Malins Haruni

Sådärja! Den vart lite skirare också, ser jag nu när den är blockad uppe på väggen. Det är ett välskrivet mönster som jag varmt kan rekomendera.

Kursen i tvåändsstickning vart inställd.

Det vart för få anmälda. Synd, för då jag p.g.a. kommunikationer aldrig kommer till något stickcafé, hade jag sett fram emot lite....ja, vaffan.......garnpladder IRL helt enkelt. Plan B är nu att jaga efter en dam i grannbyn och övertyga henne om att man visst kan lära stora lurkar som mig att tvåändssticka. Det blir alltid dom där första sekunderna av osäkerhet och ett "Vadå? Ska DU sticka?!" innan ögonen mjuknar och leendet kommer. Eller, så får det bli Youtube.....igen.

M's Haruni är i alla fall klar. Den är blockad på treetexväggen uppe i kammaren och torkar i skrivande stund. Den vart 142 cm mellan vingspetsarna och det gick åt en aning mer garn med stickor nr. 4 som jag använde nu. Ska fota den när dagsljuset kommer tillbaka.

Garnet till A-K's väst är nu färdigfärgat, "tror jag" Kanske att det behövs en svart och någon självrandande härva som matchar till icorden runt ärmhålen. Jag har i alla fall tänkt sticka i friform. Så jag vet inte själv hur det slutar. Det blir ett litet äventyr. Jag väntar på 1 meters rundstickor, 2,5 och 2,75mm från England. Sjukt egentligen, att det är billigare därifrån inkl. porto än att gå in på en affär här i Svedala och betala kontant.

Idag har jag sett hägrar, gäss och fjärilar ute. Plus en röd pippi jag inte vet namnet på, rådjur, en häst och en granne utanför mitt fönster. Människan var nog den ovanligaste arten här för denna årstiden. Shit, det här börjar låta som "Ur en ko's dagbok" Bäst jag slutar.

Uppe vid huset är det barmark....

...men vägen är full med snö ännu. Jag vill uuuuuut!

Jag ska gå KURS!"

Här sitter jag i stugan och puppar över allt kul alla andra har i närheten av sig. Och så finns det en kurs i tvåändsstickning mer eller mindre i grannbyn, närmare sagt i Boxholm! Anmälde mig bums, men jag blir lite nervös över meningen "Vi reserverar oss för att startdatum kan komma att ändras eller att studiecirkeln ej kan starta pga att det för få deltagare är anmälda." Så nu tänkte jag vara så klurig att jag frågar, är det någon som vill hänga på? :-)

Och jag kan inte stava...

...till projekt, tydligen. Går trögt. Varst e kaffet?

Ett project.....

.....som har legat i mitt huvud i ett antal veckor nu, börjar lite försiktigt ta form inför mitt inre öga. Jag har stirrat mig blind på olika mönster, bara för att komma underfund med att jag nog ska stirra mig blind på olika tekniker istället och tänka lite mer i fri form. Efter några veckor till, blir nog allt klarare. När jag vaknar, är det nog dags att sticka provlappar.

Ögongodis

Provlapp; krokning el. tunisisk virkning

Ok, nu behöver jag hjälp.....

....garnet jag hämtade igår är mysko. Det var utsatt som ull(?) med frågetecknet. Det ser ut som ull, luktar som ull och en aning trä när man eldar det och gnisslar när det är blött. Och det tar inte syrafärg. Vad sjutton kan det vara för fiber?

Usch jag har garnfeber....

Nä, jag är inte kry alls! Längtar efter nästa fiberfix. På Lördag fyller jag år och får komma till stan på en bit mat. Jag ska passa på att hämta två koner chunky garn på Schenker. Jag har ju inte kunnat prova flatbädden på riktigt ännu. Garnet är beige men ska färgas om. De bästa garnfynden jag har gjort är sånt jag hittat på eBay, Tradera och Blocket och sen har färgat om. Fint ullgarn för 10-30 spänn hektot är inte ovanligt. Ett sterbhus, någon röjer en vind eller gör slut och flyttar utan sina nystan. Gamla dammiga nystan som härvas om, färgas och får en slurk ulltvättmedel med lanolin blir som nya.

Bilden ovan är väl en utjatad vy vid det här laget. Men jag trivs med min lilla hörna. Fast, egentligen vill jag ha ett eget rum. Kunna stänga dörren och aldrig behöva plocka undan innan ett projekt är klart. Vardagsrummet skulle få bli vardagsrum, J skulle få kontoret och jag få bre ut mig. Provdocka, tillklippningsbord och öronlappsfåtölj med bra men vilsam belysning vill jag ha. Det finns golvyta med fönster uppe på kallvinden. "Bara" väggarna som fattas. Så, kanske en dag....

