Jag är i hamn, skrev jag för två inlägg sedan. Ett inlägg per år, kan väl vara en lagom blog att följa ;-) Så jag kan väl skriva att jag inte alls vart i hamn! Jag bara bunkrade om och fortsatte min resa mot självkännedom. Hunnit få en diagnos till, Ehlers-Danlos Syndrom Hypermobilitet. Eller EDS III som det även skrivs. Vad det är svarar jag samma som jag säger till läkarna. Googla! För dom vet inte heller ett skvatt, om vad det är. Men min kropp vet! Aaaaaj! Så nu vet jag även varför jag kunde slå knut på mig själv, varför växtvärken var extra svår, varför nästa värk var ännu värre. Och varför jag är lite som en halvkokt spagetti och går sönder så lätt. Men äntligen så får jag rätt smärtstillande! Och väntar på min första rullstol. I sommar hade jag rollator, men det var inte för mig. Jag gick sönder i handlederna av att försöka få den att gå vart jag vill, då den vägde 13 kilo. Första förslaget var permobil. Men det nekade jag till omgående. Så länge jag kan vill jag ta mig fram för egen maskin. Men jag ska gå rullstolsskola för att lära mig att rulla fram så ergonomiskt som möjligt. Brum brum.....se upp i nacken!