tisdag 31 mars 2009

Livet är en bajskorv


En fd. vän till mig. Han var som Ior i Nalle Puh. Han sa "Livet är som en enda stor bajskorv man måste ta en tugga av varje dag" Och riktigt så illa är det ju inte tycker jag. Men....man MÅSTE ta tag i varje dag själv. Ingen, kan tugga ditt liv åt dig.

söndag 29 mars 2009

Mamma målar inte mer


Alltid, alltid fanns det skapande verksamhet i hemmet under min uppväxt. Mamma sydde kläder, stickade invecklade arantröjor, knypplade, gick kvällskurs i måleri och silversmide. På 70-talet gjorde hon smycken som vilken Georg Jensen som helst skulle kunnat planka. Alla som har sett hennes smycken säger samma sak. "Men varför är hon inte silversmed?" Mamma var hipp och ungdomlig när alla andras mammor var tanter. Mamma var kontroversiell. Utbildade sig till finmekaniker och köpte tidningen Hennes med en naken karl på mittuppslaget. (det var som sagt 70-tal) Mamma stod emot normen. Mamma kunde allt. Vi klarade oss alltid.

Mamma, jag älskar din tavla. Den är glad och expressiv. Jag minns både solrosen och tegelväggen i bakgrunden. Och jag minns den mamman som målade den.

Så kom en man, med röd sportbil. Och han tog död på hennes glädje innan han for. Han tog den och trampade ihjäl den med ett flin. Så, mamma målar inte mer.

torsdag 26 mars 2009

Meditation


Man skulle vara get. Finns inget lugnare än en get vars blick fastnat långt bort medans hon idisslar. En annan måste tvinga sig ner för att släppa tanken en stund. Jag har tidigare nämnt den tankekvarn som ständigt maler, all vaken tid. Ja, ibland sovandes. Jag drömmer en lösning och väcker mig själv för att gå genom kallvinden, slå på datorn för att skriva ner det, för att sen.....glömma vad det var. Jag har funderat på en diktafon vid sängkanten, men då väcker jag ju alla med mitt pladder.

Det finns en, nä två saker som stänger av....eller i alla fall minskar tankeflödet en smula. Att spinna och sticka. Det monotona, koncentrerade upprepandet. Tramp, tramp, tramp! Klick, klick, klick! Tom, tom, tom i skallen! Som ett mantra. Kanske geten tänker. Tugg, tugg, tugg!

onsdag 25 mars 2009

Öh.....?


Gjorde just en mysko grej. Tappade en macka på golvet och plockade glatt upp den och åt. Medan någon annans smörskrap på sidan av smörbyttan fick mig att må illa. Ew, ew, eeeew!!!

Glöm våren tills vidare


Mer snö. De enda dropparna jag ser nu är de från istapparna på taket ovanför kökstrappan. Och mer ska det tydligen bli, enligt SMHI. Fan!

Nu ska jag sticka ut hakan lite. Då jag själv både har psyke och nerver som inte riktigt vill det jag vill, är jag intresserad att ta del av andras personliga tankar kring sitt psykiskta välmående. Och jag börjar ana ett mönster bland bloggarna jag inte riktigt kan förlika mig med. De kvinnliga psykbloggarna får både större och mer empatisk respons än de manliga. Kommentarerna känns ofta genuint deltagande. De manliga får istället "Gaska up sig" eller veta att "Det är nog inte så farligt" och att "Det blir nog bättre ska du se!" *Dunk i ryggen*

Måste man vara kvinna, tonåring och självskärare för att vara värdig?

tisdag 24 mars 2009

Miljöekonomi



Hur grönt lever vi egentligen? Frågan kan tyckas enkel, eller oviktig rent av när man har källsorterat färdigt och köpt sin lågenerilampa. Men sen? Processerna bakom allt vi omger oss med. Förutom grisens liv, vad kostar korven? Egentligen? Inte den monetära kostnaden, utan den faktiska kostnaden för vår miljö. Våra liv?

Nu vill jag inte tänka längre. Det blev för otäckt.

måndag 23 mars 2009

Modeblogg


Mack & Orrys Fashion. I mitt tycke, dagens bästa modeblogg! Även med mattips man kan leva med. Vem sa att snubbar inte bryr sig om kläder och mathållning, va?

