Katt och fladdermös får besök

Nu så, är allt på plats så pass att vi (mamma och jag) är bokade och klara till sista veckan i Januari. Först en kväll hos "B" som bor i Chelmsford nära flygplatsen. Och sen åka till Brentford förmiddagen därpå. För att presentera sig, få nycklarna, gå igenom allt med båten och vinka av ägarna "R & C" som ska till Tunisien. "B" följer med och så går vi till Kew Gardens det första vi gör. Ska bli hur kul som helst. Har inte ens sett bild på båten ännu! :-)

Hormonbehandlingen funkar fortfarande fint! Inga obehagliga biverkningar. Men vilken liten mental/känslomässig resa det har varit hittills! Börjar faktiskt känna igen mig själv igen.

Update

Jahapp, magnetröntgen var ju intressant. Fick inte titta på något (buuuu) och har inte fått några svar ännu. Men själva undersökningen var ju....ja, intressant är det enda ordet jag kommer på för det. Ok, nu är jag en rätt stor kille (på bredden). Men, hur får de som är ännu större plats där inne? Jag hade 5 cm till taket och gudskelov, behövde jag inte klia mig på näsan under de 25 minutrarna undersökningen pågick. Och i början av undersökningen, bytte P3 program från bra musikprogram till ett av sina urjobbiga babbelprogram. Det vara bara till att blunda och bege sig till ett tyst och tryggt ställe långt utanför kroppen. Nåväl, nu är jag nyfiken på vad den läkaren har att säga.

Smärtkliniken var också rätt intressant. En "viss" nedsatt nervfunktion påvisades. (vad det nu innebär) Mycket glädjande var i alla fall beskedet att mina nackproblem inte sitter i själva kotorna. Som jag ju alltid trott tidigare. Utan det är mer muskulära smärtor. Piller och uppföljning följer. Fast, jag lämnade stället med känslan "och nu då?"

Resan till London och båtsittningen är framflyttad till sista veckan i Januari. Ägarna till båten fick inte biljetter till rätt pris dit dom ville förrän dess. Vilket ju om jag tänker efter bara är bra. Jag vill ju testa båtlivet under dom allra värsta förhållanden möjligt.

Kanske inte Von Oben

.....men väl lite från ovan. Kliver ur mig själv och försöker se lite klarare, vem jag har blivit. Och ärligt, jag tycker inte om mig längre. Eller jo, kärnan. Kärnan tycker jag om. Min inre röst, den jag umgås med mest är helt ok. Men uttrycket? Den jag orkar vara för och inför andra, är inte så trevlig att se på. Nä, han är inte så trevlig alls. I alla fall inte i mina egna ögon. För jag har kärnan att jämföra med och dom stämmer inte överens alls! Jag är fet, grinig och har ont. Jag kämpar ständigt för mitt egenvärde i överkant och är därför skitsvår att ha att göra med. Allt blir liksom lite overkill, om jag känner mig trängd av någon/något. Hela jag liksom, stretar åt annat håll än vad livet....eller....nä, inte livet. Men verkligheten jag lever i leder mig. Eller, är det så att jag befinner mig i fel verklighet? Bör jag själv förändra verkligheten så att den passar mitt inre lite bättre? Det är ju SKITSVÅRT att se saker för vad dom är med tjurigt ihop knipna ögon. "Slappna av för fan!" vill jag säga.

Idag påbörjar jag min hormonbehandling och imorgon ska jag på magnetröntgen. Inte för att någon "tror" det är något fysiskt fel. Utan jag får det till att det är mest för att kunna utesluta att det inte är det. Och det är ju egentligen det jag vill med allting som jag undrar över i min kropp. Jag vill kunna koncentrera mig på en eller ett fåtal saker istället för allt det "kan vara" Oron i sig, känns liksom inte så konstruktiv om man nu ska se till att må så gott man kan utifrån sina förutsättningar.

Jag kom på mig själv med att titta på nya stickbeskrivningar igår. Vilket ju är ett gott tecken. Och idag är det en makalöst vacker dag här ute. Alla katterna sitter ute på baksidan och solar. Förståndiga djur! Undrar vad dom pratar om? Hade dom varit människor, hade dom väl skvallrat om grannar eller bara pratat skit. Sånt man pratar om när man sitter på en ljugarbänk i solen.

Ps. Bilden är tagen i April förra året. Men det ser exakt likadant ut idag :-)

Man på flaska?

Nä, men tydligen så kan man få manlighet på tub numera. Pratade just med en trevlig doktor och lösningen på mina hormonproblem kan vara testosteronsalva. Att smörjas på utvärtes. Fascinerande! Men dessa nya utvärtes läkemedel som nämnda salva, Zon, Panodil, nikotinplåster o.s.v får mig att fundera på vad mer vi tar upp av vår närmiljö. Vad tvättar vi oss i? Vad finns det i handkrämen? Tandkrämen? (som man ju spottar ut men kanske tar upp något ur genom slemhinnorna) Sköljmedel? (som jag aldrig använder för att det stinker) Och när man har varit en dag på stan? Då känner man sig ju alldeles grå, smutsig och avgasig på huden! Örrk....vill inte tänka mer på't. Inte just nu.... Nu hoppas jag på, att jag blir jag igen. Eller i alla fall känner igen mig själv "lite" mer än jag gör nu. För nu är det ingen ordning på torpet alls!