Fick mail ifrån min läkare idag; "mycket virus i blodet, 42800 /ml men hjäparcellstalet (CD4) var riktigt bra, 414. Resistensbestämningen visade att samtliga preparat fortfarande ska fungera så mitt förslag är att du återupptar behandlingen med samma mediciner som senast, dvs T Kivexa en om dagen, K Reyataz 300 mg en om dagen, och K Norvir 100 mg en om dagen (du kanske hade två Reyatazkapslar à 150 mg förut, men nu finns det en kapsel på 300 mg så det räcker med en). Jag skickar iväg ett e-recept via datorn, så du kan uppsöka vilket apotek du vill för att få medicinen.Tyvärr fick vi nej på remissen till psykiatern som jag föreslog, men han föreslog att du kan vända till en privatmott. (inte landstingsanknuten) som har följande hemsida www.redakliniken.se. som finns här i Linköping."
Och jag vet inte riktigt vad jag känner egentligen. Idag är det så, att många verkar tro att det bara är att ta lite piller så forsvinner hiv. Och även då den psykiska pressen förstås. "Vadå mår dåligt? Du äter ju medicin!" Sen, lägger dom alltid alla problem man har på diagnosen. Att man mådde dåligt och hade ont innan diagnos, suddas bort. *finns inte* Alltså, alla problem beror på hiv. Och hiv "försvinner" om man äter piller. Punkt! Man sitter kvar i stolen och säger....men? Men?! Medans personalen tydligt med kroppspråket talar om att min läkartid är ute.
Privatmottagning. Jojo, lät ju billigt och bra. Hur mkt. av mina 5600:-/mån blir kvar då om jag går en gång i veckan? Kändes som ett hån. Efter att ha fått en liiiiiten respons, är jag nu tillbaka på ruta ett igen.
Bajs bajs bajs!!! Käre du, jag kommer upp och nitar de dumma jävlarna närhelst du så önskar!!! Blir så inihelvete överkokt förbannad på sådan nonchalans! Du ska fanimej bli bemött på ett korrekt sätt, inte undanviftad som en jävla fluga på vetebrödet.
SvaraRaderaOrkar du en vända till? I så fall tycker jag att du genom din läkare/vårdcentral ska begära en akutremiss till en "offentlig" psykolog. En annan variant att få kontakt med rätt personer, och slippa tragga med en läkare som verkar fatta lika bra som en tunna skit, är att du själv kontaktar psykakuten.
Orkar du inte en vända till? Då är det ännu mer läge att få hjälp! Om inte du pallar med att slå näven i bordet, stampa den offentliga plastmattan till sopor eller plantera röven i en väntrumsstol och trotsigt sitta kvar tills du får adekvat hjälp och ja, en ursäkt, fanimej, så får din man göra en insats. Det är inte meningen att du ska gå under för att det sitter rövhjärnor och bestämmer om du mår dåligt eller inte.
Äh, kanske du redan vet allt detta och har testat och inte vill mer. Jag ska inte tjata mer. Men jag kan placera mina stålhättor i en röv vilken dag som helst för din skull...
kärlek!
Jag har en långsam skinnskallebrud som stampar och sparkar åt mig när jag borde bli arg. Shit, det är inte alla som har det! :-)
SvaraRaderaNja, den uteblivna remissen var nog sista utvägen. Redan att söka i "fel distrikt" var ett undantag. Varför vi gjorde det, tar vi privat eller live någon dag. Finns en hyfsad lång historia bakom det.
Just nu längtar jag efter en dusch eller ett karbad, utan att hugga ved, bära vatten, elda, bära vatten och att efteråt krångla på mig strumpor på fuktiga fötter i ett kallt mjölkrum. Jag klagar inte på det. Det är en vald tillvaro som är värd var enda minut. Men shit, jag borde åka på spa! Kom på det nu. Spa *smakar på ordet* DET, ska jag kolla upp.
Jag tänker åka till Vadstena och bo på kloster någon gång. Kanske i vår. Förhoppningsvis i vår. Men att åka på spa hade ju varit kalas, det oxå. Jag har aldrig badat bland tång eller bubblat i bassäng eller kasat runt i vit badrock och druckit färskpressad jos. För det är väl sånt man gör?
SvaraRaderaVännen Sara åkte på spa en helg. Hon gick upp aptidigt och simmade ensam i bassängen, åt som en häst och tillbringade mesta tiden ensam i sängen med en bok. Det är väl sånt som en fembarnsmamma uppskattar, antar jag.
De kroniskt sjuka skall straffas och skämmas eller? För någon måste ju bära samhällets samlade skam på sina axlar, eller?
SvaraRaderaMen jag har inte anmält mig som frivillig! Jag vill fan ha fallskärm och avgångsvederlag, minst 1 miljon kronor pga missade lönehöjningar och en övernattningslägenhet innanför tullarna och vallgravarna. Jag vill ha en privatchaufför och en engen bilfil, jag vill ha mindre röv och ett lättare liv.
Eller, nja det räcker faktiskt med ett friskt liv i lugn och ro, är det för mycket begärt? Om det är det så vill jag veta varför. jag vill också veta varför man skall var tvungen att förklara sig jämt och skriva på nya blanketter. Vassego, en ny blanket. Förlåt att jag vart sjuk, förlåt att jag inte kan bli botad, förlåt.
Jag tänker fan inte be mer om förlåt, jag har nog förresten om jag tänker efter aldrig bett om förlåt! Det är fan dom som ska be om förlåt!
Oj, så mkt ord, jag tror jag också tar på mig kängorna och trampar nån på tårna i stället, man skall ju dela med sig eller hur? hur vore det om vi fördelade smärtan jämnt över befolkningen i stället, liksom utgifterna och tillgångarna. Och tårorna. Amen
I hear ya! Och om vi kommer underfund med att vi alla behöver lika lite, istället för lika mycket. Så räcker det åt oss alla. Och kanske den här förbaskade planeten överlever oss i alla fall. Jag blir så arg. Jag citerar Joakim Pirinen's Socker Conny "Med ett juste järnrör kan man slå hela världen med häpnad" Järnrör, kängor och kramar. Har ni sett killen med plakatet "FREE HUGS!"? Han har en poäng han också. Kanske klokast att släppa järnröret, bära kängorna som en fashion statement och kramas så ofta vi kan.
SvaraRaderaNär kramade du din husläkare senast?
Ooooh, TORE!!! Han är wunderbar! Vårdcentralens bäste! Honom skulle jag gärna krama. Och psykolog Hedvig är jag fan kär i. *flinar*
SvaraRadera