Befinner mig inte helt och hållet hemma. En del av mig går fortfarande och pratar med näbbmöss i the welsh hegderows. Smyger på hägrar längs the Rochdale. Jag vet inte ens om det finns hägrar där, Men i min värld gör det, det. Jag lyssnar på ankor som näbbar alger på andra sidan av 10 mm stål, medans jag vaggas och somnar. Utan klockor och måsten. Vandrar genom fårlandskap och spinner ull från taggtråd. Utan mål, framme först när jag har stickat en tröja, där varje varv står för något på vägen. Tunna fibrer av upplevelser som får bilda en slags helhet. En varm och trygg minneskarta som jag kan peka på och för mig själv tänka, där..... Nä, en del av mig är inte hemma.
Är det där ull som fastnat på taggtråd?
SvaraRaderaJag längtar till Shetland. En del av mig blev kvar där.
Ja, och det finns mil efter mil med ull. Nästan som kardat redan. Bara gå, plocka, spinna....
SvaraRaderaJammen visst kan det vara så. Man lämnar små bitar av sig överallt. Kanske det är därför det är viktigt att tillföra nytt hela tiden. Så att man inte tar slut?
Jo. Därför åker jag snart till norra Finland, och sedan till Göteborg. De tar och ger mig något. Vad? Vet inte. Men de är beroendeframkallande.
SvaraRaderaVad härligt det låter ändå.
SvaraRaderaOch det stämmer nog att man ska fylla på vartefter, annars blir det nog snart tomt.
Jag har en bit av min själ i svenska fjällen jag, hela tiden. :)