....och filmen Gubben i stugan på tv. Jag sitter som ett ljus och tittar, med vilande händer. Det är så skönt med något på tv som angår en. Som man känner igen. Klockan, radion och tystnaden. Hämta vatten. Gå på dass. Stövelknarr i snö. Rutiner blir till ritualer. En stillsam hyllning till varandet. En slags förnöjsamhet få ser. För dom jagar något dom själva inte vet vad det är. Där borta, inte här. Inte nu. Jag var där förr. Då. Inte nu. Nu är jag här. Nu.
Innan kommunen fick syn på vårt lilla stugområde gick mycket av dagen åt till att sköta om själva tillvaron; ved och vatten skulle bäras, disken skulle diskas och till det behövde vatten värmas och bäras till diskbänken i trädgården. Detta var behagligt, livet fick en lunk. Sedan blev vi stadsplanelagda, skulle ha VA, gatubelysning mm. Där gick en skärva av charmen i stugan förlorad. (Men det är bra med avloppet, vill inte att sjön ska bli förstörd av avloppsvatten från ett växande område!)
SvaraRaderaDen filmen är u n d e r b a r.
SvaraRaderaOch stugan inte alls långt från där jag bor (när jag inte är i Arvidsjaur). Vackert område med fin skog. Alldeles i närheten finns Bränntjärnstorpet, ett av mina absoluta favoritställen:
http://www.ekomuseum.se/besoksmal/branntjarnstorpet.html