Hoppas kan man ju alltid

Om man kniper ihop ögonen, hårt....och hoppas så mycket man bara kan. Så "kan" det hända att man får det man vill. Jag tror gårdagens inlägg och förhoppningar räckte ända till UK. För på kvällen sen fick jag mail där ifrån om att garn jag hade lämnat kvar i Wales till "påseende" hade sålts. Nog för en tur och returbiljett.

Jag fryser om fötterna!

Vad är det man säger om bagarbarn? Gäller samma för strumpstickare tro? Men längst ned i klädhögen hittade jag ett par i alla fall. Första gången i sommar dom har behövts. Trivs ju bäst barfota egentligen. Men det är kallt i stugan.

Befinner mig inte helt och hållet hemma. En del av mig går fortfarande och pratar med näbbmöss i the welsh hegderows. Smyger på hägrar längs the Rochdale. Jag vet inte ens om det finns hägrar där, Men i min värld gör det, det. Jag lyssnar på ankor som näbbar alger på andra sidan av 10 mm stål, medans jag vaggas och somnar. Utan klockor och måsten. Vandrar genom fårlandskap och spinner ull från taggtråd. Utan mål, framme först när jag har stickat en tröja, där varje varv står för något på vägen. Tunna fibrer av upplevelser som får bilda en slags helhet. En varm och trygg minneskarta som jag kan peka på och för mig själv tänka, där..... Nä, en del av mig är inte hemma.

Banbrytande upptäckt

"Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år - en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia." /Gunnar Nordenstam - Läkare.