fredag 15 januari 2010

Man upphör aldrig förvåna....


.....sig själv. Jag använder inte sjal. Jag stickar inte spets. Men så......snubblade jag på detta mönster och här sitter jag och entonigt mässar "two together from the back, one, two, three, yarnover, one, yarnover, one, two, three, slip slip knit" med arga små "stör mig inte veck" i pannan. Faktiskt riktigt roligt. Och hur det blir det, det blir....har jag bara en vag aning om. Lite trollskt ofog är det i den. När man tycker att man har fått lite flyt och börjar bli kaxig. Då, hittar man en tappad maska två varv ner. Hur gick det till? Den fanns ju inte där innan?

När man ystar ska man skära ett kors i koaglet och/eller kasta salt över axeln så inte oknytt kommer och förstör osten. Finns det inga såna ritualer förknippade med textil?

Fast, man behöver kanske inte begripa allt. Bara att sticka baklänges "tink pils pils ,eerht ,owt ,eno ,revonray ,eno ,revonray ,eerht ,owt ,eno ,kcab eht morf rehtegot owt" Låter ju nästan som en besvärjelse det med.

Bilden är superstulen. Jag byter ut den senare när jag kommit lite längre.

4 kommentarer:

  1. Gail (aka Nightsong)? Den har tagit mången en rejäl stickare ömsint vid handen och lett dem in i spetsfördärvet.

    SvaraRadera
  2. Kära nån så vackert!! Hoppas du lyckas nu. Själv virkar jag mest mössor och ett och annat överkast.... :)

    SvaraRadera
  3. Milde himmel så tjusigt. Själv har jag absolut inte tålamod att sticka spets för hand. Har provat. Någon decimeter sådär. Är fortfarande någon decimeter 12 år senare. På maskin däremot, åtminstone min brothermaskin, där fungerar det.
    Ska bli kul att se hur detta gestaltar sig när den är klar. Vad du kan! (suckar hon aningen avundsjukt)

    SvaraRadera
  4. Kia, hmjo....och jag börjar förstå varför. Det blir nästan lite mani. Som om man vore bergatagen. Sneglar redan på vad nästa kan bli.

    Anna, det verkar gå bra. Har stickat 7 repetitioner nu. Och det ser hyfsat ut. Önskar jag hade valt annat garn och större stickor bara :-)

    Nina, om jag bara kunde vara mer uppmärksam och slippa sticka baklänges, skulle det vara riktigt roligt till och med. Men det har mer med mitt eget tålamod att göra än med själva tekniken. Men teknikerna kompleterar varandra. Det är skönt att sitta uppkrupen i soffan lite under en filt, när man har suttut vid maskinen en längre period.

    SvaraRadera