotle liquid into the rest of the broth. Add a generous dollop of home made goat butter in the pot and wait until golden. Store bought butter is fine too. Fry the chipotle and garlic without browning and ad the onions. When the onions are golden brown, add the rabbit meat and let it brown a little too. Important to not stir to much so everything goes mushy! Sprinkle a few tablespoons of flour over everything and just see to that you stir it in so it is absorbed. Add the broth, a splash of fresh goats milk and stir until thickened. If the stew gets to thick, add more milk.

Make a huge sallad out of whatever greens you have from the garden, woods or shops. Pour out the spud water and let them steam off on the side of the stove for a bit while you add a fistfull of chopped parsley over the stew. (I hate wet soggy spuds!) Put everything on the table and if you have unexpected guests after you started, ad a loaf of sour dough bread you baked the day before. No butter. Force the hungry beggars to mop up the sauce left on their plates. Washing up is made easier that way and they can at least do you that favor for cooking for them.

Bring a glass of wine out on the kitchen steps to cool off, taste the wine a second time and say "Hey kitty!" to kitty. Now shout, cooome and get iiiiit! And get out of the way from the stampede.

Enjoy!

If there's only two of you. I use the ugly spuds for mash the next day and make a cottage(ish) pie from the leftovers. THEN I peel spuds, because half the job of dinner is done already. I don't trust ourselves to leave enough for this. The stew is just to good! So I spoon enough for the pie directly into a oven dish to cool down before putting the stew on the table.

torsdag 14 april 2011

Från A till B


Örrk så trögt det går med min EZ seamless tröja. 290 maskor på rundsticka är rätt drygt, jämfört med 64 som i Nutkinstrumporna. Enfärgad, händelselös transportsträcka mellan A, fållen nedtill och B, ärmhålen där det roliga börjar. Jag har stickat varje dag sen jag skrev sist och har bara kommit 12cm, inkl. fållen. Inspirerande? Nä....

Som vanligt är det inte killen på filmen som har skrivit inlägget. Men skribenten har en hemlis på gång :-)

onsdag 6 april 2011

Så var dom här


Tre 500g's koner Dk weight I Jacobs Wool står på bordet. Av 1,5 kilo borde jag kunna få till en hyfsad tröja till mig själv. Jag har inte stickat en tröja till mig själv sedan jag var 16 år. Så jag tyckte det var dags. Sist vart det hemspunnen Norsk Spelsau. Jag pryade på Handarbets Vänner på Djurgården i Stockholm. Och hade fått låna en spinnrock där ifrån och spann så fingrarna glödde om nätterna. Nu, blir det alltså Jacobs från ett spinneri i England. Dessa rent av märkliga, fyrhornade, ståtliga och gåtfulla varelser! Hade tänkt hitta ull på plats i Wales egentligen. Men jag hittade inga adresser medans jag var där. Så det vart färdigt garn från eBay när jag kom hem istället. Jag kan inte ens med den godaste viljan påstå att det är ett mjukt garn. Men det verkar vara hållbart. Och rätt mycket dödhår har kommit med. Men det har jag alltid tyckt är vackert. Så det gör ju inget. Alltså, rustik funktion framför fluff och lyx.

Men vad ska det bli? Det lutar åt något av Elisabeth Zimmerman. Hennes sätt att räkna ut storlek efter stickfasthet och omfång kan nog passa en herre med "mystiska mått" Och att sy ihop plagg har aldrig riktigt varit ett nöje. En seamless hybrid, kanske? En seamless saddle-shouldered? Eller...en hand-to-hand aran? Åh, dessa beslut!

