Fick fem sammanhängande timmar i morse i alla fall. Minns att jag lyssnade på fåglarna tills J's klappade mig hejdå. Så vaknar jag långsamt av att något är fel igen. Från revryggen och ut, stelheten, tyngden, jag kan inte röra mig. Synfältet ännu starkt påverkat av medicinen. Inget fokus. Jag måste upp! Tittar på mina händer. Dom rör på sig. Jag ser att dom rör sig, men känner ingenting. Det enda jag känner är en brännande smärta från topp till tå. Var enda fiber brinner. Sitter på sängkanten nu. Försöker fokusera men det är fortfarande för mycket svarta fläckar och för lite verklighet för att se vart jag är i rummet. Det är som när man tittar nära på myrornas krig på tv, små fläckar som far runt, runt och gör allt otydbart. Fötternas beröring i golvet känns ingenting. Fläckarna för ögonen har minskat till enstaka grodyngel, nu med små svansar. Som helsvarta peisley. Klappar katten Åke och får något annat att tänka på. Fast jag inte känner golvet under mig ännu så kliver jag upp och går mot sovrumsdörren. Tänk förflyttning utan kropp. Jag känner inte golvet eller stegen jag tar. Jag känner inte dörrposten jag håller i med handen. Allt brinner.
Så här vaknar jag varje natt. På dagen glöd men på natten helt övertänd. Som att det blossar upp när det inte finns något som avleder. Rörelse, stickning, tankar, att gunga, läsa, röra på fötterna långsamt mot varandra och täcket tills jag somnar. Då blossar det upp igen och allt börjar från början. Uppe till 4-5 på morgonen för att inte störa J och för att jag vet att det blir värre om jag lägger mig "för tidigt" Nästan rädd för att somna för att det gör så ont att vakna. J vet och ser hur det påverkar mig. J hör att jag rör mig och när jag vaknar med ett skrik. Jag drömmer att djur äter på min kropp eller att jag ligger fastklämd under betongblock innan jag vaknar.
Vaken nu. Dricker kaffe. Ett enda grodyngel simmade just över skärmen. Jag känner golvet under fötterna och fingrarna röra tangenterna. Lederna glöder men fungerar. Min dag kan nu börja.
Åh...önskar jag kunde skicka dig lite av den goda nattsömn jag har numera. Den är en gåva och jag är tacksam för den varje dag (och natt!).
SvaraRaderaHoppas din dag idag blir en god dag!
Efter flytten från Stockholm så soooooov jag! Åh så skönt! Hade jag inte ro till innan. Så nu när jag vet hur det "kan" vara, är det så nesligt att medicinerna ska ställa till det istället. Visst, jag fattar ju att det är ett privilegium och att jag kanske inte hade levt idag utan dom. Men det är ett förbaskat rävgift att pilla i sig.
SvaraRaderaMediciner kan vara både en välsignelse och en förbannelse. Det gäller ju att se till att inte medicinerna hjälper mot en sak men fullständigt tar död på en på något annat sätt. Svårt att veta egentligen vad man ska göra. Talar man med medicinmän har de en tendens att ge en annan medicin mot biverkningar av den första osv. Men fråga en medicinman ändå.
SvaraRaderaSjälv blir jag elak om jag inte sover ordentligt. Em riktig satkärring. Tur för min omgivning att jag sover så pass bra som jag ändå gör.
Känns bekant det där. Natten och morgonen är och har varit helvetet på jorden sen jag blev sjuk. Vore behändigt om det gick att hoppa över förmiddagen och gå direkt på eftermiddag/kväll tycker jag.
SvaraRaderaKänner igen det där med att inte kunna sova om nätterna. . . De e inge skoj...
SvaraRadera