Går igenom blomkrukorna lite. Sicket elände! Jag som brukade vara så mån om mina blommor. Men en ljusglimt. Jag TRODDE verkligen att jag hade dödat mina Achimenes. Men när jag slog ut krukan låg det massor med finfina rhizomer i jorden. Vissa tycker man ju bara om så himla mycket! Som min Tusenmoder som alla verkar vara så trött på. Jag har haft mina sen jag var tolv. Pillar ned några nya varje år......eller ja, klipper av en invaderad vissen granne där det redan finns nya rotade barn redan. Blommor för mig, representerar ett minne. Ett skott jag fått av den och den. Skottet jag snodde i rektorskorridoren när jag gick i Hjorthagens skola för att Engelbreckt hade brunnit. Första St. Paulian jag köpte på Östenssons när vi flyttade till landet. Representerade nystart och drömmar om något bättre. Moster Diddis (mormors moster) Mönjelilja vars anlag är typ 130 år som skott på skott på skott......står för kontinuitet. Så när jag får orden "släng dom där blommorna!" får jag fan ångest. Slänga minnen? Släng dig i väggen! Nä, inte så länge det finns lite grönt kvar i toppen! Ok, ok....jag SKAAA! Ska bara ta ett skott av den först ;-)
Jag håller med dig helt och hållet!
SvaraRaderaHar dessutom ambitionen att mina krukväxter ska få leva så fritt de bara kan trots fångenskapen, de får bli stora och asymetriska och jag letar ständigt större krukor i rätt modell för växtens rötter och som samtidigt ska rymmas i fönstren (omöjlig ekvation där jag bor nu)
Visste du att det finns människor som slänger sina krukväxter när de blir för stora, och ersätter dem med nyinköpta små exemplar av samma sort?
jag ar sa grymt imponerad av alla dina intressen. Du ser det vackra i livet som många tar for givet! Blommar, djur, stickning, svensk natur. Har jag glömt något?
SvaraRaderaKarlar? :-)
SvaraRaderaVäxter är härligt även om jag just nu inte har så stort utrymme att odla just det intresset...
SvaraRaderaKarlar sorterar då jag in under kategorin djur ;-) Härliga sådana vill jag tillägga för att det inte ska förväxlas med en debatt för några år sedan. Vi tillhör ju alla däggdjuren...
Socktrollet, slit och släng. Och det gör det svårt för oss andra att ens hitta krukväxter i affären som inte är så hårt drivna att dom blir fula efter ett tag hemma. Men, motståndet är både skarp och snabb. Med en nagelsax, smyger vi fram och underminerar marknaden med ett *snipp*
SvaraRaderaAnonym, jag såg inte allt innan jag vart HIV+. Ok, ok....."lite" mer än andra kanske. Men anar man mållinjen, så kanske man är mer uppmärksam. Tycker mig att sett det hos andra sjukisar också :-)Vi lever kanske lite mer.
Aliel, nej den debatten var bara sorglig. Vi måste kunna samexistera på samma vilkor. Och då är sådana uttalanden inte ok. Men att tänka sig som en del av hela biomassan med sin diversitet och samklang är nog en nödvändighet. Om vi vill vara kvar d.v.s.
Ja, eller så sätter vi frön!
SvaraRaderaHoppas att du har ork och/eller grävhjälp i sommar för de där grönsaksodlingarna du bloggat om tidigare.
Det vore roligt att följa.
Jag har bara en liten balkong och en skadad kropp att jobba med så jag lever ut mina trädgårdsdrömmar genom andra. :)
Socktrollet, jo, det vore skoj. Den lilla spenaten jag fick ihop förra året var ju ett litet mirakel. Något som vi alla nog behöver mer av.
SvaraRadera