What should I wear?!

Gick igenom min "garderob" för någon dag sedan. Ja, om man nu kan kalla ett av varje plagg för garderob d.v.s? Och efter i runda slängar ca: 50 kilos viktökning på 10 år. Då plockar man ju inte gärna fram något gammalt i tron på att det kanske passar efter att det har gått ett varv runt modekarusellen och blivit modernt igen.

Så, vad göra på skral kassa? Gick igenom tyglagret och haha, sån smak man hade på åttiotalet! Det enda som är fint är ett slinkigt viskostyg med....ja, afrikaner på, som definitivt INTE är PK längre. Tyget är skojigt, men "glada negrer med ben i näsan" hörde kanske till en tid då författarna till reseskildringen "Min vän kanibalen" och serieboken "Tintin i Kongo" kunde komma undan med det mesta i aningslöshetens namn. Idag vet vi kanske bättre. Men jag säger fortfarande negerboll. Sådeså.... För jämlikhetens skull, brukar jag göra "vitingar" ibland. Med vanilj istället för kakao.

Nåväl, en man med ekvator behöver nya kläder. Och en man med pondus, borde inte behöva tänka på vad andra säger. Nu hittar jag ju förstås ingen bra bild. Men en box kilt av tyget ovan får det bli. Det är en mer traditionell modell som kommit till heders igen. Och den kräver bara hälften så mycket tyg som en knife pleated kilt. Fyra yards istället för åtta. Två yards på dubbel bredd. Och det är gott om billiga ullstuvar på engelska eBay, i en kvalitet som håller i en livstid. Det blir nog ett litet äventyr att sy. Istället för konfektion designat för att gå sönder inom ett år så att man måste köpa nytt. Och till nästa vinter, siktar jag in mig på en shooting suit.

Tävlingen - Hur jag tänkte

Först, grattis Annika som vann! The Knitting Seaman får också vara med på ett hörn för att hon inofficiellt nämnde ordet Blackbird före Annika. Maila mig båda två, så ordnar vi med adresser och önskemål.

Ok, uppifrån och ned. Bilden på Tisdagens inlägg föreställer en koltrast, Blackbird på engelska. I Seattle, finns butiken Blackbird som bloggen Blackbird Blog i min blogglista handlar om. Dom säljer även ett kaffe vid namn Blackbird Coffee. The Lockheed SR-71 "Blackbird" har en autopilot. Blackthornstickorna tillverkas i kolfiber, samma material som i flygplanet. Klickar man på Blackthorns hemsida, kan man mkt. riktigt läsa att stickornas är tillverkade i "Carbon Fiber Composite - the same material used in the new Boeing 787 Dreamliner and the Blackbird Stealth Jet......" The Lockheed SR-71 "Blackbird" är ett stealthflygplan, som flyger dold undan radar.  På min Twitter skriver jag om en Blackbird jag pratade med för två dagar sedan.

Jag måste säga, att vissa av era gissningar och tolkningar har varit rent av underbara! Några är så på pricken jag, att jag blir lite förundrad över hur bra man kan lära känna någon via vad han/hon skriver.

Puss på er!

Tisdagens tävling

Liiiite klurig måste en gåta väl få vara? Jag frågade min mor igår om hon kunde lösa gåtan eller om hon tyckte att den var för svår. Lösningen kom kort där efter via SMS :-) Så kom igen nu! Gratis garn, sitter väl fint i korgen så här års! Jag ökar motivationen lite genom att lägga till en extra härva. Eller varför inte en extra ofärgad härva? Så går det i 6-7 Koolaidpåsar i paketet innan det når 250g. Du väljer....

Test

Testar att posta ifrån telefonen igen. Inställningarna hade kommit bort, sa den sist. Får se ifall detta syns när jag kommer hem. Jag tror förresten att hela Tranås har gått i charmkurs inför julen. Eller så är det bara jag som inte märker det vardagssura idag.

Ja e choklad, choklad....

