TweetDeck

Nyss installerat TweetDeck. NU först, fattar jag genomslagskraften med microbloggar som t.ex Twitter och liknande! Det är sällan jag imponeras på internet längre. Men det här var coolt på riktigt. Plötsligt makade ramarna sig utåt en aning. Jag når längre...

Ännu en utmaning

Jag råkade snubbla på på ännu en utmaning, som jag faktiskt hade missat. Sorry Anna!

REGLER
1. Länka till den som utmanade dig.
2. Berätta åtta personliga sanningar om dig själv.
3. Skicka utmaningen vidare i slutet av ditt inlägg.

1. Jag "brukar" egentligen kasta alla kedjebrev och utmaningar i papperskorgen. Men de två senaste kändes intressanta och inte så mkt. "Facebook"
2. Jag tycker rätt illa om "folk" Men individer tycker jag om. Jag väljer vilka jag umgås med och umgås hellre med 2 personer som bryr sig än 50 som inte gör det.
3. Numera notorisk köttätare. Fatal attraction? Fjantfilm! Jag äter upp kaninen också! Min chipotlekanin slår det mesta. Faktiskt!
4. Jag kan hata innerligt, i smyg. Riktigt önska livet ur folk. Och jag kan grunna på olika scenarion i flera år. Ni anar inte.
5. Jag är dålig på att fullfölja saker för min egen skull. Men känner få som är så drivna, om jag verkligen vill något. Och den som står i vägen, eller förlöjligar mitt mål. Hamnar under punkt 4.
6. Jag tycker innerligt illa om hälsningskramar. Och de som inte är lyhörda för det, "kan" hamna under punkt 4 om det upprepas. Jag kramar individer jag tycker om. Inte ALLA!
8. Jag hoppar i vattenpussar. Bara för att det är så himla skoj!

Haha, nu försökte jag allt omedvetet slippa undan en punkt!

7. Jag har svårt att säga nej och säga ifrån på riktigt när jag inte orkar. Med den effekten att de som står mig närmast. De jag känner mig bekväm att vara svag inför, lätt känner sig negativt särbehandlade då jag säger nej till dom men ingen annan.

Nu tolkar jag utmaningens regler på mitt sätt. Och för att inte någon ska känna något obehag enl punkt 7, skickar jag nu utmaningen fritt ut i luften istället för att peka åt någons håll. Just du, som känner dig utmanad, ska anta utmaningen. Jag ser i statistiken, ifall ni väljer att göra det. Ni andra, låter bli.

Snart så....

Äntligen, ska jag få mina första kohorn! Vallhornet jag gjorde av förra bockens horn blev inte riktigt bra. Synd, för det är så bekvämt att hålla i när man spelar. Men jag klantade mig med munstycket. Hålet är lite för stort vilket, i alla fall för mig, gör det svårt att få en klar ton. Hornet som blev över, är nog för vänsterhänta. För hur jag än vrider på det så hittar jag inte en fingerställning som passar mig. Jag lägger det på hyllan tills det kommer en vänsterhänt spelare som är sugen på ett bockhorn. Men nu kommer alltså kohornen. Ska bli kul att sätta igång och stämma dom. Ta första grundtonen och höra vad för själ som bor där inne i hornet. Har inte kännt mig så inspirerad till något slöjd alls under vintern. Inte spunnit, inte sytt. Inte ens raggsockor har jag stickat i år. Vilket är dumt. Man mår ju så bra av lite pyssel.

Be afraid, be very afraid!

Härmed utmanar jag er, att lista 12 låtar som betytt något extra för er. Handgjord, verkar redan vara lite sugen. Och Kattmannen, har jag funderat på att knipa musikaliskt sedan länge. Och hah! Bente ska inte tro hon går säker bara för att hon bor långt uppåt helskotta.

Naej, rikgtigt så illa är det inte. Är det något jag hatar så är det att känna sig tvingad. Vill ni.....så, yeay! Vill ni inte......så, yeay!

Drabbad

Av en utmaning, eller själva musiken. Det är frågan. Det finns två saker jag inte kan leva utan. Kärlek och musik. Därför känns detta nästan lite intimt. Här följer i alla fall några artister som vars konstnärsskap berört eller berör mig. Ej i någon särskild ordning. Dom kommer bara i den ordning jag råkade hitta dom.

1. Här hittade jag tyvärr inte rätt låt. Victoria Williams, T.C. handlar om mig, helt enkelt. Den som känner sig manad, kan leta vidare ifrån det. Här är hon i alla fall med en annan av sina låtar som hyfsat representerar hennes sångsätt. Jag tycker om henne, innerligt!


2. Detta är en ny bekantskap. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är något med känslan. Ska spelas HÖGT och sjungas till.


3. Ha, ha, ha, ha,........oh superman! Vilken sextiotalist minns inte den. Sen dess har Laurie Andersson varit min största musikalista husgudinna. Hon vill något. Och förmedlar det inte bara musikaliskt, utan är rent av brilliant med ord. Här är, Born never asked.


4. Oum Kolthoum. Hennes improvisationer går rakt in i mitt hjärta. Mer behöver....eller kan jag inte säga.


5. SPK-Metal dance. Ett gammalt syntharhjärta bultar hårt i mitt bröst. Varmt och ömt.


6. Här hittade jag heller inte den låt jag ville ha. Jag tror den heter Towers, men är inte säker. Men lite solitude är aldrig fel. Twice a man har följt mig periodvis sen.....ja, typ alltid.


7. Anna-Varney Cantodea och hennes Sopor Aeternus & The Ensemble of Shadows. Vackra, vackra varelse!


8. Så länge någon älskar, finns det hopp. Det dolda inom sin älskade, som man aldrig når men som man kan bli som bergatagen av. För ett ögonblick, förlorad....


9. Freddie Wadling, söte rara. I tonåren ville jag bli som du. Idag, är jag inte långt ifrån.


10. Antony, you can be my sister if you want. Detta gör mig försvarslös.


11. Circulus - Power to the pixies. Här är det tur att jag bor mitt i skogen. För i refrängen SKRIKSJUNGER jag POWER TOOO THE PIIIIXIIIEEES! Tills rösten spricker. Det här är riktigt djävla bra!


12. Burial's album Untrue är så lätt och snygg i sin produktion att jag har svårt att komma med jämförelser. Det här gör mig lycklig.