Små grodorna....

....började visst som en Engelsk nidvisa om Fransmän. Kul att kolla på i alla fall. Det var säkert runt 100 år sedan jag firade midsommar. Men var är hembygdsdräkterna?

Ok....

......jag är inte guds bästa barn jag heller. Men det känns ju lite mysko att se och höra om alla äventyr de som är skyldiga mig pengar har råd med, när jag själv sitter med tom plånbok. Jag vill inte läsa om vad ni gjort i helgen eller på semestern för mina pengar på er blogg, facebook och twitter!

Eller det kanske jag vill förresten. För då får jag i alla fall veta att ni HAR pengar, fastän ni säger annat till mig. Jag har det inte så fett själv från början. Så om jag har hjälpt någon, så är det för att ni just då verkligen hade det djävligare än mig. Var är ni nu, när jag sitter i skiten? Just ja......det kan jag visst läsa själv. På er blogg, facebook och twitter....

Efterlyses

Är det någon som sett min ork någonstans? Sist jag såg den var förra Torsdagen. Och sen dess har jag inte sett skymten av den. Bläddrar lite förstrött efter projekt till "U's" garner jag fick under Lördagens WWKIP day. Men nä.....inget är så där perfekt. Jag tänker mig något svårt nog för att hålla en vaken, men som inte är för flashigt i sig så att garnet kan få föra sin egen talan.

WWKIP day

Först när jag kom  till Trädgårdsföreningen så såg jag inte en endaste som stickade. Men se de gömde sig, di små rackarna. I ett nybyggt lusthus ute i en damm. Där satt några och stickade och viftade med sina alster. Vädret var "tveksamt" så vi flyttade in i Tropikhuset, där det fanns fika. När det är så där många, som alla har ett nickname från någon site online. Blir det alltid hemskt rörigt i skallen. Har man haft TUR, så har man sett en 2x2 cm bild på folk, så att man kan lägga ihop två och två. Nya namn, nya ansikten. Och väldigt mycket olika stickningar. Lite nya knep fick jag med mig som jag ska prova hemma sen. Och tack "U" för de fina garnerna! Jag har en "idé" om vad det röda kan bli. Men de andra får nog mogna i hyllan en  stund.

Edit: Mer kan ni se här.

Okilidokili

Så bär det strax av till dagens sockstickmaskinsdemo. Håll tummen!

Får inget gjort

Men gjorde i alla fall ett försök att laga en vindrutetorkare på fars bil igår. Klurig pryl! En plupp ska in i en moj. Så långt sträckte sig den maskinkunskapen. Och nyporna räckte inte till. Så vi bestämde enigt att, det där får någon annan titta på.

Men jag förbereder mig inför morgondagens sockmaskinstickning på Albacken. Så många pinaler man kan glömma hemma, som man inte skulle klara sig utan när man väl är på plats. Hm, ska nog skriva en lista för framtida behov.

Det är World Wide Knit in Public day på Lördag. Vem ska ut och vart? Själv funderar jag på Linköping.

Dandelion wine

Varför låter det så mycket godare på engelska? Lärde mig något nytt idag. Lämna INTE avsilade blommor i kastrullen och glöm bort dom i värmen i över en vecka! Jag gick runt och letade efter vad som hade dött, innan jag kom på vad det var.

I alla fall, nu är vinet omtappat  från hink till dunk och står och säger glück, glück i sitt lilla jäsrör. Ja, av någon anledning så pratar den tyska! ;-) Kanske är det för att man blir glücklish när det väl är klart efter något år i jordkällarn? Sol på flaska.

Trött, så trött....

....Groa somnar sött. För snart tre år sedan flyttade hon här hemifrån till L & M. Ser lugnt och tryggt ut. Så ska ett getliv vara.

Dags....

.....att ta itu med doktorerna igen, tror jag. Tog en paus ifrån kampen för att ens orka gå vidare. Men jag anar att det blir samma motstånd som tidigare. Samma läkare, liksom....och inte ändrar dom sig. Om jag inte byter helt och hållet. Tjatar i nya öron. För tjat känns det som. Borde kännas som information, men efter tillräckligt många gånger så blir det tjatigt. Även om öronen är nya. Ja motstånd förresten? Är nog fel ord. Det är mer ett "Jaha, så kan det vara......." som sen bara dör ut i ingenting. Men......sen då? Om det nu "kan" vara så. Varför tar man inte reda på det? Är det ens mitt jobb att föra remiss på tal?

