Tror ovädret missade oss. Åska på håll bara. Endast myggorna och en ensam vårtbitare orkar säga något i det varma mörkret. Var vid sjön tidigare idag och badade fötterna. Det är inte ofta man ser en orörd sjö där man får känslan av att ingen varit där före en, någonsin. Inga stugor, inga båtar, inget badstoj. Inte ens hyggen eller åkrar. Stod stilla en lång stund på en flat sten ute i vattnet och bara fanns. Här. Nu. Med vatten till knäna. Tystnad. Eller snarare total avsaknad av mänskliga ljud, är en bristvara.
Norrlänningarna har ett bra uttryck för det där. Att vara "själv" Inte ensam. Men själv.
När maken och jag var nygifta fotvandrade vi i Småland och kom fram till flera sådana sjöar. Det är fantastiskt att de finns och att inte allihop genast blivit exploaterade av någon miljardär med smak för stillhet...
SvaraRaderaHöres så fridfullt ut!
SvaraRaderaVackert ! både bilden och orden.
SvaraRaderaKram
Åh! Vilket inlägg... det är så att man kan känna känslan och stillheten.
SvaraRaderaKramen