Jahapp....

....så är jag nästan klar med det jag ska ha med mig till Wales. Färgat garn och har en liten hög med strumpor att stänga tårna på. Sparat ett par WIP's (work in progress för de oinvigda) att ta fram framför brasan. Kollat kartor. Kollat bussar. Welsharna har om möjligt sämre lokaltrafik än Östgötar. Kollat öppettider på sevärdigheter och allt är stängt. Nästan lite befriande för nu det finns inga måsten längre. Jag har blivit tvångsanmäld till en workshop i att spinna för nybörjare. Öh? Men det var för att han som håller i det ville ha hjälp. Just ja, glömt att plocka fram sländorna! Aaaaahhh.....var är dom?!

Kommer fram till en tom mörk bondgård om natten. Ska leta mig fram till The Duck Cottage, som ska stå olåst och ha nyckeln på bordet. Hej och hå. Får inte glömma köpa frukost! *mässar* Får inte glömma köpa frukost! Just i denna stund, är det Torsdags morgonen jag ser fram emot mest. Att slå upp dörren på morgonen och höra fåglarna sjunga, på Enegels.....eh, nä......Welsh! När jag bodde i England som barn, sa vi att bofinken sa "Little bread and butter but no cheeeeeeese!" Så i Llanfair ropar dom väl "Bara menyn! Bara menyn!" Som betyder? Ja, just det....smör och bröd.

Och som vanligt är det inte mannen på bilden som har skrivit inlägget. Bilden är från Bala i Wales. Där både män och kvinnor ägnade sig åt lönstickning för att dryga ut inkomsterna. Man stickade tjocka hållbara sockor åt både folk och fä, att ha på sig när man gick till marknad. Ja även grisarna hade små läderskodda sockor så grisfötterna inte skulle ta skada under resan. Gässen fick sina fötter doppade i tjära och sand som skydd. Det var långt till marknaden och djuren var värdefulla. Man drev dom till allmänningen utanför staden där dom skulle säljas och lät dom beta där för att lägga på hullet i några veckor efter den långa vandringen innan försäljning.