torsdag 31 mars 2011

Eldfötter

Det här garnet såg varmt ut redan på hyllan i affären. Mönstret heter Nutkin och är rena meditationen att sticka. Finns på Ravelry och att laddas ned från knitzi.com. Upplever någon slags postwales depression. Lite kulturkrock, funderingar kring min egen brittiska sida och bara kontrasten att vara hemma igen tog lite längre än jag trodde att komma över. Hade besök av en vän i förrgår. Och hon sa "Vilken tur att du har stickningen. Vad långsamt du hade haft det här ute annars." Och jo, visst är det så. Har man tråkigt försvinner det så fort man plockar upp en färgglad stickning.

söndag 27 mars 2011

Det räckte till två

En del garner räcker till mer än man tror. Det skulle bara bli en mössa. Men detta är mössa nummer två.

onsdag 23 mars 2011

Dåliga vanor

Dåliga vanor plockar man ju upp lite här och var. Men som tur är har man ju Google att ta till när abstinensen blir för svår. Receptet var enkelt. Men bondfruarna hade muskot och kanel i sina welshcakes. Så det hade jag med, minsan.

Ingredients

225g/8oz self-raising flour, sieved
110g/4oz (preferably Welsh) salted butter
1 egg
handful of sultanas
milk, if needed
85g/3oz caster sugar
extra butter, for greasing

Preparation method

Rub the fat into the sieved flour to make breadcrumbs. Add the sugar, dried fruit and then the egg. Mix to combine, then form a ball of dough, using a splash of milk if needed.

Roll out the pastry until it is a 5mm/¼in thick and cut into rounds with a 7.5-10cm/3-4in fluted cutter.

You now need a bakestone or a heavy iron griddle. Rub it with butter and wipe the excess away. Put it on to a direct heat and wait until it heats up, place the Welsh cakes on the griddle, turning once. They need about 2-3 minutes each side. Each side needs to be caramel brown before turning although some people I know like them almost burnt.

Remove from the pan and dust with caster sugar while still warm. Some people leave out the dried fruit, and split them when cool and sandwich them together with jam.

tisdag 22 mars 2011

måndag 21 mars 2011

Sj

Så satt man på ett Sj-tåg igen, på väg hem. Kan säga att flygresan var precis lika smidig som på ditvägen. Har inte så mycket mer att säga just nu. Hjärnan är rätt tom. Ska titta lite på den rosa solnedgången som pågår utanför tågfönstret.

Luftmadrass?

Nej, jag sov på hotell. Men taket till Heathrow Central Busstation ser ut som en luftmadrass.

söndag 20 mars 2011

Det var det, det

Sitter i bilen på väg till London. Och det är nog inte bara jag som har en klump i halsen. Men det är bestämt att UK mens knitting retreat ska bli en tradition. Så vi ses nog igen. För helgen har verkligen varit fantastisk!

Lite dagen efter

Kokta ägg och lite lågmälda samtal. Fler av oss ser rätt trötta ut. Av olika anledningar så klart. Jag återkommer senare med detaljer, men gårdagens studiebesök vart väldigt lyckat. Det welshiska lammet var väl som lamm är mest, men vallagat och riklig. Något som stickande män verkar ha gemensamt är livets goda, i alla dess former. Bondmoran fick hjärtliga applåder. Vi har sannerligen blivit väl omhändertagna. Idag blir blir det besök på alpackafarm och sen bär min resa av mot London.

fredag 18 mars 2011

Nu e de kväller

Nu är vi alla här, förutom en som kommer imorgon. Trevligt gäng detta. Vi åter och stickar HELA tiden. Och man hinner knappt hämta sig innan det är dags att äta igen! Och så all denna påste... Haft en kristallklar dag med milsvidd utsikt. Landskapet är som om gud kört med fingrarna i en deg och gått där ifrån. Mjuka men branta backar överallt. Vi sitter framför brasan i stora huset daterat 1646. Jaha, nu ropar någon att det är dags för te igen. Bäst jag går in...

torsdag 17 mars 2011

Äsch

Glömde ju bilden på de första welsharna!

