Stora vida världen

Idag var det så soligt och varmt, att jag öppnade till hagen på baksidan av lagårn. Det är så kul att se hur olika killingarna tar sig an världen. Vissa kastar sig ut, nyfiket och nästan respektlöst utan skyddsnät. Medans andra tvekar och säger "Nä-ä-ä-ä-ä!" och går in igen.

Mjau....

Vad är det? Kan man äta den?

Isopod crustaceans of the family Armadillidiidae

You know who you are, and why. My friend in the cove. Or was it Blueberry hill? Nope, it was Skania. Where swedes are fat and talk with porridge in their throat.

Ugglor i mossen?

Foto: www.fotoakuten.se

Nä, men väl i snön. Det verkar vara ugglevår nu. Det börjar före tolv och håller på tills det gryr. Först ett hohoooo....i skogen på ena sidan. Sen.....ett ho-hohoooo från andra sidan. DÅ, bryter det loss och det sitter oftast cirka sju ugglor runt om oss i skogsbrynet och battlar varandra, vem som....ja, vad dom nu tävlar om med sitt hooande. Skönsång? Revir? Eller hohooonor, kom hiiit! Vackert är det vilket som. Såna där nattljud man mysryser av. Älgen var här för några dagar sedan. Råbocken kom på besök igår natt och rätt ofta ser man den stora fina räven slinka förbi, kaxig och skabbfri på säkert avstånd. Ensam är man då rakt inte. Längtar efter att få se entitorna och kungsfåglarna igen snart. I dag porlade och sjöngs det överallt. Resten väntar tyst. Snart så.....

Idag är inte en "sån" dag....

....men jag vill fortfarande bada! Ne, seriöst....jag satte tydligen vissas orossträngar i gungning igår. Men alltså, för mig hör allting ihop. Och det ena utesluter inte det andra. Men vanligtvis, så håller man tyst om det onda. "Joföffan, det är bra....sörrö!" Och det skulle inte kännas ärligt, varken mot mig själv eller andra.

Igår hittade jag en kockumsgul vattenkanna på Granngården på deras reabord. 50%. Den fina, som jag alltid velat ha. Hur många sekunders betänketid tror ni jag behövde innan den klädsamt hängde på armen? Min, min....MIN!

Strålande sol idag och fåglarna sjunger vårsånger. Om en halv timme ska jag åka mot Österbymo till. Grodden har sitt första möte. Ska bli spännande.

Jag vill bada!

Det är en "sån" dag idag. Eller jag har haft ett par stycken på rad nu. Man känner igen dom på att man inte har några armar när man vaknar. Dom ligger där, livlösa och till ingen nytta förrän man har kasat sig i ett läge där blodflödet är mer gynsamt. Så ligger man där en stund och kan inte försvara sig emot kattens gosattacker. Morrhår i näsan är ett ytterst effektivt sätt att väcka (plåga?) tvåbeningar, tycker Quasi och Fjodor. Fjodor har dessutom ett annat hemligt vapen att ta till. FLUFF! Tänk er, fluff i näsan och inga armar! Zander och Åke tittar nöjt på och överlåter tortyren till de som kan bäst. Så, jag kan röra fingrarna nu. Fast dom känns inte. Ska nacken hålla? Har jag någon huvudvärk som lurar? Fingrarna bränner nu. Reser mig upp på sängkanten och *katish* så gör sig nacken påmind. Medans hjärnan rullar runt likt kanonkulan i min huvudskål som när man gör senap. Fötterna är runda undertill och gör ont när man trycker på dom. NU står jag upp och håller mig i elementet. Yr. En ilning går från nackhåren och letar sig till magsäcken. En kväljning. Tittar tillbaka till sängen, som nu är upptagen av 4 katter. Jahapp, det blir väl kaffe och en Primperan till frukost då. Stumpar genom kallvinden och ner för vindstrappan. Branden i fingrarna har spritt sig till alla lederna nu och bara ett öga fungerar p.g.a. nacksmärtan. Ömma fötter tar vid och känner trevande avståndet mellan trappstegen när ögat strejkar. Men ingen huvudvärk. Och plusgrader i kallvinden och trappen. Det var ju en ljusning. Godmorgon! Idag ska jag hämta hö, efter andrafrukosten, utedass och Imodium. Skulle behöva bada istället. VARMT och hela kroppen. Det är nog det enda "moderna" jag saknar i boningshuset ibland. Inte alls så klimatsmart, men att sitta i duschen och vrida upp det varma vattnet lite i taget tills man blir alldeles röd i skinnet. En röd liten buddha i lotusställning. Varmt mjukgörande vatten. Istället för det kalla som förvrider.

Alla behöver hjältar

Freddie Wadling är en av mina. Den 26:e Januari 2009 kom hans nya skiva The Dark Flower. Han sjunger med en okonstlad och ärlig känsla som letar sig rak in i mitt hjärta. Enligt mig en av våra största sångare. Ingen diamant, men en gråsten som rispar i lacken. Allvarligt, men så vackert om längtan efter, eller minnen av "någon" eller "något" Med sina krämpor, käpp och taskiga tänder, kämpar han vidare och ger fan aldrig upp. Precis den förebilden jag behöver. Så långt ifrån blondinbella och stilrobin man kan komma!