Jag tittar på rätt mycket video med för mig nya och nygamla men glömda tekniker just nu. Vad det har hänt mycket med hantverket under tiden från 80-talet och fram då jag bara stickade en raggsocka eller två per år. En sån lång paus. Varför? Har ingen aning. Konstiga val bara. Nu finns nya material, redskap, tekniker och media. Jag kan titta på när en i Chicago stickar (Nej, så här ska du göra!) samtidigt som man chattar om lace med en annan i New Dehli. Samtal som glider över till personligheter och plötsligt märker man att man fått en vän. Någon är ledsen, men så kommer det en härva från Mosseboskogen som piggar upp. Ett par gånger under den värsta vintern här dök det sen upp små paket i skogen med ull, choklad och kanske ett litet brev. Pappersbrev, hör inte till vanligheterna längre. Man kan tumma på dom när det är jobbigt. Det kan man inte med email.

Så mycket att ta igen att jag får garnstress! Ge mig lite fluff! Av fluff blir man lugn... Det kan ha med killingbristen att göra också. Så här års ska man borra in näsan i fluffiga killingkinder som luktar fostervatten egentligen. Men lagårn är tom och svart. Jag saknar dom.

Ne, nu vart det ledsamt. Nu ska jag titta på hur man stickar Sienna braded trim.

Varför ska jag alltid.....

...fastna för omöjliga grejer?! För 100 år sedan så pryade jag på Handarbetets vänner i det huset på Djurgårdsslätten som kallas för Lösgommen. (klura ut den du, den som kan) Och nu hittar jag en stickkurs där som jag vill gå. Förutom kursen, vore det ju hur kul som helst att få återse skolan efter *räkna på fingrarna* Shit, det är 30 år sedan! Men, sju helger i Stockholm? Sammanlagt 80 timmar. Hur löser man det? *tänka* Ja, dom andra tre stickkurserna skulle jag också ha nytta utav förstås. Men tvåändssticknngen lät roligast för stunden och man ska ju gå efter hjärtat, eller hur?

Man ska inte.....

.....skjuta upp saker alltför länge. För då kommer dom och biter en i baken. Jag har nu fått tre soliga utmärkelser. Tack Nina, Cecilia och Marie för utmärkelsena!

Anledningen till att jag har dröjt med att skicka dom vidare är helt enkelt att jag har svårt att välja ut 12 stycken att skicka dom vidare till. Och nu när jag har tre, ska jag skicka vidare till 36 andra bloggar då? :-) Ne, det får bli tolv. Urvalet är hyfsat slumpartat bland sånt jag blir glad eller inspireras av och i ingen nämnd ordning. Vissa är inaktiva, men sådana jag återvänder till lite då och då för inspiration. De som redan fått en award, slipper gå igenom processen igen. Jag gillar er!

1. The Soxophone Player. För dennes inovativa sätt att använda strumpstickmaskiner.
2. The Sick Chick. För hennes sätt att skriva om slöjds inverkan vid sjukdom.
3. Nya Stickerian. En naturkraft och sann begåvning i fiber.
4. Grow the Change. En avslutad blogg full med tänkvärd information.
5. Åkullakadorran Funderar. För konstnärsskapet.
6. Hemslöjdsgoten. Slöjd kan ha olika budskap än syjunta och kafferep.
7. Knitting in Color. Kommentar överflödig egentligen. Bara en riktigt bra stickblogg.
8. Blyga killen stickar. Blyga killar som stickar behöver lyftas fram i ljuset. Cool snubbe mer mer "balls" än de flesta.
9. Fiber Beat. Och i brist på manliga stickare hemmavid, får man lyssna på dom på andra sidan atlanten.
10. Långsam Konsumtion. Klubben för innbördes beundran? Nä, men tanken är ju så god. Vi konsumerar huvudlöst, för mycket och återanvänder för lite.
11. From the High North. Så Norskt, så rätt.
12. Torparfrun med getterna. Jag har ju inga egna getter längre. Och så tar hon ju så fina bilder.

The Sunshine Blog is awarded to bloggers whose positivity and creativity inspire others in the blog world. The rules for accepting the award are:

1. Put the logo on your blog or within your post.
2. Pass the award to 12 bloggers.
3. Link the nominees within your post.
4. Let them know they received this award by commenting on their blog.
5. Share the love and link to the person from whom you received this award.

Energy boomerangs

Give hate, get hate...give love...you know the rest.

Joooo!

Nu kom jag på vad jag letade efter! Den här nålen? Vad är den till för? Och varför är den platt med en kula i spetsen? Den har samma storlek som en vanlig stoppnål.

Möjlighet

Köpte ett med sybehör till bredden fyllt gammalt syskrin, eller sybord för några månader sen. Och trots att jag gått igenom det kanske tre gånger, så hittar jag fortfarande nya saker i det. Idag kröp ett sånt där knäppe i tenn till en lusekofta upp. Såg nästan ut som en tanke. En möjlighet....

