Eldfötter

Det här garnet såg varmt ut redan på hyllan i affären. Mönstret heter Nutkin och är rena meditationen att sticka. Finns på Ravelry och att laddas ned från knitzi.com. Upplever någon slags postwales depression. Lite kulturkrock, funderingar kring min egen brittiska sida och bara kontrasten att vara hemma igen tog lite längre än jag trodde att komma över. Hade besök av en vän i förrgår. Och hon sa "Vilken tur att du har stickningen. Vad långsamt du hade haft det här ute annars." Och jo, visst är det så. Har man tråkigt försvinner det så fort man plockar upp en färgglad stickning.

Det räckte till två

En del garner räcker till mer än man tror. Det skulle bara bli en mössa. Men detta är mössa nummer två.

Dåliga vanor

Dåliga vanor plockar man ju upp lite här och var. Men som tur är har man ju Google att ta till när abstinensen blir för svår. Receptet var enkelt. Men bondfruarna hade muskot och kanel i sina welshcakes. Så det hade jag med, minsan.

Ingredients

225g/8oz self-raising flour, sieved
110g/4oz (preferably Welsh) salted butter
1 egg
handful of sultanas
milk, if needed
85g/3oz caster sugar
extra butter, for greasing

Preparation method

Rub the fat into the sieved flour to make breadcrumbs. Add the sugar, dried fruit and then the egg. Mix to combine, then form a ball of dough, using a splash of milk if needed.

Roll out the pastry until it is a 5mm/¼in thick and cut into rounds with a 7.5-10cm/3-4in fluted cutter.

You now need a bakestone or a heavy iron griddle. Rub it with butter and wipe the excess away. Put it on to a direct heat and wait until it heats up, place the Welsh cakes on the griddle, turning once. They need about 2-3 minutes each side. Each side needs to be caramel brown before turning although some people I know like them almost burnt.

Remove from the pan and dust with caster sugar while still warm. Some people leave out the dried fruit, and split them when cool and sandwich them together with jam.

För de nyfikna

Har jag lagt upp ett album med bilder från Wales på FaceBook.

Sj

Så satt man på ett Sj-tåg igen, på väg hem. Kan säga att flygresan var precis lika smidig som på ditvägen. Har inte så mycket mer att säga just nu. Hjärnan är rätt tom. Ska titta lite på den rosa solnedgången som pågår utanför tågfönstret.

Luftmadrass?

Nej, jag sov på hotell. Men taket till Heathrow Central Busstation ser ut som en luftmadrass.

Det var det, det

Sitter i bilen på väg till London. Och det är nog inte bara jag som har en klump i halsen. Men det är bestämt att UK mens knitting retreat ska bli en tradition. Så vi ses nog igen. För helgen har verkligen varit fantastisk!

Lite dagen efter

Kokta ägg och lite lågmälda samtal. Fler av oss ser rätt trötta ut. Av olika anledningar så klart. Jag återkommer senare med detaljer, men gårdagens studiebesök vart väldigt lyckat. Det welshiska lammet var väl som lamm är mest, men vallagat och riklig. Något som stickande män verkar ha gemensamt är livets goda, i alla dess former. Bondmoran fick hjärtliga applåder. Vi har sannerligen blivit väl omhändertagna. Idag blir blir det besök på alpackafarm och sen bär min resa av mot London.

Nu e de kväller

Nu är vi alla här, förutom en som kommer imorgon. Trevligt gäng detta. Vi åter och stickar HELA tiden. Och man hinner knappt hämta sig innan det är dags att äta igen! Och så all denna påste... Haft en kristallklar dag med milsvidd utsikt. Landskapet är som om gud kört med fingrarna i en deg och gått där ifrån. Mjuka men branta backar överallt. Vi sitter framför brasan i stora huset daterat 1646. Jaha, nu ropar någon att det är dags för te igen. Bäst jag går in...

Äsch

Glömde ju bilden på de första welsharna!

Första welsharna

Men var är tvåbeningarna!? Gick kilometer efter kilometer utan att att stöta på en enda. Bara bä och minibä överallt. Femton grader varmare än hemma! Varför tog jag glesbygdskavajen? Påskliljorna strålade ikapp med solen i "the hedgerows". Sädesärlor, nyfikna rödhakar och glador följde med på promenaden ned till byn. Blev rätt snart varse om att backar inte syns på vanliga kartor. Det som såg ut att vara en nätt promenad visade sig mer likna en hajk ner och upp för Kebenekaise. Köpte Marmite, bröd, smör och lite annat i lilla, lilla närbutiken. Pork sausages och Pork and leek sausages hos den trinda glada slaktaren i det lilla, lilla charkuteriet. Och tog en fika i det lilla, lilla caféet. Traktens skvallercentral visade det sig. Nu vet jag mer om invånarna i Llanfair än i Mossebo. Coffee and lardycake. Ouff! Stadiga grejer! Smygtitt på Colinette. Sssssh! ;-) Nu ska jag bada och sen plantera mig i soffan med stickningen. Tre av de andra kommer ikväll och de som orkar ska ev. till The Goat Hotel och ta en öl, eller fyra.

