Tuut tuut

Jag fick åka bambulans idag. Och gubbfan vart barn på nytt (hah, som om jag någonsin vart vuxen) och skulle fråga och peta på allt. Jag hade halkat nere vid utedasset och slog upp ett djupt hack i pannan. Såg fina blixtar när pannan slog i isen och slocknade sen någon sekund. Blodet droppade inte, det rann. Och pölen var inte stor, så jag hade nog inte legat länge. Men jag tänker, shit vad fort saker kan förändras! Vi skulle äta middag och *Pang* så händer något.

I alla fall, jag är rätt bra på att gnälla. Men, den här gången...ja, nej.....asså, jag hittar inget att gnälla på. 112 funkade fint, även om dom hade svårt att hitta adressen. Hon kollade hela tiden att jag var ok med små glada tillrop medans hon letade efter vår gård på sin skärm. Ambulanspersonalen var riktigt gulliga. Ställde frågor och hörde sig för hur jag mådde hela tiden. Inne på Motala lassarett fick jag komma in bums och lägga mig på en brits. Och ni vet hur det är, man tänker......"Jahapp, nu kommer jag väl inte här ifrån förrän imorgon!" Men nä, swisch in kommer doktorn, syrrorna tvättade och doktorn sydde *snipp snipp snipp snipp snipp* fem stygn. Så var gubbfan lagad och färdig att åka hem, efter en stor dum spruta i skinkan. Taxin kom och jag var hemma kanske tre timmar efter olyckan. Alltså, IBLAND är jag tacksam för att jag bor just i detta landet. Men man går med sitt vardagsgnäll och glömmer vad vi faktiskt har.

Jo, två saker gör mig gnällig. Jag fick inget bokmärke och ser fan ut som Quasimodo! Menne......*viskar*....hoppas jag får ett sexigt ärr. Ärr är bra. Ärr är fint. Som bevis på att man har levat!