Första welsharna

Men var är tvåbeningarna!? Gick kilometer efter kilometer utan att att stöta på en enda. Bara bä och minibä överallt. Femton grader varmare än hemma! Varför tog jag glesbygdskavajen? Påskliljorna strålade ikapp med solen i "the hedgerows". Sädesärlor, nyfikna rödhakar och glador följde med på promenaden ned till byn. Blev rätt snart varse om att backar inte syns på vanliga kartor. Det som såg ut att vara en nätt promenad visade sig mer likna en hajk ner och upp för Kebenekaise. Köpte Marmite, bröd, smör och lite annat i lilla, lilla närbutiken. Pork sausages och Pork and leek sausages hos den trinda glada slaktaren i det lilla, lilla charkuteriet. Och tog en fika i det lilla, lilla caféet. Traktens skvallercentral visade det sig. Nu vet jag mer om invånarna i Llanfair än i Mossebo. Coffee and lardycake. Ouff! Stadiga grejer! Smygtitt på Colinette. Sssssh! ;-) Nu ska jag bada och sen plantera mig i soffan med stickningen. Tre av de andra kommer ikväll och de som orkar ska ev. till The Goat Hotel och ta en öl, eller fyra.

Wheee!

Resan gick bra. Måste säga att allt dom säger om Ryanair "is a load of crap" Så illa var det inte. Äter frukost nu och tittar på BBC Wales.

onsdag 16 mars 2011

Don't stress Bengt. Knit!

Är vad A sa igår när jag sent på kvällen igår upptäckte att tåget till flygplatsen på hemvägen, dragits in. Intressant hur dåligt jag klarar stress numera. Förr hade jag tagit det lugnt och sovit på en bänk någonstans. Men det finns ännu snälla människor. Och allt ordnar sig med hjälp av d.i.v. bilar och gästrum. Och så får jag se Cardiff eller London by night. Sov inget vidare och mådde illa vid frukost. Nu är jag i alla fall på väg. Och tar igen frukosten på Wiener Caféet i Boxholm. Jag får sova när jag kommer fram istället. Läser om Japan i "Corren" och flinar lite generat över hur jag reagerar. Så dumt... Imorgon blir det English breakfast.

tisdag 15 mars 2011

Sssssh!

Både mormor och morfar var bibliotekarier. Växte upp med att böcker var en naturlig, ja rent av nödvändig källa till nöje och kunskap. Att gå till biblan var som att träda in i en annan värld. Ja, lite högtidligt till och med. Sagostund under Dardels John Blund på Sveavägen. Läxläsning med dagdrömmar i samma hus. Sinnet flög genom fönstret och ut över dammen med tårpilar. Biblan stod för lugn och ro. Det såg bibliotekarien till med sitt ssssh! Nu? Pratar bibliotekarien högt i sin mobiltelefon medans man själv skannar sin bok. Och att läsa, går inte för skolbarnen som springer runt och slåss om datorer. Tur att det finns bilderböcker för vuxna! Snart får farbror åka hem...

måndag 14 mars 2011

Och igen? Från mobilen

Jaaa, det funkar!

Edit från datorn: Men vad sjutton? Kan man inte vrida bilder på långsidan? Kan man bara maila bilder som står på högkant? Ingen som har en Nokia 3110 Classic som vet?

Och med bild?

Måste funka!

Edit från datorn: Men storleken blir kookoo. Nåja, får väl andra det när jag kommer hem sen.

Nytt test

Får inte mobilen att funka. Grrr!

Jahapp....

....så är jag nästan klar med det jag ska ha med mig till Wales. Färgat garn och har en liten hög med strumpor att stänga tårna på. Sparat ett par WIP's (work in progress för de oinvigda) att ta fram framför brasan. Kollat kartor. Kollat bussar. Welsharna har om möjligt sämre lokaltrafik än Östgötar. Kollat öppettider på sevärdigheter och allt är stängt. Nästan lite befriande för nu det finns inga måsten längre. Jag har blivit tvångsanmäld till en workshop i att spinna för nybörjare. Öh? Men det var för att han som håller i det ville ha hjälp. Just ja, glömt att plocka fram sländorna! Aaaaahhh.....var är dom?!

