Alltid, alltid fanns det skapande verksamhet i hemmet under min uppväxt. Mamma sydde kläder, stickade invecklade arantröjor, knypplade, gick kvällskurs i måleri och silversmide. På 70-talet gjorde hon smycken som vilken Georg Jensen som helst skulle kunnat planka. Alla som har sett hennes smycken säger samma sak. "Men varför är hon inte silversmed?" Mamma var hipp och ungdomlig när alla andras mammor var tanter. Mamma var kontroversiell. Utbildade sig till finmekaniker och köpte tidningen Hennes med en naken karl på mittuppslaget. (det var som sagt 70-tal) Mamma stod emot normen. Mamma kunde allt. Vi klarade oss alltid.
Mamma, jag älskar din tavla. Den är glad och expressiv. Jag minns både solrosen och tegelväggen i bakgrunden. Och jag minns den mamman som målade den.
Så kom en man, med röd sportbil. Och han tog död på hennes glädje innan han for. Han tog den och trampade ihjäl den med ett flin. Så, mamma målar inte mer.
Vilken sorglig knut du skapade i min mage.
SvaraRaderaSka jag dra på kängorna och ta en runda? Jag kan plocka med ett par pumps oxå...
SvaraRaderaDet är väldigt lätt att döda en persons skaparglädje. Faktiskt. Man behöver inte ha röd sportbil för att lyckas. Det kan räcka med en dåligt avvägd kommentar, så är allt raserat.
Peppa mamma att skapa igen, Caprifool! Ni kan skapa tillsammans! Lära nytt av varandra! Om jag hade haft mamse, så hade jag lärt henne att virka mormorsrutor.