Wheee!

Resan gick bra. Måste säga att allt dom säger om Ryanair "is a load of crap" Så illa var det inte. Äter frukost nu och tittar på BBC Wales.

Don't stress Bengt. Knit!

Är vad A sa igår när jag sent på kvällen igår upptäckte att tåget till flygplatsen på hemvägen, dragits in. Intressant hur dåligt jag klarar stress numera. Förr hade jag tagit det lugnt och sovit på en bänk någonstans. Men det finns ännu snälla människor. Och allt ordnar sig med hjälp av d.i.v. bilar och gästrum. Och så får jag se Cardiff eller London by night. Sov inget vidare och mådde illa vid frukost. Nu är jag i alla fall på väg. Och tar igen frukosten på Wiener Caféet i Boxholm. Jag får sova när jag kommer fram istället. Läser om Japan i "Corren" och flinar lite generat över hur jag reagerar. Så dumt... Imorgon blir det English breakfast.

Sssssh!

Både mormor och morfar var bibliotekarier. Växte upp med att böcker var en naturlig, ja rent av nödvändig källa till nöje och kunskap. Att gå till biblan var som att träda in i en annan värld. Ja, lite högtidligt till och med. Sagostund under Dardels John Blund på Sveavägen. Läxläsning med dagdrömmar i samma hus. Sinnet flög genom fönstret och ut över dammen med tårpilar. Biblan stod för lugn och ro. Det såg bibliotekarien till med sitt ssssh! Nu? Pratar bibliotekarien högt i sin mobiltelefon medans man själv skannar sin bok. Och att läsa, går inte för skolbarnen som springer runt och slåss om datorer. Tur att det finns bilderböcker för vuxna! Snart får farbror åka hem...

Och igen? Från mobilen

Jaaa, det funkar!

Edit från datorn: Men vad sjutton? Kan man inte vrida bilder på långsidan? Kan man bara maila bilder som står på högkant? Ingen som har en Nokia 3110 Classic som vet?

Och med bild?

Måste funka!

Edit från datorn: Men storleken blir kookoo. Nåja, får väl andra det när jag kommer hem sen.

Nytt test

Får inte mobilen att funka. Grrr!

Jahapp....

....så är jag nästan klar med det jag ska ha med mig till Wales. Färgat garn och har en liten hög med strumpor att stänga tårna på. Sparat ett par WIP's (work in progress för de oinvigda) att ta fram framför brasan. Kollat kartor. Kollat bussar. Welsharna har om möjligt sämre lokaltrafik än Östgötar. Kollat öppettider på sevärdigheter och allt är stängt. Nästan lite befriande för nu det finns inga måsten längre. Jag har blivit tvångsanmäld till en workshop i att spinna för nybörjare. Öh? Men det var för att han som håller i det ville ha hjälp. Just ja, glömt att plocka fram sländorna! Aaaaahhh.....var är dom?!

Kommer fram till en tom mörk bondgård om natten. Ska leta mig fram till The Duck Cottage, som ska stå olåst och ha nyckeln på bordet. Hej och hå. Får inte glömma köpa frukost! *mässar* Får inte glömma köpa frukost! Just i denna stund, är det Torsdags morgonen jag ser fram emot mest. Att slå upp dörren på morgonen och höra fåglarna sjunga, på Enegels.....eh, nä......Welsh! När jag bodde i England som barn, sa vi att bofinken sa "Little bread and butter but no cheeeeeeese!" Så i Llanfair ropar dom väl "Bara menyn! Bara menyn!" Som betyder? Ja, just det....smör och bröd.

Och som vanligt är det inte mannen på bilden som har skrivit inlägget. Bilden är från Bala i Wales. Där både män och kvinnor ägnade sig åt lönstickning för att dryga ut inkomsterna. Man stickade tjocka hållbara sockor åt både folk och fä, att ha på sig när man gick till marknad. Ja även grisarna hade små läderskodda sockor så grisfötterna inte skulle ta skada under resan. Gässen fick sina fötter doppade i tjära och sand som skydd. Det var långt till marknaden och djuren var värdefulla. Man drev dom till allmänningen utanför staden där dom skulle säljas och lät dom beta där för att lägga på hullet i några veckor efter den långa vandringen innan försäljning.

Ord vore rätt överflödiga