Lomography

Smaka på ordet, lomography. Låter mumsigt. Mjukt, inte alls tekniskt. Nästan biologiskt. Ja så är det kanske. Inga microchips. Inga (inte så många) inställningar. Hypat ja. Men inte så jäkla märkvärdigt. Film och lite ljus bara. Ibland till och med utan lins. Så kallat "pinhole" Men, jag har suttit förhäxad i några timmar nu och tittat på lomografier. Fingrar, solringar, skakningar, dubbelexponeringar, ja alla fel man kan göra uppmuntras och ses som en del av det konstnärliga istället. Kameran är dessutom många gånger så enkel och för fotografering illa konstruerad att det inte går att vara profsig med den. Men det blir så bra ändå. Det läcker in ljus som ger oberäkneliga effekter. Ljuset når inte ända ut i kanterna, vilket skapar stämningar. Brytningsfel skapar nya färger. Mäniskor tittar och klickar och delar med sig bara. "Så här ser jag världen! Får jag se din?" Så fint! I love lomo! I've turned lomosexual even!