Jag var på en fluffig utställning igår med far. Så mycket rabalder det har varit om Utställningen Sticka Vidare, så vart jag lite besviken på storleken. Ja, ja, ja.....nu fnissas det i stugorna, men jag väntade mig bara mer. Men det lilla som var höll en god kvalitét och en del var riktigt inspirerande. Men höjdpunkten var i alla fall två små konstverk i ull som inte tillhörde utställningen. Gick man riktigt nära så liknade det någon slags primalsoppa.
Ull är fina grejer. Ull är som en vän. Fast enklare. Ull stannar. Ull säger inte bu och menar bä. Ull är tyst hela tiden, tystnar inte och låter ensamheten eka i ens huvud.
SvaraRaderaEn dag ska jag skriva om ull.
Tror bestämt du gjorde det nyss.
SvaraRaderaJa, lite i förbigående, så där. Men på riktigt, menar jag. Jobbar med mitt textbildmusikprojekt och tror bestämt att ull hör till. Alltihop känns i alla fall som sådan där primalsoppa...
SvaraRadera... men man kan inte bara gå och harva i primaldyngan och känna saknad. Reptilhjärnan sätts på paus och så blir det chokladmuffinsbakande i stället.
puss.