torsdag 24 februari 2011

En avig en rät, fan vad jag mår illa, en rät, vänd

Hungrig men mår illa. Bromsmediciner kan vara rätt tuffa mot magen. Kräkningar, kramper och toalettbesvär, går inte alltid att passa in i något som liknar normalitet. Man får anpassa sig runt det. Frukost vid 15-tiden? Inget ovanligt. Frukosten borta vid 15.30. Inte heller ovanligt. En andra frukost vid 16.00. Hoppsan, den fick jag behålla! Ät ofta och små mål, säger matexperterna. Men maten ligger i kylen och flinar "Ät mig, om du törs!" Och gör jag det för tidigt, kommer knytnäven i magen och maten kommer ut. Antingen fram eller bak. Så kommer gubben hem och middagen går alltid bra. Och då äter jag ikapp vad jag missat under dagen. Sämsta matvanorna man kan ha om man har anlag för "ekvator" Och använder man dessutom mat som tröst, är ju midjan ett faktum. Eller ja, vilken midja förresten? För, hur trösterik är en sallad...liksom? Man blir som någon slags ofrivillig bulimiker. Som om bulimi kunde vara frivillig, men ni fattar vad jag menar; Det är ju inte jag som stoppar fingrarna i halsen hela dagen tills jag är så hungrig att jag hetsäter när jag väl får behålla maten. Magen vänder ut och in på sig själv. Hm, finns säkert en inbyggd bortförklaring i den meningen också. Men mat, bromsmediciner och ens egna inställning, är ingen lätt combo att klura ut.

Titeln? Att räkna maskor avleder från att ha ont i magen.

3 kommentarer:

  1. Usch, så reagerar jag på allt som innehåller kodein.
    Nu vet jag vad jag ska undvika, och att jag lyckligtvis kan undvika den sortens smärtstillande, men förut... uj, lider med dig!

    SvaraRadera