Kom just på mig själv med att tänka "Jag har ingen mössa till vintern. Jag kanske ska sticka en?!" Inspiration är en mystisk sak. Kan försvinna med buller och brak i flera månader. För att sen bara dyka upp i smyg och göra sig påmind som om ingenting har hänt. Så hmmm....kamel? Merino? Jag måste gå igenom min garnhylla......
Kossan.se
Jag sitter faaaaast! Att stora delar av livet som beror på andra låter vänta på sig kan jag acceptera. Eller rent av dra nytta utav som andningspauser. Men att jag själv lägger allt som kommer inifrån mig på is, fattar jag inte. Jag har en hylla full med garn. Kassar och kistor likaså. Stickar jag? Neeeeej då! Jag har en skog full med svamp. Plockar jag? Neeeeej då! Jag har ett huvud fullt med tankar. Skriver jag? Jo nu förstås. Men inte på det sättet jag vill skriva egentligen. Mer på "riktigt" liksom. Drömmar kan vara en väldig drivkraft. Men man ska kanske låta en och annan dröm vara kvar, utan att förverkliga den. Jag har liksom allt jag drömt om. Hus i skogen, en make, vovve.....Volv....eh, nej.....SAAB. Och känslan av "Jaha, vad nu då?" har aldrig varit större.
Jag tror starkt på orsak och verkan. Att man väljer stora delar av livet (eller i alla fall hur man ska uppfatta det) själv. Det är kanske svårt för många som sitter mitt i sin skit att se förbi det. Men de sitter ju ändå kvar. Gå! Bara gå! Gör allt du vill! Ägna varje tanke och handling åt att åstadkomma det du vill! Du är det viktigaste i ditt liv. Men spar en dröm eller två, så att du har din längtan kvar när du väl nått dit du vill.
Själv har jag lite bråttom att förverkliga allt. Och glömmer att fylla på med nya drömmar på vägen. Så min största uppgift i vinter blir, att komma på nya saker att drömma om. Står och håller i kanten med tårna. Känns tryggt här uppe. Det tog sin lilla tid att komma hit. Men meningen med att ta sig ända upp var väl ändå att hoppa och se vart jag hamnar. Och sen ta sig upp igen och börja om från början. Äh......putta ner mig va!
Den som byter däck i ilska bryter fingret. Eller ja, riskerar i alla fall sprickor. Så, var försiktiga där ute!
MEN, vilken dag! Inte ett moln så långt ögat når. Lätt att andas och tända i spisen. Måtte nu bara leran torka upp så pass så att jag kan få in en bil i lagårn innan den riktiga snön kommer. Sommardäck och lervälling är ingen lyckad combo. Bilen går i alla riktningar förrutom bakåt när jag försöker backa :-)
Var till ett hyvleri för lite över en månad sen. 6 kvm. fasspont, 80mm bred beställdes. Hittade inget på brägårn och jag vill att det ska passa ihop med övriga snickerier i huset. 2-3 veckor skulle det ta. Efter 5 veckor, åkte jag och kollade läget. Farbrorn sa "Dig har jag glömt!" och såg skämmig ut. Uppfriskande med ärlighet istället för de vanliga valserna om "mycket att göra...bla, bla, bla" Nåja, mänskligt att glömma. Nästa vecka börjar jag med mulltoan. Inomhustoalett efter tio år. Woohoo! Men jag kommer fortsätta att lyssna på ugglorna på utedasset, när jag får lust.
Någon som vet pantone numret för belkgult ala Kockums emalj? Eller, jag får nog ta med mig tvålkoppen till färgaffären. Blekgula väggar blir det i alla fall.
......sägs det. Och nä, det är nog sant. Det är HEMSKT! Asså, jag är rätt dålig på det. Snöar in på själva väntan och allt annat man kan göra under tiden liksom bara avstannar. Inte så praktiskt när så mycket i livet går ut på att just.....vänta på andra. Sen, när det inte blir som man väntade sig. Total frustration. Både på situation och på sig själv som tillåter själva väntandet att ta över så pass att inget annat blir gjort. Jag väntar nu på en hel massa olika saker. Så gissa hur mina dagar ser ut. Det är jag och brevlådan. Jag och inboxen. Jag och svaren jag aldrig får. Idag då? Nä! Men, idag då? Nähepp! Men idag ska jag väl ändå......? Nejheejdå! Ngaaa....jag blir knäpp på att vänta. Lev i nuet, säger "dom" Jaha....hur då? När alla skjuter upp mina förutsätningar på framtiden. Trött på't! Det jag vill. Vill jag NU!!! För det är ju nu jag lever.
Fått löfte om en cykel. Min växande ekvator kräver mer motion. Hatar motion! Rörelse för rörelsens skull. Bläx! Nä, man ska ha ett mål. Då märker jag inte rörelsen och så är man framme fortare än kvickt, utan att rörelsen märks. Att cykla har alltid varit något jag har älskat. Cykla till affären, cykla till sjön, cykla till någon trevlig som har en kaffepanna. Cyklade 6 mil om dagen till och från jobbet året runt förr. Cykla, cykla, cykla! Gillar det :-) Men idag kan jag inte cykla på en vanlig upprätt cykel. Armarna domnar och sadeln ställer till det under ekvatorn. En recumbent vill jag ha! En liggcykel med styrningen under sadeln. Men priset! Och frakten? Örrk! Hittade en i USA som var billig nog att hamna under pristaket jag har att röra mig med. Men efter veckors korrespondans meddelar dom plötsligt "Vi har betsämt oss för att inte handla med utlandet något mer" Men vaff? Att få tag på en i Sverige är apsvårt och kostar typ bubbelt så mycket. Nåja, det ska lösas. Jag SKA ha en recumbent! Och under tiden, fantiserar jag om hisnande känslor i magen, snäva kurvor, monotont trampande i vackert höstlandskap, de nya vackra benen jag ska få och att en dag.....kanske kunna se under min egen ekvator igen.
Liggcykeln på filmen har inte styret under sadeln. Och som vanligt, är det inte killen i filmen som har skrivit brevet. Minns ni Bullen förresten?
Sitter i vardagsrummet uppflugen i soffan bland en massa kuddar och läser lite förstrött på skärmen. Från ingenstans dalar det ned en fjäder som landar på mitt tangentbord. En fjäder? Från vad? Eller vem? Jag har vänner som sett sina skyddsänglar. Så var det en subtil liten påminnelse från min att.........ja.... Sitter och tittar i taket och undrar.
