måndag 12 april 2010

Jag har börjat se dubbelt

Tyckte det var dags för en synundersökning. Så jag passade på att fråga om dropin lite så där i förbifarten när jag ändå var i stan. Kollade typ allt man kunde kolla i ögonen, fick utskriften som jag bad om (jag vill ha valfrihet) och provade bågar. Det är roligt vad små nippertippor tycker är "klädsamt och fräckt" på en 45 åring. Bara ordet "fräckt" känns ålderdomligt ju! Som någon makeover i ett caféprogram. Så jag glömde tiden och provade vidare. Tittade upp på klockan och HERREGUD TÅGET! Missar jag tåget, så kommer jag inte hem förrän om 3 timmar till! Alltså 9 timmar hemifrån. Går ju inte. Så jag tackade för mig och sprang till tåget. Sittplats.....*pust* Och så.....HERREGUD, vi glömde ju betalningen för undersökningen! Både jag och de två ur personalen som hjälpte mig hade missat det.

Jag ringer snällt genast när jag kommer hem, presenterar mig, förklarar och ber om ursäkt I min enfald, trodde jag det var lätt ordnat i dessa digitala dagar. Ett kontonummer och *hepp* klart. Icke!:

B - "Ja just ja!" säger expediten. "Du får komma in och betala" *återhållsamt artig*
(Lång förklaring följer att jag bor flera mil där ifrån och att det kostar mig 80 kronor och 6 timmar hemifrån med kommunala färdmedel.)
A - "Har ni inget kontonummer? Så sätter jag in 320SEK bums!"
(hon går iväg och frågar chefen)
B - "Nej, vi har inget kontonummer! Du får komma in och betala" *nu trött i rösten*
A - "Sedlar i kuvert?" *villig att hitta en lösning*
(hon går iväg och frågar chefen)
B - "Nej, det är ingen bra idé!" *nu klart irriterad*
A - "Men ge mig ett kontonummer då, så betalar jag!" *biter mig i läppen för att inte spricka* (45 åriga män som gråter i telefon, är inte "fräckt")
B - "Vi har ju inget kontonummer!" *dödläge*

Konstigt. Ett företag helt utan kontonummer. Dom har inget, säger dom. Så lätt, klipper man av en människa. Och typ "hämnas" genom att fakturera mig med 50SEK faktureringsavgift. Som om det inte finns ett kontonummer på fakturan sen då? Idioter! Att man  bor i skogen, har ont om pengar och måste vara hemifrån 6 timmar p.g.a kommunikationerna, var inget som bekom dom. Smidigt? Inte var det receptet jag fick heller. Utan en utskrift på min "journal" Alltså, i praktiken så faktureras jag för 370SEK för ett för mig värdelöst papper. Lite bläck på ett A4.

Lärdom; Man ska inte vara ärlig. Det kan straffa sig. Och bo för GUDS skull inte i glesbygd!

Nu är jag arg!

En lite rolig jämförelse: en vän i Stockholm beklagade sig över att han hade missat t-banan. Stackarn, fick väl vänta tre minuter till nästa tåg :-)

5 kommentarer:

  1. Åh, men suck. Vilka dönickar! Jag lider med dig. Hur svårt kan det vara att vara lite tillmötesgående och vänlig?

    SvaraRadera
  2. En gång i min ungdom handlade jag mat i en stor affär. Av två små ostar hade en råkat hamna i min väska och den blev inte betalad. Dagen därpå gick jag dit med kvitto och förklarade och ville betala 14.90....och fick värsta utskällningen... slutsats; var inte ärlig i onödan!

    Samma tema men ditt var värre!

    SvaraRadera
  3. Men vilka knäppgökar, grr

    SvaraRadera
  4. Vilka dönickar! Om det var i Mjölby så vill jag inte gynna dem - skvallra!
    Förresten är det alltid längre till folk som bort på landet än vad det är för folk som bor på landet att ta sig till stan. Det vet du eller hur? :-)

    Kläder som sitter trångt - ja, det är så dålig kvalitet på kläderna nuförtiden. De krymper så förfärligt i tvätten.....i alla fall för mig.

    SvaraRadera
  5. Ja, jag var tvärilsk när jag kom hem. Men jag vill ändå inte outa någon, för dålig service brukar vara självrensande. Man blir inte långvarig inom ett serviceyrke om man inte är lite medelsam. Kanske om man saknar konkurrens. Men optiker finns det gott om.

    SvaraRadera