tisdag 17 november 2009

Nu är det tomt

Det tog sin lilla tid. Men nu är det nästan tomt i lagårn. Kanske inte för evigt. Men för nu får det vara bra ett tag. Ska det bli några getter senare i livet får det vara under andra förhållanden och kanske på en helt annan gård. Sorgligt så klart. Men så ser jag fram emot allt jag inte kunnat göra på grund av djuren. Har ju t.ex inte kunnat dra iväg på en roadtrip för att bry mig om mina vänner på länge. Eller vadå? Bry mig om MIG SJÄLV! Hur många inbjudningar till konstutställningar har jag inte fått t.ex som jag med en suck fått lägga på hyllan för att jag inte har kunnat. Vännerna har hunnit skaffa barn och sommarstugor som jag inte har sett ännu. Och Skåne, ligger där det ligger. Delvis outforskat. *längtar* Jag klagar inte, det är mina egna val. Och valet till förändringen nu, är mitt även det.

Nu kommer vintern och jag ska stå med näsan i färggrytan och veva strumpor fram till..... Ja, Mars blir väl lagom? Sen ligger ni nog löst till!

Vad ska du förändra idag?

10 kommentarer:

  1. Bengan!
    Du är alltid välkommen till Skåne och Österlen, och saknar du getter så är det bara att komma ner och träffa Elsa och Leija. De är ju så sociala och älskar när man sitter och snackar med dem och kramas gärna. Jag lovar att jag ska sätta ut bild på dom på bloggen ;o) Kramkram

    SvaraRadera
  2. Shit, om jag minns rätt så har vi inte setts sen Skövde. Vore skitkul!

    SvaraRadera
  3. Long time... no see. Om och när du vill bli med get igen så är du alltid välkommen hit för att välja ut några nya vänner och fram tills dess så kan du alltid komma hit för att stilla din getabstinenes eller för att hjälpa mig att klippa klövar, ysta eller mjölka. Eller bada rent av, i havet.
    Ninna

    SvaraRadera
  4. Ja, Ninna. Ditt hav. Du kanske är lika hemmablind som alla andra. Men ditt hav! Lyllos dig! Jag kommer ner igen. Och skräpar omkring på dina stränder. Jag har redan Hvenabstinens, och numera tid att göra något åt det. Och getabstinensen kommer nog som ett brev på posten, skulle jag tro. Tänker ofta på er.

    SvaraRadera
  5. Det nya barnet här fyllde nyss ett år, så nu är det alldeles för längesen vi träffades!!! Men jag kommer gärna till dej och hämtar hans strumpor när dom blir klara!!! Och hit är du alltid välkommen!!
    Jag ska försöka förändra min syn på vänner som stoppar knivar i ryggen på en, inte ta åt mej... DET ska jag prova idag!!
    ha det gott min vän!!

    SvaraRadera
  6. Knivar i ryggen kan man nog vara utan! Ajje! Om dom inte fyller någon slags funktion för självbestraffning eller något.

    Strumporna, är under inlärning. Det är svårare än man tror. Jag HAR stickat ett hyfsat par. Men inte bra nog att släppa ifrån sig med gott samvete. Jag tror jag behöver felt garn och inte superwash, för att det ska gå ihop sig lite.

    SvaraRadera
  7. Älske du!!! Du inspirerar mej att vara och bli den jag var och är!! Power!

    SvaraRadera
  8. Äh du, har väl alltif fan varit en av dom med mest fart i!? Men du kanske springer fort, fort, runt, runt, runt, förstås. Lägg en kurs och gör allt du vill! Kör på!

    SvaraRadera
  9. Jag ska börja härva garnet åt andra hållet...
    Sign 'En luttrad garnhävare'

    SvaraRadera