Socksticksmaskinsdemo

Far kom igår. Från USA ända till Boxholms station denna gången. Hämtade honom där och såg till att han installerades ordentligt i sin lilla stuga. Kul att ses igen. Två lite småsura gubbar i en liten Saab. Hmjo, jag har att brås på....

Socksticksmaskinsdemo. Långt ord! *puh* Packade alla fall ned två maskiner plus alla sockgarnerna jag hade färgat och begav mig till stickcaféet på Albackens Trädgårdskafferi. Där jag höll en liten demonstration av två av mina sockstickmaskiner. Eller ja, på den ena då. Den andra, Viktorian fick följa med som exempel på en svensk maskin. Eller ja, svensk.....hon är en Imperia tillverkad i England och omdöpt till Viktoria för den svenska marknaden någon gång runt 1930.

Demon gick bra och vi hade det trevligt, som vanligt. Den tionde Juni ville dom ha dit mig med en maskin igen. För då skulle visst pressen komma. *gulp*

Och imorgon bär det iväg till det riktiga Småland. En liten roadtrip i miniformat för att hälsa på min vän M en sann fibersjäl som skriver bloggen Nya Stickerian. Det är ruskigt sällan jag får träffa andra fiberholics. Så jag packade inte ur bilen efter demon, utan lät allt vara kvar för morgondagen. Hon har en lite annorlunda rundstickare än mina. En av märket Favorit, i gott skick. Så jag ska bland annat ta mig en titt på den och se om vi inte kan skrämma lite liv i den. "Får jag se på din, så får du se på min!"

Fick ett ryck....

....i alla fall. Var nere och tittade på spenaten vars pallkrage katten hade utsett till världens största kattlåda. Och jäklar vad spenat vi får! Sådde en pallkrage med spenat till nu och la de åtta gamla ärtorna i blöt i köket. Jag hoppas mycket på dom ärtorna. Ska inte äta dom. Bara ta utsäde. Fick dom för alltför länge sedan av släktingar till en granne. En farbror i byn som hade odlat dom typ "alltid" Vi kan kalla dom "Gammal Namnslös Grågrön Ärta"

Greps av något slags "Det var väl själva FAN att jag inte ska kunna få ihop till ett litet land!" anfall.

Grävhjälp.....

.....skulle man ha. Drömmer om ett trädgårdsland. Jag har det färdigt i huvudet. Bondbönor där. Mangold där. Sälgpyramider med bönstjälkar som klättrar. Potatis är så billigt på affären men en rad eller två, för smakens skull. Sill ÄR inte detsamma utan alldeles färsk potatis och gräslök. Kapris gjort på krasse är gott. Så faktiskt, en hel pallkrage med krasse vill jag ha. Enda felet med sådan kapris, är att man alltid verkar ha för lite. Surgurkor är gott, så smågurkor där bredvid bönorna. Och surkål måste man ju ha, så där borta tillsammans med brysselkålen och grönkålen.....tänkte jag.

Men jag orkar inte med första grävningen. Landet har legat obrukat i kanske 30 år innan vi kom hit. Och jag orkar inte gräva den första vändan. Sen är det ingen konst, när väl jorden är lucker och fin. Känns, hjälplöst på något sätt. Hade 300 kvm land förr, och kolonilotter. (Ja, i pluralis ett tag) Vems är den här kroppen jag släpar omkring på. För inte känner jag igen den inte.

Jag har en korg med frön. Drömmar på påse.

Behövde rensa skallen lite....

.....från alla Bayerska vridna maskor. Det bidde en bebismössa.

Har du någonsin önskat......

.....att du kunde säga allt till någon? Alltså, inte att du hade någon du har förtroende för. Utan att du hade självförtroende nog att ens uttala allt och säga det högt så att någon hör? Hur många gånger hör man inte detta?

-Nämen hej, det var länge sen! Hur är det?
-Jotack, bra!

Och så skiljs man. En lyckligt ovetande och den andra med ett ännu större hål i hjärtat. Vad skulle hända om alla plötsligt vore ärliga mot varandra? Inget spel, inga falska leenden. Man skulle kunna gråta öppet på stan och kanske få en kram. Och säga både jag hatar och jag älskar dig. Och veta vart man har varandra. Jag TROR inte världen skulle gå under av det. Jag tror inte ens det skulle vara särskilt farligt.