Kommer fram till en tom mörk bondgård om natten. Ska leta mig fram till The Duck Cottage, som ska stå olåst och ha nyckeln på bordet. Hej och hå. Får inte glömma köpa frukost! *mässar* Får inte glömma köpa frukost! Just i denna stund, är det Torsdags morgonen jag ser fram emot mest. Att slå upp dörren på morgonen och höra fåglarna sjunga, på Enegels.....eh, nä......Welsh! När jag bodde i England som barn, sa vi att bofinken sa "Little bread and butter but no cheeeeeeese!" Så i Llanfair ropar dom väl "Bara menyn! Bara menyn!" Som betyder? Ja, just det....smör och bröd.

Och som vanligt är det inte mannen på bilden som har skrivit inlägget. Bilden är från Bala i Wales. Där både män och kvinnor ägnade sig åt lönstickning för att dryga ut inkomsterna. Man stickade tjocka hållbara sockor åt både folk och fä, att ha på sig när man gick till marknad. Ja även grisarna hade små läderskodda sockor så grisfötterna inte skulle ta skada under resan. Gässen fick sina fötter doppade i tjära och sand som skydd. Det var långt till marknaden och djuren var värdefulla. Man drev dom till allmänningen utanför staden där dom skulle säljas och lät dom beta där för att lägga på hullet i några veckor efter den långa vandringen innan försäljning.

torsdag 24 februari 2011

En avig en rät, fan vad jag mår illa, en rät, vänd

Hungrig men mår illa. Bromsmediciner kan vara rätt tuffa mot magen. Kräkningar, kramper och toalettbesvär, går inte alltid att passa in i något som liknar normalitet. Man får anpassa sig runt det. Frukost vid 15-tiden? Inget ovanligt. Frukosten borta vid 15.30. Inte heller ovanligt. En andra frukost vid 16.00. Hoppsan, den fick jag behålla! Ät ofta och små mål, säger matexperterna. Men maten ligger i kylen och flinar "Ät mig, om du törs!" Och gör jag det för tidigt, kommer knytnäven i magen och maten kommer ut. Antingen fram eller bak. Så kommer gubben hem och middagen går alltid bra. Och då äter jag ikapp vad jag missat under dagen. Sämsta matvanorna man kan ha om man har anlag för "ekvator" Och använder man dessutom mat som tröst, är ju midjan ett faktum. Eller ja, vilken midja förresten? För, hur trösterik är en sallad...liksom? Man blir som någon slags ofrivillig bulimiker. Som om bulimi kunde vara frivillig, men ni fattar vad jag menar; Det är ju inte jag som stoppar fingrarna i halsen hela dagen tills jag är så hungrig att jag hetsäter när jag väl får behålla maten. Magen vänder ut och in på sig själv. Hm, finns säkert en inbyggd bortförklaring i den meningen också. Men mat, bromsmediciner och ens egna inställning, är ingen lätt combo att klura ut.

Titeln? Att räkna maskor avleder från att ha ont i magen.

