Igen, dröm hårt! Så går det i uppfyllelse.

Tar mig en liten paus. En av hundra, minst. Det är inte klokt så mycket pyssel det är att installera en mulltoa! I alla fall med alla pauser man måste ta för att den ska komma dit över huvud taget. Men i övermorgon kan vi nog använda den. Någon sa om Svenskarna: "Dom äter ute och skiter inne!" Och jag är benägen att hålla med. "Lite" tokigt är det.... Jag tycker i alla fall det är ett steg tillbaka i utvecklingen. Kacka i eget bo! Örrk!

Men det var inte det som var drömmen, denna gången. Någonstans bland båtarna där framme, bor det en katt. Kattens tjänare behöver semester och då "Tadaaaa!" *Enter Caprifool* Som både båt och kattvakt. Och till råga på allt smack mitt i området där jag bodde som barn. Med gångavstånd till Kew Gardens, 5 pubar och två indiska restauranger. M nämnde möjligheten house sitting som billigt boende några dagar i London. Och jag tänkte, hmmmm......om man skulle försöka med boat sitting istället!? Jag skrev en annons på ett kanalforum och, ja.....det tog bara 1 timme och 35 minuter innan jag fick napp från en ung familj i behov av lite semester. Så i slutet av November drar jag tillsammans med M till Brentford, om allt går vägen *peppar peppar* M vill titta på våra gamla trakter och husen vi bodde i. Och jag får chansen att bo på narrowboat på vintern för att se hur det är.

Nu måste jag väl kolla om det finns någon bra LYS (local yarn store) som man kan titta på? Stickcaféer, garnaffärer eller utställningar inne i city? Eller bara promenera längs kanalen och mata ankor? Denna gången tar jag i alla fall bara trubbiga björkstickor och lite raggsocksgarn med mig på planet. Jag vill inte behöva bevisa att det faktiskt är jag som stickar i tullen som förra gången. Vart för fanken nästan förhörd om varför jag hade dessa "vapen" (bambustickor nr. 2½) med mig i kabinväskan. Det var i och för sig efter att dom hade beslagtagit den 500 grams Marmite-bomb jag hade i väskan.