Abstinens


Nu när gräset snart är här, börjar jag bli lite sugen på färskost igen. I år ska jag också ge mig på blåmögelost. Jag har tidigare inte velat påverka den naturliga floran nere i källaren. Men nu råkade jag ha sönder ett par påsar med ost i och dom inympade mögelsorterna har börjat visa sig i vildmöglet. Tja, så det är väl fritt fram nu då. Det lär väl bli någon vildmögel/vitmögel/blåmögelhybrid av alltihopa nu då. Den rena vita Caprinen och Chévren, får jag fortsätta lagra i påse i läskkylen i fortsättningen.

lördag 21 mars 2009

Quasi misse mupp

Quasi är "speciell" Hade han varit människa, hade han nog åkt färdtjänstbuss med tonade rutor till någon "meningsfull sysselsättning" för att vi skulle slippa se honom. Oftast sitter han och stirrar ut i tomma intet med tungan flera centimeter utanför munnen. Men så, far han iväg till dagcentret (lagårn) och hämtar en mus. Han behöver inte jaga dom, han hämtar dom. Vår bästa musdödare.

fredag 20 mars 2009

Tuut tuut


Jag fick åka bambulans idag. Och gubbfan vart barn på nytt (hah, som om jag någonsin vart vuxen) och skulle fråga och peta på allt. Jag hade halkat nere vid utedasset och slog upp ett djupt hack i pannan. Såg fina blixtar när pannan slog i isen och slocknade sen någon sekund. Blodet droppade inte, det rann. Och pölen var inte stor, så jag hade nog inte legat länge. Men jag tänker, shit vad fort saker kan förändras! Vi skulle äta middag och *Pang* så händer något.

I alla fall, jag är rätt bra på att gnälla. Men, den här gången...ja, nej.....asså, jag hittar inget att gnälla på. 112 funkade fint, även om dom hade svårt att hitta adressen. Hon kollade hela tiden att jag var ok med små glada tillrop medans hon letade efter vår gård på sin skärm. Ambulanspersonalen var riktigt gulliga. Ställde frågor och hörde sig för hur jag mådde hela tiden. Inne på Motala lassarett fick jag komma in bums och lägga mig på en brits. Och ni vet hur det är, man tänker......"Jahapp, nu kommer jag väl inte här ifrån förrän imorgon!" Men nä, swisch in kommer doktorn, syrrorna tvättade och doktorn sydde *snipp snipp snipp snipp snipp* fem stygn. Så var gubbfan lagad och färdig att åka hem, efter en stor dum spruta i skinkan. Taxin kom och jag var hemma kanske tre timmar efter olyckan. Alltså, IBLAND är jag tacksam för att jag bor just i detta landet. Men man går med sitt vardagsgnäll och glömmer vad vi faktiskt har.

Jo, två saker gör mig gnällig. Jag fick inget bokmärke och ser fan ut som Quasimodo! Menne......*viskar*....hoppas jag får ett sexigt ärr. Ärr är bra. Ärr är fint. Som bevis på att man har levat!

torsdag 19 mars 2009

För mitt inre öga

Foto: Nic Nicols at fourcornersdark.com.

Jag har tidigare skrivit om det för mig nyupptäckta lomografin (lomography). Och för ett par dagar sedan såg jag en bild och tänkte "Men, så där måste ju världen se ut för vår hjärna!" Jag skrev till fotografen om att få visa den här. Bilden uppkom av misstag genom att han inte drog fram filmen tillräckligt, men jag tycker den är jättefin! Han skickade också en normal bild tagen med samma kamera, som jämförelse.


Den 26:e April 2009 är det Worldwide Pinhole Photography Day och jag är SÅ sugen. Är det någon som hänger på? Det finns en uppsjö med sidor om vart man köper sig en pinhole kamera eller hur man bygger sin egen.

onsdag 18 mars 2009

Jaaaa, man vågar!!!


För precis tre minuter sen vart jag totalt hellycklig! Snödroppar, gömde sig mellan lite sprängsten på baksidan av huset. Äntligen......äntligen! Jag blir nästan grinfärdig....

Vågar man?

Bilden är tagen när körsbärsträden blommade förra året.