onsdag 23 februari 2011

Barmhärtighetsmord och återfödelse

Går igenom blomkrukorna lite. Sicket elände! Jag som brukade vara så mån om mina blommor. Men en ljusglimt. Jag TRODDE verkligen att jag hade dödat mina Achimenes. Men när jag slog ut krukan låg det massor med finfina rhizomer i jorden. Vissa tycker man ju bara om så himla mycket! Som min Tusenmoder som alla verkar vara så trött på. Jag har haft mina sen jag var tolv. Pillar ned några nya varje år......eller ja, klipper av en invaderad vissen granne där det redan finns nya rotade barn redan. Blommor för mig, representerar ett minne. Ett skott jag fått av den och den. Skottet jag snodde i rektorskorridoren när jag gick i Hjorthagens skola för att Engelbreckt hade brunnit. Första St. Paulian jag köpte på Östenssons när vi flyttade till landet. Representerade nystart och drömmar om något bättre. Moster Diddis (mormors moster) Mönjelilja vars anlag är typ 130 år som skott på skott på skott......står för kontinuitet. Så när jag får orden "släng dom där blommorna!" får jag fan ångest. Slänga minnen? Släng dig i väggen! Nä, inte så länge det finns lite grönt kvar i toppen! Ok, ok....jag SKAAA! Ska bara ta ett skott av den först ;-)

fredag 18 februari 2011

Men, sluta rök!

Kära spöket NN. Är du snäll och slutar röka i min närhet. De senaste dagarna har du rökt oavbrutet all min vakna tid. Det är som om jag har varit på krogen eller suttit i en byggfutt full med rökande byggnadsarbetare i flera dagar. Jag vet att du finns och du behöver inte påkalla min uppmärksamhet med just rök. Flytta på lite saker, visa dig eller framkalla lite hemtrevligt matos istället, tack.

Till de som ännu är på denna sidan; det är alltså så starkt som när man tjyvrökte flera stycken på dass i skolan. Stark cigarettrök. Vi har ingen tobak hemma och ingen annan röker i hemmet. J känner ingenting och det följer inte efter i näsan när jag är hemifrån. Det är enbart här hemma, uppe i huset. NN och jag brukade prata med varandra nere i lagårn när vi hade getterna. Det är en man i blåbyxor, svarta gummistövlar, en livrem som hänger efter att han har gått ned i vikt ser det ut som. Och en kortärmad vit terylenskjorta med runna bruna ränder i rutor. Och sån där gratis reklamkeps med pappskärm. I början tyckte han jag var rätt knäpp. Gömde hammaren för mig och sånt bus. Sen var han nog rätt nöjd med att det baltades med mjölk där nere igen. Nu när djuren är borta, är jag aldrig där nere och jag tror NN känner sig lite ensam.

Det kom ett paket från Egypten igår. Ända sen första semestern i Grekland, har jag älskat Turkiskt....eller ska vi kalla det för orientaliskt kaffe. För alla i regionen kallar det ju för "sitt" kaffe. I alla fall, detta lilla kaffekök med tillhörande kaffepanna resulterade i en ganska rörande brevväxling. Jag bjöd på en eBay-auktion två dagar innan oroligheterna i Egypten började. Sen vet ni ju resten. Mobaraq, bomber, protestmarscher, stängd internettrafik och senare all mobiltelefoni. Det var ju ingen mer som vågade bjuda så jag vann auktionen med mina 0.99 dollar. Varan skulle ju kostat runt 30USD. Så jag skrev till försäljaren och berättade att jag hade följt situationen i Egypten och förstod om han ville cancellera. Nej, se det ville han inte veta av! Han vart bara så jävla glad att någon i väst följt det som hade hänt. Så efter att internet kopplats på igen, har vi suttit och diskuterat Egyptisk vs. Svensk kaffekultur, bakelser, politik, religion, skillnader och likheter. Jag gick med på att ta emot köket på ett vilkor. Att jag fick skicka något typiskt för Sverige till honom. Så nu är ju frågan, vad? En dalahäst? Något samiskt? Eller t.ex vad har vi i köket till vardags som är typiskt oss? En potatisstöt? Nää....jag har kört fast. Kommer ni på något?

