Men jag har min egen variant. Mycket mer uppbyggande för självförtrondet. "Det man inte har i plånboken, får man ha i fingrarna" Så därför bockar jag nu nystkrokar (krotjem, stickgälskrokar) för glatta livet. Det var för roligt för att bara göra en enda till sig själv.
Edit: Vädret var inte det bästa för fotografering vid skrivandet. Men nu var det uppehåll mellan åskovädren.
Åhå? Får man se bild på nån och har du så småningom nån till salu tro?
SvaraRaderaÅh spännande! Vi vill se bilder!
SvaraRaderaTadaa!
SvaraRaderaAha, jo visst har jag sett bilder på sådana krokar! Men vad vackra dina krokar är. Vill ha :) Min faster hade en ring som hon trädde över armen, och på ringen fanns en krok.
SvaraRaderaHillevi3, såna har jag sett på bild. Och så finns det ju såna där krumelurer man viker runt nystanet också. Eller, så tar man en träpinne, borrar ett hål i toppen och trär en snodd igenom. Uppfinningsrikedomen var ju enorm förr. Nu? Ja nu ropar vi på supporten! :-)
SvaraRaderaÅ va' fina! Jag har ett par arbeten i luffarslöjd, och har även stött på gamla krokar i hus jag bott. Rostiga och vackra.
SvaraRaderaHade du sinnesnärvaro nog att fota dom gamla krokarna? Vill se ju! :-)
SvaraRaderaÅh så fantastiskt vackra de är! Inte bara användbara utan en fröjd för ögat också!
SvaraRaderaSkojigt! Tack! Har ett litet gäng färdiga. Om någon vill ha, så skriv en rad på mailadressen i min profil.
SvaraRadera