Skoj, skoj.

Har inte haft något akvarium hemma på 9 år. Inte sen flytten från storstaden. Men så, ville det sig att en till skulle flytta och någon annan tog tillvara på ett akvarium, som nu på något sätt hittat in i vårt vardagsrum. Tack A-K & G! Jag hade ett jättefilter som jag köpte för kanske 30:- på loppis, för några år sedan. "Bra att ha" du vet. Ja, och det var det ju också! Jag är väldigt bra på att ha "bra att ha saker" hemma! Hur som helst, så står det nu där. Nyfyllt med grumligt vatten. Vad ska man ha i det?

Men så trodde jag i min enfald att man numera kunde köpa billiga alvarieväxter på nätet. Jo, pytt! Så är det någon som ska gallra sina växter där hemma hos sig, så kasta hellre det bortrensade åt mitt håll än i soporna. (mot porto förstås) Eller, så byter jag gärna växter mot något hekto handfärgat garn eller varför inte ett paket med ofärgat garn och några påsar Koolaid att färga med själv därhemma?

Sömnberövad

Det engelska ordet för sömnbrist är så mycket mer träffande än det svenska. Sleep deprivation, sömnberövad säger så mycket mer än bara sömnbrist. För mig för det även in en känsla i tillståndet.

Fick fem sammanhängande timmar i morse i alla fall. Minns att jag lyssnade på fåglarna tills J's klappade mig hejdå. Så vaknar jag långsamt av att något är fel igen. Från revryggen och ut, stelheten, tyngden, jag kan inte röra mig. Synfältet ännu starkt påverkat av medicinen. Inget fokus. Jag måste upp! Tittar på mina händer. Dom rör på sig. Jag ser att dom rör sig, men känner ingenting. Det enda jag känner är en brännande smärta från topp till tå. Var enda fiber brinner. Sitter på sängkanten nu. Försöker fokusera men det är fortfarande för mycket svarta fläckar och för lite verklighet för att se vart jag är i rummet. Det är som när man tittar nära på myrornas krig på tv, små fläckar som far runt, runt och gör allt otydbart. Fötternas beröring i golvet känns ingenting. Fläckarna för ögonen har minskat till enstaka grodyngel, nu med små svansar. Som helsvarta peisley. Klappar katten Åke och får något annat att tänka på. Fast jag inte känner golvet under mig ännu så kliver jag upp och går mot sovrumsdörren. Tänk förflyttning utan kropp. Jag känner inte golvet eller stegen jag tar. Jag känner inte dörrposten jag håller i med handen. Allt brinner.

Så här vaknar jag varje natt. På dagen glöd men på natten helt övertänd. Som att det blossar upp när det inte finns något som avleder. Rörelse, stickning, tankar, att gunga, läsa, röra på fötterna långsamt mot varandra och täcket tills jag somnar. Då blossar det upp igen och allt börjar från början. Uppe till 4-5 på morgonen för att inte störa J och för att jag vet att det blir värre om jag lägger mig "för tidigt" Nästan rädd för att somna för att det gör så ont att vakna. J vet och ser hur det påverkar mig. J hör att jag rör mig och när jag vaknar med ett skrik. Jag drömmer att djur äter på min kropp eller att jag ligger fastklämd under betongblock innan jag vaknar.

Vaken nu. Dricker kaffe. Ett enda grodyngel simmade just över skärmen. Jag känner golvet under fötterna och fingrarna röra tangenterna. Lederna glöder men fungerar. Min dag kan nu börja.

Högtid....

....och filmen Gubben i stugan på tv. Jag sitter som ett ljus och tittar, med vilande händer. Det är så skönt med något på tv som angår en. Som man känner igen. Klockan, radion och tystnaden. Hämta vatten. Gå på dass. Stövelknarr i snö. Rutiner blir till ritualer. En stillsam hyllning till varandet. En slags förnöjsamhet få ser. För dom jagar något dom själva inte vet vad det är. Där borta, inte här. Inte nu. Jag var där förr. Då. Inte nu. Nu är jag här. Nu.

Men?

Det snöar ju!

Vem orkar skriva...

....när allt är så här fint?

Och vem vill tänka på mat efter att katten (han i bakgrunden) ljudligt krasat i sig en gammal sedan länge död mus?