Nä, men så glad. Eller snarare lättad, kanske? Tidigare har ju ett ärende i stan inneburit 7 timmar hemifrån, om man ska åka kommunalt d.v.s. Nedskärningar och annat tar ju död på landsbygden! Men nu, har dom lagt till en massa avgångar med pendeln! Vilket trendbrott! Så nu PASSAR avgångarna mellan kompletteringstrafiken och tågen ihop, så att jag kan åka till stan och tillbaka på 4 timmar. Plötsligt kan jag pipa iväg en stund utan att fan nästan packa nattväskan :-) Idag ska jag på posten, bara så där "hepp" Vilket lyft! Undrar om kommungubbarna förstår vad det betyder för en del? Nu behöver dom bara bygga en ny perrong och återinföra tågen från Sommen också, så blir allt perfekt. *hint hint*

Ibland är det nästan lite för bra

Sitter och stickar en mössa som ska till Seatle i USA. Kaffet är varmt. Ett sååå bra spår på Soundcloud och drömmar som leder mig så långt ifrån vardagen. Det är just det som är det fina med slöjd som man kan bra. Tanken är fri till annat. Stickorna går av sig själva, liksom på autopilot.

Funderar på en sak; Blackthorn stickor i kolfiber. Kan man flyga med dom tro? Tunna bambustickor går ju av så förbaskat lätt.

Och så en liten tävling: Den som först nämner den dolda gemensamma nämnaren i detta inlägg på ett för mig tillfredställande sätt, får en av mina handfärgade 100g härvor på posten. När jag utnämnt vinnaren, får personen själv maila sin postadress till min mailadress i min bloggerprofil.

Lycka till! :-)

Llanfair Caereinion, here I come

Som Stina i Saltkråkan sa när hon kissa på sig i kyrkan. Nu e det gjort! Jag har bokat retreaten, plus tre extra dagar. Tyvärr kommer den söta lilla järnvägen inte vara igång i Mars. Men jag kommer åka rätt mycket tåg i alla fall. Först från Liverpool till Welshpool på ditresan. Och sen slumpade det sig att jag måste åka via London på hemresan, så jag får ta tåget genom landet på tvären på hemvägen. Mycket av tiden kommer att gå åt att bara ta sig dit och tillbaka. Men jag får en heldag på egen hand i Llanfair Caereinion i alla fall, att gå omkring och bara vara på. Fish'n chips liger på listan. Shopping på mysko engelska matvaror jag saknat. Som Marmite, Jello, Crumpets och så pork sausages så klart. Lite Welsh ale på The Goat Hotel, kanske? Eller på antingen The Black Lion, eller The Red Lion. Eller vaffan, varför inte alla tre? Tvivlar på att det finns en lokal garnaffär, men man vet ju aldrig. Fast, det blir nog garnfrossa i dagarna tre och så studiebesök på spinneri, vad jag förstår.

Hoppas, hoppas, hoppas!

Det verkar som om jag ska få åka till Wales. För att närvara på den första UK Men's Knitting Retreat någonsin - Våren 2011. Hur kul låter inte det, på en skala? Jag fyller år den helgen. Och det har tydligen tisslats och tasslats i veckor redan, utan att jag har anat något. Allt via J's jobbtelefon. Sicka luringar!

Så nu sitter jag klurar på om jag kan hålla en workshop. Och i så fall, med vilket innehåll? Knappt fyra månader dit. Borde kunna få ihop något tills dess. Gärna något svenskt. Undrar om jag kan träna upp mig på tvåändsstickning tillräckligt? Funderade först på att släpa en sockmaskin dit. Men en ordentlig workshop blir det ju inte med bara en maskin att dela på. Och spets, kan dom nog redan. I alla fall många av dom. Hmmmm.....så mycket det vart att tänka på! Men det är kul tänk! Eller, ska jag kanske rent av bara placera mig framför brasan, sticka och babbla bort hela helgen? Det heter ju Retreat, inte Camp Bror Duktig.

Håll nu tummen HÅRT, att jag lyckas knåpa ihop en resplan som fungerar den helgen!