lördag 18 april 2009

Ny test!

Här finns det mycket mums! Min omgivning börjar tröttna på mitt gnäll om min förhistoriska mobil med monochrome skärm och den i det närmaste obefintliga batteritiden. Och bilden är ett försök att övertyga mig själv om att det är dags att köpa en ny utifrån mina nya behov som nybliven blogg idiot. Alltså, skickad under gråt, tandagnisslan och skillsmässotankar från mina äkta hälfts Sony Ericsson. Det här är något som jag själv har jättekul åt. Jag är SUPERKORKAD, grinig och motsträvig när det gäller vissa saker. "Jag GILLAR min gamla mobil!" *stampa i marken ilsket* Det finns ingen hejd på hur jag huffar och puffar och går på. Min gamla mobil är trygg. Vi känner varandra. Fingrar lite förstrött på en flärp som gått av. Putsar resultatlöst det repiga glaset. Tummarna rör sig lätt över bortnötta siffor som ligger i kroppsminnet istället. Knappen saknas och jag har slagit på den med en tändsticka i ett år nu. Min lilla blåa vän! Andra apparater kan istället vara onda. Videoapparater t.ex bara hatar jag!

Åsså.....fixar jag andra tekniska prylar lätt som en plätt. Hittar urkul prylar jag bara vill HA och lär mig dom GENAST! Inte tjurig alls då :-) Min dator t.ex, den var bara kärlek när den var ny.

Jahapp, vad ville jag med detta? Inte den blekaste! Det började med en testbild och ett gräl.

Mumset förresten, fanns i boken. ISBN 10: 9178432243

3 kommentarer:

  1. Jag är verkligen teknikavvaktande. Jag gillar när jag förstår hur saker sitter ihop och hur de fungerar. Och varför de överhuvudtaget gör det.

    Gillar spade och grötdriven cylinderklippare, brevduva och piassavakvast. Saker går att laga om de inte är så avancerade. Ja, brevduvan är väl kanske undantaget då, men jag har ju lättare att haja det kassa läget när det gäller brevduvan än när det är datorn som krabbar.

    Det där med ny teknik är bara så avgrundsdjupt jobbigt! Gammal teknik, däremot... mums! Drömmer just nu om en vattendriven såg.

    SvaraRadera
  2. Jag är väl benägen att inte hålla med riktigt, ny teknik är kul och intressant, men jag förstår att man kan vilja hålla kvar vid sin gamla mobiltelefon. Det må låta konstigt, men mobiltelefonen blir som en förlängning av sig själv, och att byta mobil känns ibland som att byta hårfärg.. "Mjaaa. törs jag det?... tveksamt". Sen när man väl bytt brukar det oftast vara så att ombyte förnöjer.

    SvaraRadera
  3. Lelle, jo jag har spade, grötdriven cylinderklippare, brevduva och piassavakvast. Deras funktion är säker. Ja, undantaget duvan då. Om höken tar den på vägen. Så ja, vi kan enas om brevduvans osäkerhet som kommunikationsmedel i.a.f ;-)

    Erik, det slog mig nu att jag skriver som en fd. rökare. Mobilen har nog ersatt fipplandet med ciggpaketet, tror jag. Men idag, känns det som om jag tog ett beslut i skrivande stund igår. Min lilla blå vän ska gå i pension. Men jag har alla mina gamla i en kartong. Mitt mobilmausoleum. Alla utom den första tegelstenen, tyvärr. En sån där stor yuppinalle.

    SvaraRadera