Till kaffet blir man ju sugen på något sött. Egentligen borde man kanske ha lite baklava eller shekerbura till. Men jag tror inte man gör sig skylldig till något helgerån om man klämmer i sig en munk eller två istället. Man kan kanske variera glasyren med kanel, kardemumma eller varför inte rosenvatten? Strö lite pistagenötter över? I alla fall, detta recept utger sig för att vara "The worlds best donut recipe" i videon jag fått det ifrån. Och jag är benägen att hålla med. Dom är saftigare och mjukare än de jag provat tidigare. Själv har jag amerikanskt måttsats. Men jag har konverterat till milliliter och celcius. Och bäst av allt. Det innehåller bara sånt man typ alltid har hemma ändå. Blir man sötsugen så har man ju oftast allt redan.

Hemligheten är potatisen. En eller ett par kokta kalla potatisar sparade från gårdagens middag. Eller så kan man picka en stor potatis med en gaffel och köra i micron i 4-5 minuter någon timma innan, så att den hinner svalna. Skala och mosa med en gaffel.

The worlds best donuts

As a yeast starter. In a bowl, mix:
5 teaspoons yeast
1 cup (236 ml) warm milk
pinch of sugar
Mix and let sit for at least 5 minutes

In a large bowl, mix:
2 cups (473 ml) of all purpose flour
1/2 cup (118ml) mashed potato
1/2 teaspoon of salt
1/4 cup (59 ml) of sugar

Add starter to the dry ingredients together with 2 tablespoons of veg oil and mix well with a fork.

Kneed, roll out, cut into donuts and lay them out in the order you cut them.

When done, take the first and fry in veg oil at 190C in the same order as above (so they all had the same time to rise)

Vanilla Glaze

In a mug, microwave half a cup (118ml) of milk with a teaspoon of butter (you'll use this later)

In a bowl mix:
1 cup (236 ml) of powdered sugar
2 Tablespoons of the milk mixture
1/4 teaspoon of lemon
1/4 teaspoon of vanilla extract

If you like a really thin glaze, just add a little more of the milk mixture.

Chocolate Glaze

Use the milk mixture from above.

In a bowl mix:
1 cup (236 ml) of powdered sugar
2 Tablespoons of Hershey Cocoa
3 Tablespoons of the milk mixture from above.

Put a slightly warm donut face down in the chocolate glaze, turn slightly and remove. Perfect!

Det ska bli 10 donuts. Men vi fick ut 16 normalstora för Sverige :-) Och tro för guds skull inte att dom räcker i några dagar, som vi trodde. HAH! Säger jag bara.....

fredag 11 februari 2011

Wheee.....det snöar!

Under natten och dagen kom det ca: 25 cm snö och stigarna har drivit igen något alldeles. Tog en runda med slungan runt lagårn, mjölkrummet, dasset, vebon och upp till huset. Det som tidigare tog ett par timmar gick på en kvart. Jag vill inte säga något om kvalitéen, för det saknar jag helt kunskap om. Men funktionen är över förväntan. Glömde ange länken ifall någon annan kan vara intresserad.

Ordet bögslunga har nu fått en ny betydelse.

tisdag 8 februari 2011

Mera DHL

Men idag var det den glada chaufören, som hittar som kom med snöslungan. Äntligen får jag väl säga. Som kanske bekant så var alla snöslungor slutsålda tidigare i vinter. Så när vi hittade en firma som tog förbeställningar, var det inte så mycket att fundera över utan vi beställde en bums. "Lite" läskigt att förbetala så pass mycket pengar månader  innan varan ens skulle komma till Sverige, men det gick ju vägen i alla fall. Jag har tillbringat 3,5 timme på knä på ett stycke wellpapp och skruvat nere vid stora vägen. Och fanken vad folk glor. Och med öppen mun med näsan tryckt mot rutan nästan! I alla fall, nu står den uppe hos oss. Och jämfört med våra upptrampade stigar som jag sjunker ned i, har vi nu fan värsta autobahn från brevlådan och upp. Ja, så pass autobahn som en snöslungad 56 cm ränna kan bli i alla fall. Lättnaden, kan jag inte ens börja att beskriva. Gick till och med en extra liten sväng till brevlådan. Bara för att jag kan!

måndag 7 februari 2011

Två sorters lycka

Ibland hittar man saker som bara gör en glad. Hade jag haft unge så skulle jag genast blivit stamkund hos Raggtagg.