Fick mail ifrån min läkare idag; "mycket virus i blodet, 42800 /ml men hjäparcellstalet (CD4) var riktigt bra, 414. Resistensbestämningen visade att samtliga preparat fortfarande ska fungera så mitt förslag är att du återupptar behandlingen med samma mediciner som senast, dvs T Kivexa en om dagen, K Reyataz 300 mg en om dagen, och K Norvir 100 mg en om dagen (du kanske hade två Reyatazkapslar à 150 mg förut, men nu finns det en kapsel på 300 mg så det räcker med en). Jag skickar iväg ett e-recept via datorn, så du kan uppsöka vilket apotek du vill för att få medicinen.

Tyvärr fick vi nej på remissen till psykiatern som jag föreslog, men han föreslog att du kan vända till en privatmott. (inte landstingsanknuten) som har följande hemsida www.redakliniken.se. som finns här i Linköping."

Och jag vet inte riktigt vad jag känner egentligen. Idag är det så, att många verkar tro att det bara är att ta lite piller så forsvinner hiv. Och även då den psykiska pressen förstås. "Vadå mår dåligt? Du äter ju medicin!" Sen, lägger dom alltid alla problem man har på diagnosen. Att man mådde dåligt och hade ont innan diagnos, suddas bort. *finns inte* Alltså, alla problem beror på hiv. Och hiv "försvinner" om man äter piller. Punkt! Man sitter kvar i stolen och säger....men? Men?! Medans personalen tydligt med kroppspråket talar om att min läkartid är ute.

Privatmottagning. Jojo, lät ju billigt och bra. Hur mkt. av mina 5600:-/mån blir kvar då om jag går en gång i veckan? Kändes som ett hån. Efter att ha fått en liiiiiten respons, är jag nu tillbaka på ruta ett igen.

Ändringar p.g.a koffeinkick

Jag har fått ändra arkiveringen till nyaste först. Hos mig så fungerade inte arkiveringen på rätt sätt genom att stänga föregående månad annars. Hoppas ni hittar rätt ändå.

Min äldsta och bästa vän

Du är lugn, tyst och mörk. Du omsluter mig med trygghet. Välkänd, aldrig hotfull. Tränger dig aldrig på, fast du återkommer objuden varje kväll. I din närvaro, kommer ostörda tankar. Obeslöjade sådana, tittar fram. Trygga i dunklet. En otvungen tillvaro utan förställning. Vilken mänsklig skara kan erbjuda det? Hos dig kan jag sitta och samtala i timmar, tills det är dags för dig att blekna i gryning. Timmar av frihet, alldeles för korta. Andra skyr dig. Besvärjer dig. De räds dig och förtränger dig med sömn. De mörkrädda med monster under sängen.

Välkommen åter min vän. Ditt namn är natt.

Hednasemlor

Det bakas semlor i köket. Skrammel av rost fritt. Armkraft. Mandelkvarn. Ballongvisp. DR's webradiokanal för electronica. Ljud som ackompanjerar tingen och gör allt till ett hem. Snart kommer doften. En extra sked florsocker i mandelmassan. Blandas med varmt inkråm från brödet. Lite mjölk. Och provsemlan, en aningens för varm ännu. Så att grädden smälter. Räddar lite grädde som rinner på sidan med skeden och doppar det i kaffet istället. Syndigt! Och alldeles för tidigt. Får jag ta en till, snälla? Ge hit!

Samhörig, inte tillhörig.

Linjebild från Skara Timmersdala Järnväg. En av VGJ:s motorvagnar på väg in mot Lerdala station. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1926.

Ceremonin igår var både stillsam och vacker. Och jag upptäckte att, även om jag inte tillhör landskapet och byggden längre. Så är jag ändå samhörig med dess invånare på ett eller annat sätt, fortfarande. Vänner jag inte sett på 30-35 år finns ändå kvar som en liten glimt långt innanför pupillen. Damen i mejeriet som ville sälja hus till mig som liten pojk och plåstrade om mig när en katt hade bitit mig. Lekkamraten tvärs över vägen som jag hade gödselvattenkrig med. Det är som vanligt vattenkrig, fast mer hard core.... Taxi chaufören som varit vår vän så länge jag kan minnas. Min andra lekkamrats
föräldrar som jag ofta tyckte verkade tycka om varandra så mycket. Det var ett varmt hem att komma till. Tack för skjutsen igår! Sonen hade så rätt. Vi lever nu! Inte sen.... Kusiner och kusinbarnen! Vänner och familj. Nuvarande familjer, fd. familjer och blivande familjer. Nativiteten och framtidstron, verkar det inte vara något fel på i alla fall. Kul att se er alla. Kändes bra med en liten uppdatering.

