Lite tidigt, men.....åh!

Idag när jag var nere i lagårn hos getterna på dagen, var allt som vanligt. Stora magar, inga barn och inga tecken på några födslar. Man brukar ju alltid se att "något" är på gång i alla fall. Någon timme senare så hade jag ett ärende till där nere och då hörde jag ett litet "e!" Vad var det? En Killing? "E!" hördes det igen, lite högre denna gång. Och jo, Freja hade just fött årets första killingar. En svart flicka med mask och en helvit pojke. Jag måste ha missat det med en kvart bara. Pojken var på benen men flickan hade fortfarande fosterhinnor runt sig. Tio minuter senare var även hon på benen och letade tutte. Små färdiga getter! Fantastiskt! Man tröttnar nog aldrig på det, att se vad det blir färg, kön och hur dom tar sig. Flickan heter Kraka och pojken heter ingenting. Ingen döps så länge man inte vet ifall dom ska gå till liv eller inte. Om en stund, ska jag ner och och lukta på dom. Dom luktar gott och så där "nya" liksom. Om några veckor har vi mjölk igen på Stora Kärr. Färsk kall getmjölk är ett glas med livfullhet, jämfört med död mjölk från affären. Tack Freja!

Den första dagen.

Här ute, hördes knappt några raketer alls i natt. Vid tolvslaget jag gick ner till lagårn en stund och allt var lugnt, som vanligt. Pratade en stund med geten Freja idag och hon höll med mig om att "Det vore väl bättre att köpa havre för raketpengarna istället!" (Havre, är hennes ord för allt nödvändigt) Så stod vi där en stund och idisslade över det medans jag varsamt drog henne i skägget, som vi brukar när vi har nått hyfsat nära något som är sant för oss. Freja och jag är ofta överens om sånt som gäller tvåbeningar. Dom är galna! Tur, att vi bor i skogen så att vi inte träffar på så många utav dom. Det är bättre att bjuda in vissa utvalda än att ha dom rännandes hos sig för jämnan. För åtta år sedan, fanns det ingen Freja. Och ingen Caprifool heller, för den delen. Då fanns bara sthlm's city, stureplan, McD, vem har mest cred, vem ska man följa och vart ska man gå? Det är långt borta nu.......