Ja, vågar man tror att det var en vårdag idag? Räven var här idag och vi språkades en stund innan jag sa att han nog skulle hålla sig till skogen. Restaurang Komposten var ändå stängd för dagen, så han lunsade hemåt. Ja, han lunsade! Detta är en stor räv. Men jag fick iväg ett "Åsså ger du fanken i hönsen i år!" Innan rävrumpan försvann in i skogen. Något säger mig att han inte hörde det där sista.

tisdag 17 mars 2009

Städiver...

Fick städiver. Ja inte IRL så klart. Det förekommer inte ens! Men här. Ville inte radera Jeffrey McDaniels dikt helt, så jag postade den som ett inlägg istället.

In an effort to get people to look
into each other's eyes more,
and also to appease the mutes,
the government has decided
to allot each person exactly one hundred
and sixty-seven words, per day.

When the phone rings, I put it to my ear
without saying hello. In the restaurant
I point at chicken noodle soup.
I am adjusting well to the new way.

Late at night, I call my long distance lover,
proudly say I only used fifty-nine today.
I saved the rest for you.

When she doesn't respond,
I know she's used up all her words,
so I slowly whisper I love you
thirty-two and a third times.
After that, we just sit on the line
and listen to each other breathe.

Jeffrey McDaniel

TweetDeck

Nyss installerat TweetDeck. NU först, fattar jag genomslagskraften med microbloggar som t.ex Twitter och liknande! Det är sällan jag imponeras på internet längre. Men det här var coolt på riktigt. Plötsligt makade ramarna sig utåt en aning. Jag når längre...

Ännu en utmaning

Jag råkade snubbla på på ännu en utmaning, som jag faktiskt hade missat. Sorry Anna!

REGLER
1. Länka till den som utmanade dig.
2. Berätta åtta personliga sanningar om dig själv.
3. Skicka utmaningen vidare i slutet av ditt inlägg.

1. Jag "brukar" egentligen kasta alla kedjebrev och utmaningar i papperskorgen. Men de två senaste kändes intressanta och inte så mkt. "Facebook"
2. Jag tycker rätt illa om "folk" Men individer tycker jag om. Jag väljer vilka jag umgås med och umgås hellre med 2 personer som bryr sig än 50 som inte gör det.
3. Numera notorisk köttätare. Fatal attraction? Fjantfilm! Jag äter upp kaninen också! Min chipotlekanin slår det mesta. Faktiskt!
4. Jag kan hata innerligt, i smyg. Riktigt önska livet ur folk. Och jag kan grunna på olika scenarion i flera år. Ni anar inte.
5. Jag är dålig på att fullfölja saker för min egen skull. Men känner få som är så drivna, om jag verkligen vill något. Och den som står i vägen, eller förlöjligar mitt mål. Hamnar under punkt 4.
6. Jag tycker innerligt illa om hälsningskramar. Och de som inte är lyhörda för det, "kan" hamna under punkt 4 om det upprepas. Jag kramar individer jag tycker om. Inte ALLA!
8. Jag hoppar i vattenpussar. Bara för att det är så himla skoj!

Haha, nu försökte jag allt omedvetet slippa undan en punkt!

7. Jag har svårt att säga nej och säga ifrån på riktigt när jag inte orkar. Med den effekten att de som står mig närmast. De jag känner mig bekväm att vara svag inför, lätt känner sig negativt särbehandlade då jag säger nej till dom men ingen annan.

Nu tolkar jag utmaningens regler på mitt sätt. Och för att inte någon ska känna något obehag enl punkt 7, skickar jag nu utmaningen fritt ut i luften istället för att peka åt någons håll. Just du, som känner dig utmanad, ska anta utmaningen. Jag ser i statistiken, ifall ni väljer att göra det. Ni andra, låter bli.

Snart så....

Äntligen, ska jag få mina första kohorn! Vallhornet jag gjorde av förra bockens horn blev inte riktigt bra. Synd, för det är så bekvämt att hålla i när man spelar. Men jag klantade mig med munstycket. Hålet är lite för stort vilket, i alla fall för mig, gör det svårt att få en klar ton. Hornet som blev över, är nog för vänsterhänta. För hur jag än vrider på det så hittar jag inte en fingerställning som passar mig. Jag lägger det på hyllan tills det kommer en vänsterhänt spelare som är sugen på ett bockhorn. Men nu kommer alltså kohornen. Ska bli kul att sätta igång och stämma dom. Ta första grundtonen och höra vad för själ som bor där inne i hornet. Har inte kännt mig så inspirerad till något slöjd alls under vintern. Inte spunnit, inte sytt. Inte ens raggsockor har jag stickat i år. Vilket är dumt. Man mår ju så bra av lite pyssel.

lördag 14 mars 2009

Be afraid, be very afraid!