Något som gamla verktyg gör som inte butiksnytt riktigt kan, är att de talar till användaren. I alla fall mig. Tumavrycket som rostat in i stålet på kroken till min Creelman sockmaskin från 1918 t.ex. Vad gjorde den tummen mer? Torkade den tårar från någon kärs kind? Var det en lycklig tumme? Eller var det en tumme med bekymmer om hur det skulle gå i livet för de kära med tåriga kinder? Eller korsettnålen. Hur upplever man världen i en korsett, och hur begränsad blev ens perception om man jämnt kippar efter andan? Någon har ur en benbit omsorgsfullt snidat en virknål med två krokar, en i var ände. Vad virkades med den? Antimarkasser att visas upp i självaste finrummet, eller mensskydd att smusslas undan i det fördolda? Knapparna till gördeln ligger i alla fall i syskrinet och påminner om en tid utan vingar och blå vätska för alla att se på tv. När mormor fick sin första mens, trodde hon att hon skulle dö. Hon stoppade trasor i underkläderna som hon gömde för skammen. Ingen hade talat med henne om kroppen. Och hon trodde att man blev med barn genom att bara titta på soldater på Strandvägen i Halmstad. Minns jag rätt, så var det någon jungfru som informerade henne senare när trasorna hittades. Kanske var det jungfrun som kokade ölsupa på ett primuskök i sin kammare varje morgon till frukost?

Under den översta lådan ligger mönster från 70-talet, gardinkrokar, punkiga gröna knappar, nya tider. Stolarna med antimarkasser är utbytta mot klippansoffor och finrummen blev tv rum. Generationsskiften.....

Och allt detta, tankar ur ett syskrin..... Jag minns inte ens längre vad jag letade efter i det idag.

Lite sent kanske

Men dom sa inte till om att dom ville stickas förrän nu. Materialsatsen hade legat i säkert ett år, eller något. Här vart jag ju lite trött på stora grejer. Och då passade ju ett par vantar och att träna på fair isle med färgerna i var sin hand in som mellanprojekt. Måste säga det; att även om fingrarna inte lydde i början, har jag aldrig fått till en så snygg insida på mönsterstickat tidigare. Jag har faktiskt undvikit mönsterstickat tidigare just därför. Så nu är jag glaaad! Bilden föreställer INTE två par vantar! Utan det är fram och baksida på samma vantar som jag har klippt och klistrat lite. Mönstret är från helylle.se. Och garnet är 2tr. gammelserie från norska Rauma Ullvarefabrikk. Ett tunnt men rustikt garn med lite handspunnen känsla. Inget för folk med babyskinn.

Så ville gubben ha vantar han med. Och lika, lika kan ju vara lite trist. Så jag hittade på egna istället.


Om någon vill planka dom med sina egna initialer, så varsågod. Ange gärna källan i så fall. Föredrar du PDF så finns det här. Varför han skallegubben är upp och ned? Hur kollar vi in folk? Jo, på håll och oftast med händerna neråt sidorna. Mina "rättvända" vantar blir ju bara rätt om jag står med händerna mitt framför mig. Alla andra ser dom ju upp och ned :-)

Me like!

Ha tålamod! Han kommer igång så småningom. Eller ja, 2,37 in på filmen närmare bestämt.

Stabo

Ok, nu är jag fd. stadsbo. Så är min fråga korkad, så får vi väl skylla på det. Sen jag skrev om äventyret att ta sig till brevlådan, har jag fått mail och telefonsamtal från vänner där man förvånat utbrister "Men? Har ni ingen snäll bonde som plogar?!" När jag kliver i taxin som kör kompletteringstrafiken här ute, frågar chaufören "Men? Har ni ingen snäll bonde som plogar?!" När jag ringer till sjukhuset för att boka om tider som inte klaffar med kompletteringstrafiken, frågar syster "Men? Har ni ingen snäll bonde som plogar?!" Och när man tackar nej till att gå på familjens födelsedagsmiddag för att bilen har stått sen snön kom, frågar dom "Men? Har ni ingen snäll bonde som plogar?!" Som om det är en självklarhet. Är det, det? En självklarhet alltså? Observera att, alla använder ordet "snäll" För mig går det lika bra med en stygg bonde som får betalt. Bara det blir plogat.

Sen undrar jag (mest av nyfikenhet) varför plogen på stora vägen lägger snön dubbelt så högt i en utfart? Jag har just grävt fram soptunnan och brevlådan ur en 140cm hög snövall. Igen....

Postade ett paket idag, där jag återanvände kartongen som enligt postis "var för stor för brevlådan" Tja, kartongen hade nog krympt. För den gick ned i lådan alldeles galant.

Ja, idag är jag putt.