Freddie Wadling är en av mina. Den 26:e Januari 2009 kom hans nya skiva The Dark Flower. Han sjunger med en okonstlad och ärlig känsla som letar sig rak in i mitt hjärta. Enligt mig en av våra största sångare. Ingen diamant, men en gråsten som rispar i lacken. Allvarligt, men så vackert om längtan efter, eller minnen av "någon" eller "något" Med sina krämpor, käpp och taskiga tänder, kämpar han vidare och ger fan aldrig upp. Precis den förebilden jag behöver. Så långt ifrån blondinbella och stilrobin man kan komma!
Han är gnisslet i hjulen och skrubbade blodiga knän fulla med grus. Han är monstret i garderoben och rysningarna efter ryggraden. Han är vissna rosor som sticker mig i fingrarna. Han gör ont men man kan inte låta bli att älska honom och vilja ha mer!
SvaraRaderaPrecis så.....
SvaraRadera