Dags....

.....att ta itu med doktorerna igen, tror jag. Tog en paus ifrån kampen för att ens orka gå vidare. Men jag anar att det blir samma motstånd som tidigare. Samma läkare, liksom....och inte ändrar dom sig. Om jag inte byter helt och hållet. Tjatar i nya öron. För tjat känns det som. Borde kännas som information, men efter tillräckligt många gånger så blir det tjatigt. Även om öronen är nya. Ja motstånd förresten? Är nog fel ord. Det är mer ett "Jaha, så kan det vara......." som sen bara dör ut i ingenting. Men......sen då? Om det nu "kan" vara så. Varför tar man inte reda på det? Är det ens mitt jobb att föra remiss på tal?

Den här medicinomgången har däremot varit lite annorlunda. Jag har sluppit kramperna i magen efter jag varit på utedasset. Och jag kan ju säga att jag inte direkt saknar dom. Högg ju till så att man vek sig dubbel. Och jag hinner fram till dass numera, utan att det blir stor tvättdag efteråt. Tur att man bor på landet där allt får vara lite si & så. Man drar på sig en t-shirt och ett par sweatpants och tar sig igenom dagen på det sätt man kan för stunden. Och bor tillräckligt långt bort från allt så att ingen får för sig att komma objuden. Eller ja, i alla fall utan förvarning. Det är för långt för att chansa på att vi är hemma. Det är bara kronofogden och jehovas som kommer objudna, utan att anmäla sig. Då KAN man faktiskt vara sjuk på egna villkor. Eller ja, anpassa sig och sin vardag på sitt eget sätt efter hur man mår för dagen. Kanske var en bättre beskrivning.

Om någon nybliven kroniker skulle komma till mig och be om råd för framtiden. Skulle mitt råd vara att ge sig själv utrymme för anpassning. Både mentalt och i livsrummet, genom att se över sitt boende. Att inte bygga in besvikelser i sitt liv genom alltför många måsten och regler på hur allt "ska" vara. Ena dagen kan du (bildligt) bestiga berg. Och dagen efter, får du kanske inte ens på dig strumporna. Men gräsmattor gör gott under bara fötter. Och bor du på landet, kan du sitta på trappen och prata med katten i en gammal ful t-shirt. Jag tackar varje dag för den friheten.

Idag är mitt största problem, vart jag ska hitta skugga. Känns riktigt lyxigt faktiskt. Lyxproblem istället för skitproblem. Och det är jag fan värd! För vintern var tuff. På riktigt. *stjärnstop*