Den första tiden

Anno 1974; Jag tror att jag minns att båten la ut och och en vinkande pappa på på kajen. Men det kan vara någon av de andra gångerna vi gjorde den resan, mor och jag. Nu var det i alla fall definitivt skilsmässa. Vi skulle "hem" till ett hem som inte var mitt. London och England är mitt första hem. Och är det känslomässigt till stor del fortfarande. Hestons bygata med slaktaren som hade kycklingar med huvudet kvar i fönstret. Tripe, suit, pork sausages och sågspån på golvet. Jag tyckte om att gå dit. Sitta och äta en bag of crisps och titta på kackerlackor i simhallen. Front lawns där man inte fick leka och backyards som jag minns var enda detalj av. Daggmaskar, mygglarver och marsvin. Oh look, roly poly's!! Min bästis tryne som sticker upp över staketet och säger "Lets play...." Tillhörigheten finns kvar ännu och jag befinner mig i något slags exil sedan dess. Självvalt till stor del, det medges. För i vuxen ålder har jag ju haft friheten att flytta tillbaka när som helst. Kanske gör jag det en dag.

Jag skulle få en "mjukstart" hos mormor den första tiden. Gick en vårtermin i Lerdala skola, i den gamla folkskolebyggnaden. Det var som att gå i skolan på en hembygdsgård. Skolplanscher med blomster i genomskärning och binas liv i kupan. Katedern stod på ett upphöjt podium framför svarta tavlan, bredvid tramporgeln där vi alla sjöng "Slut för i dag, tack för idaaaaag..." Bakom skolan låg en björkdunge med gullvivor och bakom den, skogen. Rasterna var en blandning av äventyr, lek och penalism. Vi lekte "Röda, vita rosen" och där frökens ögon inte nådde, skedde hemska saker. Men det var mer jämnbördigt än de engelska lärarnas aga. Jag kunde ju ge tillbaka. Någon fick visst en näve myrstack i trosorna, vill jag minnas. Och när fröken ringde in oss med sin mässingsklocka var allt glömt. Utom möjligtvis myrbetten. "Sitt still unge!"

Imorgon bär det av till Lerdala igen. Ceremoni över mormor i Lerdala kyrka. Alla kommer att vara där. Mormor, en hallänning inflyttad från Stockholm styrde tre byar med järnhand. Och alla kommer att tänka något i tysthet, medans vi ler och dricker kaffe!

Ps. Den observanta lägger märke till att jag har ändrar stavningen på roly poly. Ds.

Hallonkräm & krossat glas

Världen har varit för mycket i ett par, tre dagar nu. Har bara klarat av det nödvändigaste. Glömde visst bort att det kan vara nödvändigt att skriva, också. Och ibland skriver jag istället så att fingrarna blör! Arton timmar, eller mer. Tills fingrarna inte klarar mer.

Jag har svårt att sålla min omvärld. Allt går in genom en tratt och koncentreras emot mitt ömma, ständigt bombarderade inre jag. Mitt yttre lugn är enbart kontroll. Medan minsta lilla som kan sätta igång en känsla, resonerar inom mig till gränsen av vad jag klarar av. En strof av en låt kan få mig starkt euforisk. Ett leende kan göra mig så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen för att inte skrämma bort det. Min kärlek kan krama ut all luft ur föremålet. En stämning i skogen, blir så svart att livet inte är värt ett vitten. Ett löv är så vackert att det gör ont av ren lycka. Ett barn på ICA kan göra mig så akut barnlös att jag måste titta bort och bita mig i läppen för att inte kasta varorna och springa ut. Svängningarna kan komma från ingenstans av ingenting och är förödande. Varje ny känsla, så stark att det ödelägger de föregående. Vågor av svartaste svart eller bländande vitt. Aldrig grått. Vidöppen och maktlös, utan skydd. Alltid.

Detta är ganska besvärligt. Nej, inte så praktiskt alls.

Jag var bara tvungen!

Se där! Inte "så" tokigt i alla fall. Men vissa frågor ansåg jag vara direkt felställda ur syftet, att definiera en boknerd (jag vägrar stava med ö!) Menar, frågar man en sådan om populärlitteratur som, Lisa Marklund då? Och facklitteraturen hoppades över fullständigt. Vilket bidrog till min låga nerdfaktor. Men även om testet kanske inte klarade att visa hela sanningen, så fick jag mig några goda fniss i alla fall. Trevligt också att bli avportätterad som en smalis.

Zander och tiden.

Tjocka tittemitt, vad gör du om dagarna? Vilka hyss hittar du på? Och hos vem äter du, tjockis? Inte tar du några möss i alla fall. För det gör Quasi och Fjodor och ger till Lill-Åke. Kras, krask, morr.....låter det under sängen. Medans du värmer våra fötter. Hur ser din värld ut? Är den lika rund som din goa mage?

Titeln Zander och tiden, är även en bok. Skriven av Emelie Cajsdotter som återfinns bland karaktärerna i Åke Mokvist's bok De ovanliga. "Vår" Zander, är döpt efter Zander i boken.