Jag lyckades lägga upp och sticka en gles tub med sockstickmaskinen Favorit igår. Det vi kallar "sock yarn" idag är på tok för tjockt märker jag. Så vart det matdags så jag la ner försöken för kvällen. Den stickar mjukt och fint och de tappade maskorna berodde nog snarare på operatören än på apparaten. Imorgon ska jag försöka med en tunn alpacablandning.

söndag 6 februari 2011

Hmm.....


All cleaned up and ready to go. Gått över allt, maskindelar och 96 nålar (fingrarna säger 354) med fotogen och tandborste. Smörjt, bytt till en skiva med färre nålar. Maskinen flinar lite illmarigt från sin tillfälliga plats på bordet. Tillbaka till ruta ett, första klass. Var är mina sockoplast? Dags för.....ja, kan man säga ödmjukhetspaj? Humble pie....?

Imorgon, uppläggning *twilightzonemusic*

fredag 4 februari 2011

Mera paket


Jag har fått låna en Favorit strumpstickmaskin. Aviet kom igår och idag åker jag till stan och hämtar den. Ingen idé att bråka med postis när jag ändå ska dit där den är. Meningen är att jag ska komma på hur den funkar och lyckas sticka strumpor. Hah, vad läskigt! Dom är ju helt annorlunda än mot vad jag är van vid.

lördag 29 januari 2011

Uppläggning 3:1 falsk resår



Gjort en liten inventering i garnhyllan idag. Och provade att filma och klippa en liten film på hur jag lägger upp "min" standardstrumpa. Tänkte om man kanske kunde få till en liten serie på svenska om hur man stickar på strumpstickmaskin. Vi får väl se......

torsdag 27 januari 2011

Att gå på stadens gator som en vanlig man *

* Som det gamla djungelordspråket lyder....

Min stickning ligger och flinar illvilligt på kaffebordet. Och jag hämnas genom att sätta näsan i vädret och göra något annat istället. Men jag var på stan igår. Klädd i stadskläder irrade jag omkring i jakt på........ja, jag vet inte vad. Ärendet var att söka pass till resan i Mars. Men jag fick en massa tid över innan tåget hem. Förr var shopping kul. NU? Nja....man tittar på lite grejer utan att något är så särskilt lockande. Det enda jag hittade som jag VILLE ha, var mönster till Vångas folkdräkt. Men huuuu.......så dyrt! 250SEK PER DEL! För ett pappersark! Så ska man ju ha byxor, skjorta, väst, sträcktröja, läderkaskett......ja, redan där är man uppe i 1250SEK. Åt lunch i stan och den var aptrååååkig! Inne på Friluftsmagasinet, kostade campingköken över 600SEK. Jag gör mina spritkök av två läskburkar. Osten på Norins ostbutik var för dyr. Ja, allt gör man bättre själv. Jag är i Linköping, kanske 4-5 gånger per år numera. Det räcker.

tisdag 25 januari 2011

Wheeee, vad fina dom var!

Idag efter mycket om och men, kom det en glad chauför med en skokartong! (Varför skickar dom alltid den sura först?) Skorna är jättefina! Ett par Dr Martens slip on.....ja brogues skulle man väl kunna kalla dom? Såna där hål är det i alla fall. En storlek större än vad jag normalt har, för att få plats med kiltsockor. Menne.....att kalla dom 42:or var lite "väl" optimistiskt. Som alla skor så klämmer dom lite här och var. Men med dom tre V:na (vilja, våld & vaselin) ska dom nog vara väl ingångna framme i Mars månad. Tänk, jag har ett par "finskor"! Jag som annars köper mina skor på Biltema eller Clas Olsson :-) Det lönar sig att kolla auktioner efter lagerskadat eller konkurslager. Det är ett litet märke på ovanlädret på den ena och en "vattenskada" på den andra. Inget som man själv inte skulle kunna ställa till med första dagen man använder dom på stan. Skulle ha kostat tre gånger så mycket på "fina gatan" annars. Så jag är nöjd!

tisdag 18 januari 2011

Igen.... (döpa om till gnällbloggen?)

