Fick just bannor av ett distrubutionsbolag för att jag inte var hemma i Aneby och tog emot paket igår. Öh, jag har aldrig bott i Aneby! Vad jag vet :-)
Pissdag idag! Spelar ingen roll vad jag gör, kommer inte undan det onda ändå. Sova går inte, vila går inte, jobba går inte. Terapisurfar bara lite hit och dit. Hade visserligen intressanta samtal med läkaren förra veckan. Men det leder ju ingen vart. Varför är det så lågprioriterat? Jaha, det är inte det och inte det.........inga antigliadiner, inget artros och inga andra inflammationer. Men sen då? Så hör man om hivpatienter i England, där "hiv related pains" är ett vedertaget begrepp. Inte så att jag vill ha ett underverk. Men jag vill i alla fall ha ett namn på mina problem och kunna ta del av andras erfarenheter med samma problem. Höra andras strategier. Känns så förbannat ensamt med problem som "folk" bara tittar på en som om man vore knäpp när man nämner. Menar, är jag SÅ knäpp......skicka mig till psyk då för fan och sluta neka mig terapi! Puckon! Nu sist jag var hos läkaren nämde han i alla fall att dom har något nytt i Norrköping i Noaks arks regi. Hivpatienter kan visst få kognitiv beteende terapi via något projekt, bla, bla, bla...... Får se vart det leder. *morr*
Nu ska jag ut i skogen. Krama ett träd, eller något. Inte för att jag tror jag får någon kram tillbaka. Men träd brukar vara rätt bra på att ge svar. Bara man ställer de rätta frågorna och lyssnar tillräckligt hårt.
Herregud, jag har hört talas om HIV related pain, varför inte sjukvården?!
SvaraRaderaEftersom det är Världsaidsdagen hade min vän i N.Y ett bra citat på sin blog, tycker det passar!
"Let us remember the lives of the dead and fight for the rights of the living"
Människokram från Ulrika
Hmjo...."hört" har dom. Men dom vet nog inte hur dom ska förhålla sig till det. Vårdklimatet är ett annat och det finns fler valmöjligheter i England olika vårdformer.
SvaraRaderaKramar funkar rätt bra det med :-)
Ja du Gossen, välkommen in i klubben "värkkärringar"... ;-P
SvaraRaderaVet inte riktigt om jag ska grattulera eller skicka konkoleanser...
Äsch, de blir ju så klart först det sista, och sen det första (alltså, trevligt för oss andra ständigt missförstådda skruttkärringar att få lite manlig fägring med på gruppmötena, brukar bli lite roligare i hönsgården när de finns en tupp me...) ;-)
Skämt åsido..- Häng i, på dom dj-na (läkarvetenskapen alltså) var en enveten och besvärlig patient, STRID för dig, för de e tamefan ingen annan som gör de, och så gå ut och krama ett träd, eller en ko, eller nåt för att orka ta nya tag i livets strider...
Kram Christina i Linneryd
Ps: Tack för de underbara garnet... ;-)