Härmed utmanar jag er, att lista 12 låtar som betytt något extra för er. Handgjord, verkar redan vara lite sugen. Och Kattmannen, har jag funderat på att knipa musikaliskt sedan länge. Och hah! Bente ska inte tro hon går säker bara för att hon bor långt uppåt helskotta.

Naej, rikgtigt så illa är det inte. Är det något jag hatar så är det att känna sig tvingad. Vill ni.....så, yeay! Vill ni inte......så, yeay!

Drabbad

Av en utmaning, eller själva musiken. Det är frågan. Det finns två saker jag inte kan leva utan. Kärlek och musik. Därför känns detta nästan lite intimt. Här följer i alla fall några artister som vars konstnärsskap berört eller berör mig. Ej i någon särskild ordning. Dom kommer bara i den ordning jag råkade hitta dom.

1. Här hittade jag tyvärr inte rätt låt. Victoria Williams, T.C. handlar om mig, helt enkelt. Den som känner sig manad, kan leta vidare ifrån det. Här är hon i alla fall med en annan av sina låtar som hyfsat representerar hennes sångsätt. Jag tycker om henne, innerligt!


2. Detta är en ny bekantskap. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är något med känslan. Ska spelas HÖGT och sjungas till.


3. Ha, ha, ha, ha,........oh superman! Vilken sextiotalist minns inte den. Sen dess har Laurie Andersson varit min största musikalista husgudinna. Hon vill något. Och förmedlar det inte bara musikaliskt, utan är rent av brilliant med ord. Här är, Born never asked.


4. Oum Kolthoum. Hennes improvisationer går rakt in i mitt hjärta. Mer behöver....eller kan jag inte säga.


5. SPK-Metal dance. Ett gammalt syntharhjärta bultar hårt i mitt bröst. Varmt och ömt.


6. Här hittade jag heller inte den låt jag ville ha. Jag tror den heter Towers, men är inte säker. Men lite solitude är aldrig fel. Twice a man har följt mig periodvis sen.....ja, typ alltid.


7. Anna-Varney Cantodea och hennes Sopor Aeternus & The Ensemble of Shadows. Vackra, vackra varelse!


8. Så länge någon älskar, finns det hopp. Det dolda inom sin älskade, som man aldrig når men som man kan bli som bergatagen av. För ett ögonblick, förlorad....


9. Freddie Wadling, söte rara. I tonåren ville jag bli som du. Idag, är jag inte långt ifrån.


10. Antony, you can be my sister if you want. Detta gör mig försvarslös.


11. Circulus - Power to the pixies. Här är det tur att jag bor mitt i skogen. För i refrängen SKRIKSJUNGER jag POWER TOOO THE PIIIIXIIIEEES! Tills rösten spricker. Det här är riktigt djävla bra!


12. Burial's album Untrue är så lätt och snygg i sin produktion att jag har svårt att komma med jämförelser. Det här gör mig lycklig.

fredag 13 mars 2009

Lomography


Smaka på ordet, lomography. Låter mumsigt. Mjukt, inte alls tekniskt. Nästan biologiskt. Ja så är det kanske. Inga microchips. Inga (inte så många) inställningar. Hypat ja. Men inte så jäkla märkvärdigt. Film och lite ljus bara. Ibland till och med utan lins. Så kallat "pinhole" Men, jag har suttit förhäxad i några timmar nu och tittat på lomografier. Fingrar, solringar, skakningar, dubbelexponeringar, ja alla fel man kan göra uppmuntras och ses som en del av det konstnärliga istället. Kameran är dessutom många gånger så enkel och för fotografering illa konstruerad att det inte går att vara profsig med den. Men det blir så bra ändå. Det läcker in ljus som ger oberäkneliga effekter. Ljuset når inte ända ut i kanterna, vilket skapar stämningar. Brytningsfel skapar nya färger. Mäniskor tittar och klickar och delar med sig bara. "Så här ser jag världen! Får jag se din?" Så fint! I love lomo! I've turned lomosexual even!

onsdag 11 mars 2009

Programmerare bor i städer......