Ett hemligt nummer ringde 2 ggr. under kontorstid, Tisdagen i förra veckan. Utan att lämna meddelande på svararen. På Fredagen kommer DHL's avisering på posten. Ringer numret och får skäll för att vi inte svarat i telefon. (typ under den tiden alla jobbar) "Vi har sökt er FLERA gånger och åker bara ut dit en gång i veckan! Så det får bli på Tisdag!" (på aviet står det att dom åker var annan timme på vardagar) "Är det någon hemma då, då??!!" *surt* (som om man inte är hemma på pin kiv) Javisst är det det, skriv att chaufören måste ringa en kvart innan bara. Så kommer jag ned till brevlådan. "Han kommer på Tisdag, runt klockan två!" Idag Tisdag 09.11, ringer en sur chauför och säger "Ska ni ha något paket får ni ringa upp!" Han var då i Sommen, 7 minuter här ifrån. Jag ringer 09.23 och då är han i Boxholm, 12 minuter därifrån. Han kan alltså inte ha väntat något alls. "Jag ringer senare under dagen IFALL jag åker den vägen tillbaka" (Vadå "ifall"?) Vid 14-tiden ringer en glad chauför och säger "Jag är i Sommen och är hos dig om 15 minuter!" (åter 7 minuter här ifrån) Kul! Tar på mig och går ned den ännu oplogade vägen. Sjunger en liten sång "Nya skor, nya skor.....jag ska få nya skor!" Lite som när Too-Ticki fått nya snöskor. Saknar mobiltäckning nere vid vägen och väntade jättelänge, för jag vågade inte gå upp igen och missa honom om han bara åkt lite vilse. Gav upp efter 70 minuter och lunkade hem.

Asså, det finns GPS och vi finns på var enda kartservice online. Man kan fan titta ner i skorstenen på vårat hus på Google Earth. Eller gud förbjude, fråga en levande granne?! Alla som haft ärende hit på 5 år har hittat. Förrutom DHL. Som om jag tänker efter, nog aldrig hittat hit själva. Hur svårt borde det vara för en BUDFIRMA? Dom hade till och med sökt adressen på Eniro och tagit reda på J's mobilnummer för att ringa honom. (det är inte hans paket) Men ändå inte klickat fram kartan.

Får reda på att chaufören stått vid något vägskäl i 30 minuter. Och väntat på vad, undrar jag? "Men ring Jönköpingskontoret efter 16.00" Och alltid, den där tonen i telefon som säger att det är vårt fel. Ringer: "Välkommen till DHL. Just nu är det väldigt många som ringer till oss. Var god försök senare!" *klick* Från idag debiteras terminalhyra. Det kan dom fetglömma!

Ensam hemma, katterna sover och hunden lyssnar inte. Nån pysventil måste man ha......arrrgghhh!

lördag 8 januari 2011

Nytt ryck, eller nytryck.

Jag håller på att gå över någon slags gräns just nu, där olika tekniker och och mer traditionella/historiska inslag ingår. Det kom ut en "ny" bok om tvåändsstickat förra året. Jag var på biblan i förra veckan och lånade den. Och den är bara så där åååååh! Tvåändsstickat, skriven av Birgitta Dandanell, Ulla Danielsson och Kerstin Ankert. ISBN: 978-91-978114-5-3. Den historiska delen är minst sagt välarbetad, med många underbara bilder från förr. En vacker bok som jag varmt rekommenderar. Den ligger nu på min "Böcker jag måste äga lista"