Så där lite lagom trist

Varit hos doktorn. Och på vägen dit trodde jag nästan att jag skulle blåsa av vägen. Så jag åker gamla vägen hem via Vikingstad och Mantorp. Och äntligen, tittade jag in på Sjögestad Motell. Och jag blir lite fnissig för stämningen är lite som en av Roy Andersson's reklamfilmer (Varför ska vi bry oss om varandra?) för socialdemokraterna. Elaka tanten med tuperat hår och streck till ögonbryn, tjocka byggjobbare och små små farbröder. Det enda som låter är en kvinnas glas som klirrar genom tristessen. För ingen pratar med varandra och ingen tittar varandra. Jag skulle kunna gogodansa naken i buffén utan att någon reser ett målat ögonbryn. Bäst jag går här ifrån innan frestelsen blir för stor.