Den här medicinomgången har däremot varit lite annorlunda. Jag har sluppit kramperna i magen efter jag varit på utedasset. Och jag kan ju säga att jag inte direkt saknar dom. Högg ju till så att man vek sig dubbel. Och jag hinner fram till dass numera, utan att det blir stor tvättdag efteråt. Tur att man bor på landet där allt får vara lite si & så. Man drar på sig en t-shirt och ett par sweatpants och tar sig igenom dagen på det sätt man kan för stunden. Och bor tillräckligt långt bort från allt så att ingen får för sig att komma objuden. Eller ja, i alla fall utan förvarning. Det är för långt för att chansa på att vi är hemma. Det är bara kronofogden och jehovas som kommer objudna, utan att anmäla sig. Då KAN man faktiskt vara sjuk på egna villkor. Eller ja, anpassa sig och sin vardag på sitt eget sätt efter hur man mår för dagen. Kanske var en bättre beskrivning.

Om någon nybliven kroniker skulle komma till mig och be om råd för framtiden. Skulle mitt råd vara att ge sig själv utrymme för anpassning. Både mentalt och i livsrummet, genom att se över sitt boende. Att inte bygga in besvikelser i sitt liv genom alltför många måsten och regler på hur allt "ska" vara. Ena dagen kan du (bildligt) bestiga berg. Och dagen efter, får du kanske inte ens på dig strumporna. Men gräsmattor gör gott under bara fötter. Och bor du på landet, kan du sitta på trappen och prata med katten i en gammal ful t-shirt. Jag tackar varje dag för den friheten.

Idag är mitt största problem, vart jag ska hitta skugga. Känns riktigt lyxigt faktiskt. Lyxproblem istället för skitproblem. Och det är jag fan värd! För vintern var tuff. På riktigt. *stjärnstop*

En dag....

....föll visst bort ur min tidräkning. Tisdag redan. Vart tog måndagen vägen? Nä, riktigt så illa är det inte. Men som alltid när jag har varit hemifrån, så blir jag lite fundersam. Lite "Vem är jag och vad gör jag här?" Så, gårdagen gick nog åt för den tanken.

Lördagens lilla resa ja. Pissväder, kisspaus i Abborravik och inga bilar sammanfattar väl resan dit. Fick springa till bilen för haglet. Sen lättade det. Jag gillar dock att köra när det är svalt. Och allt är ju så förbaskat VACKERT! HIttade fram till slut, efter att ha kört fel. D.v.s dit eniro tyckte jag skulle. Bah!

Fick äntligen prova en Majacraft Suzie Pro. Och ärligt talat, så kunde jag bli fast vid den bra mycket längre. Den har ju ett saftigt pris, men jäääklar vilka habegär jag fick. Varför? Jo, för det var så lätt att hitta "sin" hastighet och tvinning. För att den var så tyst och lätttrampad. Att man har full överblick och koll på tråden för hur den är trädd. Ja, och för att det meditativa spinnandet som brukar infinna sig när man vant sig vid en rock, infann sig nästan omedelbart. Att sitta och spinna ett kilo eller två, kändes inte avskräckande. Tvärt om, tror jag man skulle kunna spinna bort både tid, rum och kilovis med ull på den.

Den svenska sockstickmaskinen Favorit, var ju en kul grej. Den stickar med avigan utåt och med arbetet på utsidan av maskinen. Till skillnad från de sockstickmaskiner eller CSM's jag är van vid, som stickar med rätan utåt och arbetet ner i en cylinder. Allt blir liksom tvärt om i huvudet. Jag lyckades i alla fall lägga upp och konstatera att den fungerade. Även där hade jag velat ha några veckor på mig för att lära mig sticka färdiga strumpor på den och inte bara några uppläggningsvarv. Jag kanske skulle leta efter en egen? Många jag pratar med kommer ihåg Favoriten. Alltid någon som hade en farmor någonstans som lönstickade eller i alla fall stickade till hela familjen. Vore kul att kunna visa båda på en demo.

Och så kom jag på att det borde vara lag på att alla fiberholics ska ha ett eget fiberrum! Upp till kamp bröder och systrar, mot kommentarer som "Dina garner ligger överallt!" Ja, GE mig ett eget rum dåååå! :-) Jag sneglar ännu mer på den där stora golvytan vi har uppe på vinden nu. En vägg där, en vägg här...och en dörr där. *hepp*

Med valpdoft på händerna, sol och vind i ryggen. Så var hemresan lätt. Försommar i Småland. Så enormt vackert! Jag behövde den påminnelsen varför jag är här ännu. Tack "M" för att du gjorde resan möjlig.