.......alltså så har alla i hela världen gatunummer, precis som dom. Denna rigorösitet träffar jag på flera gånger i månaden. Och om man har TUR, får man slinka in bakvägen via ett email med orden "I live in rural Sweden and we don't have streetnumbers out here in the bushes" Och så skriver snabbutbildade Gupta in uppgifterna från ett supportcenter i Calcutta.

Men ofta, så stängs man helt enkelt bara av ifrån det man vill. "Inget gatnummer? Hah, glöm det!"

"Computer say's, nooooooooo...."

söndag 8 mars 2009

Svåra tider.....

Foto: www.fotoakuten.se

Värsta krisen sen 40-talet! Var då? Alltså, det kan ju bero på mina ögon. Men jag ser bara att det knorras i finansvärlden. Jag ser inga brödköer. Inga soppkök eller surrogatkaffe. Inga köer utanför soc. Inga ransoneringar. Inte ens frivilliga sådana. Jammen, klart grabben ska ha en motocross och familjen behöver ännu en elslukande platt-tv. Och lillflickan en ny mobiltelefon. Hela hus är upplysta och uppvärmda fastän alla sitter i tv-rummet. Och hur långt gick du efter drickvatten till dina barn idag? Men det kanske säger mer om mina ögon, än om hur det verkligen förhåller sig.

Så ska en av våra prinsessor gifta sig, och jääääklar vilken kris vi plötsligt fick igen! "Nä, det får dom betala själva!" Men varför då, när vi har valt att ha kvar monarkin? Eller ja.......sort of. Och varför inte, när summan av enbart våra dåliga vanor och slarv vida överstiger kostnaderna för ett prinsessbröllop?

Däremot, så känner jag att detta är ett ypperligt tillfälle för kungahuset själva att visa hur modernt och följsamt det är, eller kunde vara. Ett vackert, sparsamt, personligt bröllop följt av tv skulle sprida en enorm goodwill både hemma och utomlands. "Sparsam och klok prinsessa gifter sig hemma i trädgården och skänker bröllopspengarna till de behövande!" Ja, industrin då....*host*

Men, jag kanske bara behöver en synundersökning......igen.

torsdag 5 mars 2009

Flygande plåtburk


Foto: www.fotoakuten.se

Har ni hört en busig korp någon gång? Det låter som om man pressar en buckla i en plåtburk in och ut. "Klick-klock" idag kom det två flygande plåtburkar flygande över vår lilla bit himmel. Dom lekte "jag tappar en pinne och du fångar den i luften så att vi kan bygga bo leken" Och hela tiden "Klick-klock! Klick-klock!" Som för att säga, nu är det min tur.....kasta då....

Det pyser och jäser överallt nu. Katterna lyssnar under snön. En daggmask hade vågat sig upp på en snöfri fläck. Korpar leker mamma, pappa barn. Och småfåglarna samlar getraggen jag slänger på lagårdsbacken. Och hela jag skriker "JAAAAAAAAAAAAAA!" inombords.

måndag 2 mars 2009

Man tror inte det är sant.


Läste någonstans att ARLA säger upp avtalen med det lokala mejeriet någonstans och köper in importerad mjölk istället. Det gamla "Mjölkcentralen" har förvandlats till förpackningscentralen. Jag kan tyvärr inte verifiera källan men skulle det vara så, är det ju så att man baxnar. Nej, det var milt uttryckt. Man blir rent av ledsen, på riktigt. Jag stod på loftet till en stor lagård i dagarna och tänkte, vem satsar sånt svett idag? Fantastiska byggnader! Dags att vi börjar k-märka ekonomibyggnader nu, känner jag. För snart är alla borta. "-Mamma, vad är en lagård? -Jo, putte.....det var ett hus där man förr i tiden hade speciella djur som tillverkade mjölk. -Hur då mamma? -Tyst unge och fråga inte så mycket!"

Nej, bojkotta ARLA och köp lokalt. Eller, köp ett par getter och satsa på ett alternativ till stordriften. Gärna av mig ;-) Låt ungarna se att mjölken kommer ur spenar, fisken ur sjön, ägget ur hönan, köttet ur fähuset och moroten ur jorden! Livet uppstår inte i en kyldisk!