tisdag 20 april 2010

Detta är ingen stickblogg

Men det ser ut att vara det då stickning är det som upptar min tid just nu. Jag skriver om det som är viktigt för mig för stunden. I början, hade man nog kunnat kalla det för en getblogg. Och hade jag börjat skriva tidigare, hade det varit en annan sorts blogg. Detta skrev jag på ett forum för en stund sen. Jag tycker/känner att det uttrycker rätt hyfsat, hur en av mina perioder kan se ut.

"Just nu är jag trött på att vara jag. Garnerna har tagit över hemmet, eller ja livet. Och UFO'na (unfinished objects) ligger överallt. Måste se, måste kolla, måste bli färdig, måste börja nytt innan det föregående är färdigt. Bestämmer mig för att låta bli att köpa mer. Ser något nytt och "Oooooh shiny!" så är det bortglömt. Ja, allt annat är glömt med, för att räkningarna ska betalas blir i samma stund irrelevant. Fingrarna stickar ständigt, och resten hinns inte med. När fingrarna inte stickar, så stickar hjärnan.  Hur lägger man upp så? Hur vrider man så? Lånar böcker på biblan. Kolla film på YouTube. Blir frustrerad när jag sett allt och sökningen på senast uppladdade inte innehåller det jag MÅSTE veta.

Innan var det getter, snickeri, esperanto, linux, pc teknik, sex, kärlekar, fällknivar, mungigor o.s.v.......jag bara MÅSTE! Och mår bäst av att sitta i mitt hörn och smeka och betrakta det som är intressant för stunden, my precious! Inte alls så praktiskt när kärleken ska till jobbet t.ex.

Livet funkar dåligt. Intressena överväldigar och lamslår resten av livet. Fogden knackar på dörren, pappershögen växer, högen med oöppnade fönsterkuvert likaså.

Ja, jag är inne i en period just nu. Inget funkar. Och vården bryr sig inte.

Jag vill ha en av och på knapp!"

11 kommentarer:

  1. Känner igen det där. Ibland är det jobbigt att vara en eldsjäl.

    SvaraRadera
  2. Jag har inget vettigt att skriva egentligen men det här inlägget var så starkt och träffsäkert så något vill jag skriva ändå. Kanske... att jag önskar att vården och livet var mer kompatibelt med människorna. Det önskar jag. Och så önskar jag dig allt gott.

    SvaraRadera
  3. Ja, jag kan känna igen mig men jag läser också att det blir mer ohanterligt för dig. Kan inte skriva något som ändrar en enda sak för dig, önskar jag kunnat ge dig, om inte på- och av-knapp så, en dimmer.
    Du skriver så bra!
    Också jag önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  4. En DIMMER! Amehh, Cecilia....du är ju genialisk! Klart det är en dimmer man behöver och ingen av och på knapp. Av, låter ju så trist :-)

    SvaraRadera
  5. Så med dimmern i högsta hugg bestäm dig för att någon liten stund fokusera på något annat än det du är besatt av just nu. Ta tex någon gamma besatthet, bara lite, lite och vips är stickningen lite, lite utspädd och du får förhoppningsvis, med tiden, lite vana att ibland släppa och göra annat fast du är besatt!
    Lycka till och stor kram!

    SvaraRadera
  6. Allt har sin tid. Livet är....

    SvaraRadera
  7. Hmjo, vi borde ta lärdom av katten.

    SvaraRadera
  8. Ta lärdom av katterna är väldigt klokt (säger jag som är en kattgalning) ( och galen med för den delen) ;-)
    Det du skriver i din presentation om dig själv är sååå jäkla klockrent! Jag håller med till 100 % om det mesta...det känns nästan som om jag läser om mig själv!

    SvaraRadera
  9. Återigen vill jag bara krama om!

    SvaraRadera
  10. På något vis lyckas du sätta ord på hur jag funkar. Lite skrämmande. Och kanske något mindre ensamt efter att ha läst vad du skriver...

    /Skogsmulle

    SvaraRadera